Allt fler fritidsbåtar rör sig i allt högre hastigheter. Även den s.k. nyttotrafiken till sjöss rör sig i höga farter. Samtidigt finns segelbåtar och andra långsamma farkoster i den trängsel som uppstår i farlederna sommartid.
Olycksriskerna ökar. Ofta är det barn som kör småbåtar i farter upp till 25--30 knop. Respekten för fartbegränsningar i hamnar och i farleder tycks minska år efter år. Fartsyndarna i båtar finns i alla åldrar.
Endast ett fåtal åker fast för fartöverträdelser. Det tycks vara svårt för polisen att verifiera brottet. Påföljder utdöms sällan.
Det bör bli en snar ändring till det bättre. Enligt vår uppfattning bör radarfartkontroller arrangeras där fartbegränsning råder i hamnar och farleder samt i naturskyddsområden där fågellivet ofta saboteras av vrålande motorljud och svallvågor från buskörning och vattenskidåkning i vikar och smala sund.
Enligt tidningsuppgifter har vanlig polisradar ''byggts om'' för sjötrafikkontroll. Resultatet har blivit mycket bra, heter det.
Sjöpolis, tull och kustbevakning borde snabbt kunna utrustas med sådan konverterad radarapparatur. Givetvis innebär det kostnader och jag förmodar att varken rikspolisstyrelsen eller sjöfartsverket anser sig ha råd att innevarande kalenderår anskaffa utrustningen. Det bör därför ankomma på regeringen att till nästkommande år lösa finansieringsfrågan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av radarfartkontroller i hamnar och farleder samt andra sjöområden där fartgräns gäller.
Stockholm den 25 januari 1991 Göthe Knutson (m) Karl-Gösta Svenson (m)