med anledning av prop. 1990/91:58 Psykiatrisk tvångsvård, m.m.
I denna motion behandlas den del av propositionen som
berör justitiedepartementets ansvarsområde.
För ett demokratiskt och humant samhälle är det mycket
viktigt att psykiskt sjuka människor, som begått brott, kan
lämnas över till mentalsjukvården i stället för att sättas i
fängelse.
Det finns två starka skäl för detta. För det första att
dessa människors brottslighet sammanhänger med sådana
personliga svårigheter och handikapp, som gör att den
grundläggande förutsättningen för straffbarhet, dvs. att en
människa ansvarar för sina handlingar inte längre är
uppfylld. För det andra att det straffrättsliga systemet,
främst kriminalvården, inte har de möjligheter eller
resurser som krävs för att kunna ta sig an människor med
dessa problem.
Kriminalvårdsstyrelsen har gång på gång hävdat att allt
fler psykiskt störda brottslingar under det senaste decenniet
har dömts till fängelse i stället för att överlämnas till
tvångsvård på mentalsjukhus.
För den ökande andelen psykiskt störda inom
kriminalvården saknas i huvudsak egna adekvata resurser
samtidigt som möjligheterna att anlita den reguljära
psykiatrin är begränsade. Det förklarade
kriminalvårdsstyrelsen i en anslagsframställning för
budgetåret 1990/91.
Trots att antalet personer som överlämnats till sluten
psykiatrisk vård de senaste årtiondena gradvis har minskat,
är vårdresurserna mycket otillräckliga. Det finns för få
vårdplatser på dessa enheter, sammanlagt bara omkring
300. Det är nödvändigt att bygga ut dessa vårdresurser.
Samtidigt med denna proposition borde förslag om detta ha
framlagts. Den utredning som tillsatts om service, stöd och
vård till psykiskt störda har fått direktiv om att slutredovisa
sina förslag först under 1992. I anslutning till detta kan
också konstateras att någon uppgörelse mellan staten och
landstingen ännu inte träffats för hela landet om ansvaret
och huvudmannaskapet för de rättspsykiatriska
undersökningarna, trots att förhandlingar bedrivits i åratal.
De rättspsykiatriska undersökningarna är en del av
statens rättsvårdande verksamhet. Att lägga över en del av
den verksamheten på landstingen är inte realistiskt eller
ändamålsenligt. Staten bör enligt vår mening ta hela
ansvaret för denna verksamhet och organisera den i egen
regi.
Den föreliggande propositionen innehåller ett flertal
positiva ändringsförslag. Främst gäller detta att de
ålderdomliga begreppen sinnessjukdom och sinnesslöhet
utrangeras ur lagstiftningen och ersätts av det objektiva
uttrycket psykisk störning.
Men propositionen innehåller en rad förslag som bör
jämkas. Detta gäller enligt vår mening följande frågor.
1. En avsevärd begränsning görs av den grupp psykiskt
störda och sjuka människor som kan dömas till
rättspsykiatrisk vård. Det s.k. jämställdhetsbegreppet
avskaffas, vilket leder till -- i den utformning alternativet
fått -- denna begränsning av dem som kan dömas till
psykiatrisk vård.
2. Antalet psykiskt störda fångar, som redan nu är alltför
högt, kommer att öka betydligt. I specialmotiveringen (s.
533) sägs följande: ''Beträffande domstolarnas val mellan
den aktuella påföljden och andra påföljder, som kan
ådömas psykiskt störda lagöverträdare, kan följande sägas.
Bestämmelsen i första meningen 30 kap. 6 § innebär att
fängelse i vissa fall är uteslutet som möjlig påföljd för
psykiskt störda lagöverträdare. Den medför emellertid att
fängelse i en del fall får ådömas personer, som enligt
förevarande regel också kan överlämnas till rättspsykiatrisk
vård, nämligen dels tilltalade som led av allvarlig psykisk
störning också vid gärningstillfället utan att det förelåg
orsakssamband mellan störningen och gärningen, dels de
vilkas allvarliga psykiska störning uppkommit eller
återkommit först efter gärningen.''
3. Till skillnad från nuvarande bestämmelser ger 31 kap.
3 § i dess nya utformning ''ingen möjlighet för domstolen att
överlämna en psykiskt utvecklingsstörd person till särskild
tvångsvård för denna kategori'', dvs. vård i specialsjukhus.
Denna ändring görs trots att lagrådet med rätta gjort
invändning härom.
4. Nya komplicerade regler om särskild
utskrivningsprövning skall beslutas redan i brottmålet, när
domstolen överlämnar en lagöverträdare till
rättspsykiatrisk vård. Förutsättningarna är att brottet har
begåtts under påverkan av en allvarlig psykisk störning och
att till följd av den finns ''risk för att lagöverträdare
återfaller i brottslighet som är allvarlig''. I
specialmotiveringen anges att även misshandel, som i texten
inte bestämts som grov, kan utnyttjas vid en sådan
riskbedömning.
Hur en sådan riskbedömning i praktiken skall kunna
göras, måste vara närmast ogörligt allmänt sett. Till detta
kommer att domstolen inte kan ha underlag för att
uppskatta riskerna med hänsyn till förändringar som den
medicinska behandlingen kan komma att medföra.
5. Regler om försöksutskrivning avskaffas, vilket
förefaller vara en omotiverad och opsykologisk
inskränkning. Endast permission skall kunna beviljas under
tiden för den rättspsykiatriska vården.
6. De rättspsykiatriska undersökningarna begränsas
betydligt och i alltför stor utsträckning. De skall ersättas av
summariska s.k. § 7-intyg av rättspsykiater. Dessa intyg
utfärdas för närvarande ofta efter endast ett samtal med den
åtalade. Men något förslag om förändring av reglerna för
dessa intyg framläggs inte i propositionen, vilket hade varit
motiverat, för att skapa ett bättre underlag för domstolens
ställningstagande.
De psykiskt störda får inte undandras den vård de
behöver för sin återanpassning till samhällsgemenskapen.
Genomförda undersökningar och andra erfarenheter visar
att som regel klarar sig de till psykiatrisk vård dömda bättre
än de psykiskt störda som sätts i fängelse efter utskrivningen
respektive frigivningen. Det bästa sättet att förebygga brott
är att ge de psykiskt störda kvalificerad och förstärkt vård
inom ramen för mentalsjukvården. Fängelsevistelse
innebär mycket stora risker för en särskilt ogynnsam
påverkan på psykiskt störda människor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att jämka i propositionens
förslag i enlighet med vad som angetts i motionen punkt 1,
2. att riksdagen beslutar att jämka i propositionens
förslag i enlighet med vad som angetts i motionen punkt 2,
3. att riksdagen beslutar att jämka i propositionens
förslag i enlighet med vad som angetts i motionen punkt 3,
4. att riksdagen beslutar att jämka i propositionens
förslag i enlighet med vad som angetts i motionen punkt 4,
[att riksdagen beslutar att jämka i propositionens förslag
i enlighet med vad som angetts i motionen punkt 5,1 ]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att förstärkta och förbättrade resurser till den slutna
psykiatriska vården skyndsamt bör tillgodoses enligt vad
som anges i motionen,1 ]
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att förändrade föreskrifter behövs beträffande s.k. § 7-intyg
enligt vad som anges i motionen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om huvudmannaskapet för den
rättspsykiatriska undersökningsverksamheten.1 ]
Stockholm den 13 december 1990
Hans Göran Franck (s)
Anita Johansson (s)
Magnus Persson (s)
Ines Uusmann (s)
Håkan Strömberg (s)