med anledning av prop. 1989/90:158 Utvidgad rätt till målsägandebiträde, m.m.
En av rättsstatens viktigaste uppgifter är att skydda
medborgarna mot våld och övergrepp. I särskilt behov av
stöd och hjälp är brottsoffren. Samhällets möjligheter att
erbjuda dem ett fullgott skydd måste förbättras.
Centerpartiet har i olika sammanhang uppmärksammat
brottsoffrens utsatthet och behov av hjälp. Vi har bland
annat framfört kravet att ett brottsoffer skall ges ökade
möjligheter att få målsägandebiträde, ett krav som
justitieutskottet hörsammat i form av ett uttalande. Den
utvidgade rätt till sådant biträde som nu föreslås är därför
ett välkommet förslag om än inte helt tillfyllest.
I propositionen föreslås ökade möjligheter att få stöd av
ett målsägandebiträde under förundersökning och
rättegång. Rätt till biträde skall alltid finnas i mål om
sexualbrott. En utvidgad rätt föreslås också för vissa andra
typer av brott.
Avseende mål om sexualbrott
Enligt propositionens förslag skall domstolen kunna
avslå en begäran om målsägandebiträde om det är
''uppenbart'' att behov därav saknas. Det tydligaste
exemplet är att målsäganden redan har ett biträde. I dessa
situationer är det givetvis rimligt att avslå en begäran.
Vidare utesluts möjligheten till ett biträde om det rör sig om
en obetydlig gärning. Vad som här åsyftas är brott som med
hänsyn till sin beskaffenhet inte är så allvarliga att ett
biträde behövs.
Vi ifrågasätter det synsätt som denna bedömning
grundar sig på. För det första uttalas att ingen särskild
prövning av behovet av ett biträde i praktiken skall ske. I så
fall bör rätten till målsägandebiträde vara tämligen
ovillkorlig. För det andra, och det är det väsentliga, måste
utgångspunkten vara offrets situation och den kränkning
som gärningen inneburit för denne. Sett ur det perspektivet
kan en gärning som för en utomstående ter sig som relativt
obetydlig ändå vara djupt kränkande.
Vi föreslår därför att ett målsägandebiträde skall kunna
förordnas i alla mål om brott enligt 6 kap.
brottsbalken utom i de fall annat biträde redan förordnats
eller att ett sådant förordnande skulle ske mot
målsägandens vilja. Av motiven bör klart framgå att det
endast är i dessa fall som ett målsägandebiträde inte skall
förordnas och att ingen bedömning av brottets beskaffenhet
skall företas. Riksdagen bör vid behandlingen av
propositionen genom motivuttalanden klargöra vad som
avses med begreppet ''uppenbart''.
Avseende misshandel m.m.
Enligt propositionens förslag skall det även för vissa
andra särskilt angivna brottstyper kunna vara möjligt att
förordna målsägandebiträde. För detta krävs att
målsäganden på grund av sin nära relation till den
misstänkte eller av andra omständigheter har behov av det.
Även beträffande dessa fall menar vi att en utvidgning
av förslaget är påkallad. Vi vill särskilt nämna den utsatthet
som gamla människor eller människor med psykiska besvär
kan känna i stöldmål när de tvingas uppträda som
målsägande. Andra brottstyper där det kan vara befogat
med biträde är utpressning eller bedrägeri mot utsatta
grupper.
Åklagaren kan i många fall uppträda som stödperson för
målsäganden, men i vissa fall står målsäganden utan den
hjälpen. Man bör i sammanhanget komma ihåg att den
tilltalade ofta företräds av en advokat som kan utsätta
målsäganden -- som inte direkt har medverkat till den
uppkomna situationen -- för pressande förhör. Att det i
sådana fall skulle ''föra för långt'' att tillmötesgå önskemål
om målsägandebiträde har vi svårt att förstå.
En möjlighet bör därför finnas för domstolen att
förordna målsägandebiträde i mål om andra brott om det
med hänsyn till målsägandens relation till den misstänkte
eller andra omständigheter finns särskilda skäl till det. Med
särskilda skäl avses exempelvis att en person på grund av
ålder eller psykisk svaghet har speciella svårigheter att klara
av sin roll som målsägande.
Vi föreslår att riksdagen antar det av oss framlagda
förslaget till nytt tredje stycke i lagen om
målsägandebiträde.
Mål vid utländsk domstol
Rätten till målsägandebiträde är inskränkt till mål vid
svensk domstol. Svenska medborgare blir emellertid inte
sällan utsatta för grova brott utomlands, som till exempel
våldtäkt och misshandel. Det framstår som synnerligen
angeläget att tillse att dessa brottsoffer inför en utländsk
domstol får det stöd de behöver. Kvinnor som våldtagits
utomlands får ingen ekonomisk ersättning för resor eller
andra omkostnader i samband med rättegången. De har
också starkt begränsad möjlighet att få hjälp av en advokat
eller annat juridiskt stöd under en rättegång.
Med anledning av ett yrkande i centerpartiets
partimotion angående våld och brottsbekämpning om stöd
till kvinnor som utsatts för våldtäkt utomlands, uttalade
justitieutskottet att det ''skulle föra för långt att införa en
generell bestämmelse av innebörd att svenskt bistånd i form
av advokat eller tolkhjälp eller betalda inställelsekostnader
skall utges till en målsägande som skall höras inför domstol
utomlands''. Rättshjälpskommittén anförde i sitt
betänkande Den allmänna rättshjälpen (SOU 1984:66), att
det ligger i sakens natur att biträdeshjälpen måste få en
begränsad omfattning i dessa fall. Motionsyrkandet avslogs.
Det finns enligt vår mening starka humanitära skäl som
talar för att dessa brottsoffer skall ges ett ökat ekonomiskt
och personligt stöd vid rättegångar. En harmonisering av
reglerna ter sig också påkallad ur rättvisesynpunkt i den
meningen att brottsoffer bör behandlas på ett likartat sätt
och ges samma rättigheter oavsett var våldshandlingen
begåtts.
Regeringen bör därför ges i uppdrag att närmare utreda
situationen för dessa brottsoffer och framlägga förslag om
de åtgärder som behöver vidtagas för att dessa målsägande
i görligaste mån skall tillförsäkras samma stöd som en
målsägande vid svensk domstol. Vad här anförts bör
riksdagen besluta om.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen vid behandlingen av propositionen gör
motivuttalanden om innebörden av begreppet ''uppenbart''
i 1 § första stycket lagen (1988:609) om målsägandebiträde
enligt vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att 1 § lagen (1988:609) om
målsägandebiträde tillförs ett nytt tredje stycke med
följande lydelse:
Även i mål om andra brott än de som avses i första och
andra stycket skall målsägandebiträde förordnas om det
med hänsyn till den misstänktes person finns särskilda skäl
att förordna målsägandebiträde.
3. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att göra en översyn av den situation
som gäller för svenska medborgare i egenskap av brottsoffer
och målsägande vid utländsk domstol.
Stockholm den 3 oktober 1990
Ingbritt Irhammar (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Bengt Kindbom (c)
Martin Olsson (c)
Stina Eliasson (c)
Anders Svärd (c)
Birger Andersson (c)
Rosa Östh (c)
Hugo Andersson (c)
Karin Starrin (c)
Kjell Ericsson (c)