I många områden i världen, även dem som inte är
extremt nederbördsfattiga, sker ett uttag av mer
grundvatten än vad som rinner till.
Grundvattentillgångarna förorenas också på många håll.
Många länder har antingen akut vattenbrist eller förväntas
få allvarlig brist på vatten inom de närmaste tio åren. I
Afrikas norra och östra delar förväntas tio länder ha
allvarlig vattenbrist år 2000 och i Kina kommer det snart att
råda akut vattenbrist i 50 städer. Tiotusentals byar i Indien
står inför akut vattenbrist. Stora delar av Mellersta Östern
förväntas snart drabbas vattenbrist. I Sovjetunionen har
Aralsjöns yta minskat med två tredjedelar sedan 1960.
Listan kan göras ännu längre.
Behovet av grundvatten i Sverige
Ungefär 460 miljoner kubikmeter eller 20 %
av det totala uttaget av sötvatten i Sverige utgörs av
grundvatten. 1,2 miljoner människor, permanent boende i
glesbygd, och ungefär 1,3 miljoner fritidsboende utnyttjar
uteslutande grundvatten för sin dricksvattenförsörjning.
Uttagen av grundvatten beräknas öka ytterligare. Det är av
synnerligen stor vikt att råvattnet (det vatten som går in i
vattenverket) har god kvalitet. Vi måste säkerställa våra
vattentillgångar för kommande generationer. Såväl de
befintliga vattentäkterna som grundvatten som kan komma
att utgöra vattentäkter i framtiden måste säkerställas.
För att detta ska vara möjligt kommer det att krävas
inskränkningar i rätten att ta ut grundvatten inom vissa
områden i landet.
Husbehovstäkt
Sveriges småskurna och oregelbundna jordartsgeologi
och det kristallina urberget i berggrunden gör att
grundvattenmagasinen här ofta är små. Detta medför att
föroreningar som tränger ner till grundvattnet får en relativt
begränsad utbredning, men det får också som följd att
påverkan kan bli mycket stark i de grundvattenmagasin som
påverkas. Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har
gjort en bedömning att ungefär 25 %
av brunnarna som försörjer de glesbygdsboende har
en otillfredsställande vattenkvalitet t.ex. vad gäller
försurning, höga halter av nitrat, fluorid eller kloridhalter,
bekämpningsmedelsrester eller stora mängder
mikroorganismer.
Saltvatteninträngning är ett problem som förekommer
främst i bergbrunnar vid kusterna samt i ett bälte som
sträcker sig mellan Göteborg och Stockholm. Den
vanligaste orsaken till saltvatteninträngning är för stora
uttag av vatten och för djupa brunnar. Problemet
accentueras av att många människor nu flyttar in i
bebyggelse som tidigare var fritidsområden och alltmer
vatten används i fritidsbostäder till bevattning, duschar
m.m.
Ägaren av en fastighet har rätten att ta ut vatten från den
egna fastigheten för husbehov. Enligt 2 kap.
2
§ vattenlagen råder var och en över det vatten som finns
inom hans fastighet. När det gäller husbehovstäkter krävs
ingen förprövning enligt vattenlagen eller någon annan
lagstiftning. De mängder som tas ut får emellertid inte
överskrida de allmänna aktsamhetsreglerna i vattenlagen.
Vattenuttag större än för eget husbehov måste prövas
enligt vattenlagen. Om vattenuttag inte tillåts enligt
vattenlagen kan ersättning utgå till den som ansökt om att
anlägga en vattentäkt. Ersättningsanspråken kan göra att
myndigheten tillåter vattentäkt i fall där den borde ha
förbjudit den.
En utredning bör tillsättas i syfte att utreda
lagstiftningen rörande den enskildes rättighet till
husbehovstäkt. I utredningen bör även ingå att behandla
myndighetsansvaret på såväl central som lokal nivå när det
gäller den enskilda vattenförsörjningen.
Miljöhot mot grundvattnet
Depositionen av svavel och kväve under den senare
delen av 1900-talet har lett till att grundvattnet har fått en
försämrad buffringsförmåga, något ökad hårdhet och
sulfathalt, något sänkta pH-värden och ökad
aluminiumhalt. Detta kan leda till korrosion på
vattenledningar, effekter på hälsan hos människor och djur
samt till skador på växter. Mest försurat är det ytliga
grundvattnet. Detta påverkar främst vattnet i de grävda
brunnarna, men även vattnet från de djupare
bergsbrunnarna.
Åtgärder mot försurningen kommer att presenteras i vår
miljöpolitiska motion senare i år.
Förhöjda halter av nitrat i grundvatten kan härröra från
gödsling med höga handelsgödselgivor eller från
föroreningar från läckande avlopp eller
gödselvårdsanläggningar. Nitrathalten är generellt högre i
jordbruksbygd än i skogsbygd. Uppskattningsvis 100 000
människor i Sverige dricker vatten med en så hög
nitrathalt att vattnet enligt livsmedelsverket inte är ''tjänligt
som dricksvatten'' ur hälsosynpunkt. Det tar lång tid för
nitratfronten att tränga igenom jordlagren ner till
grundvattenmagasinen. Därför speglar inte dagens
nitrathalter i grundvattenmagasinen kväveläckaget i det
moderna jordbruket. Detta innebär också att vi inte snabbt
och effektivt kan reducera nitrathalterna genom att minska
kvävegödslingen.
Barn under ett år som dricker vatten med höga
nitrathalter kan drabbas av s.k. methemoglobinemi.
Bekämpningsmedlens inverkan på grundvattnet kan inte
bedömas idag eftersom mycket få undersökningar har gjorts
på detta område. De undersökningar som ändå gjorts tyder
på att det dröjer lång tid innan bekämpningsmedlen har
passerat jordprofilen och når ner till grundvattnet.
Åtgärder mot jordbrukets miljöpåverkan tas upp i
miljöpartiets jordbrukspolititska motion och kommer
därför inte att redovisas här.
Från våra flygplatser sker stora utsläpp av flygfotogen
och andra kolväten. Flygplanen behandlas med
antikorrosionsmedel och avisningsmedel. Dessa kemikalier
kan förorena grundvattnet på sikt. Landningsbanorna
halkbekämpas med urea vilket på sikt kan medföra
ammoniakförorening av grundvattnet. Från avfallsdeponier
läcker BS, COD, metaller och salter. Kommunala
avloppsledningar och enskilda avlopp läcker och kan ge
upphov till förhöjda halter av nitrat och fosfor samt
mikroorganismer. I gamla grustäkter har skyddande
jordlager förts bort vilket får till följd att det naturliga
skyddet mot föroreningar har försämrats. Anläggningar för
jordvärme kan läcka antifrysvätskor. Gamla sönderrostade
oljecisterner under mark är en av de vanligaste orsakerna
till föroreningar av grundvattnet med petroleumprodukter.
Fluorid är naturligt förekommande i grundvatten. Men
fluorid förekommer ofta i förhöjda halter så att vattnet inte
längre är tjänligt ur hälsosynpunkt.
Bättre tillsyn
Tillgångarna av och kvaliteten på grundvattnet är
oerhört skiftande i olika delar av landet. Därför måste de
regionala och lokala myndigheterna få möjlighet att ta
ansvar för utvecklingen i det egna området. Det måste bli
möjligt att utfärda lokala föreskrifter för enskilda
vattentäkter. Kontroll av enskilda brunnar måste införas
och det är nödvändigt att utreda och klargöra vilken
myndighet som på såväl lokal som central nivå ska ansvara
för frågor som rör vattenförsörjningen.
Ett klarare myndighetsansvar och krav på kontroll av
enskilda brunnar är också nödvändiga åtgärder.
Hemställan
Med anledning av vad som anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att tillståndsplikt för uttag av grundvatten, även för
husbehovstäkt, skall införas i känsliga områden, t.ex.
skärgårdsområden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att de lokala myndigheterna måste få befogenhet att utfärda
lokala föreskrifter med inskränkningar i rätten till
husbehovstäkt av vatten,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de
juridiska och hydrologiska problemen i samband med den
enskildes rätt att ta ut vatten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att myndighetsansvaret bör klargöras och tillsynen
förbättras i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm 25 januari 1991
Åsa Domeij (mp)
Roy Ottosson (mp)