Motion till riksdagen
1990/91:Jo91
av Kersti Johansson (c)

med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö


Vättern, i storleksordningen Sveriges näst största insjö,
har mycket stor betydelse för vattenförsörjningen i norra
Götaland. Den stora vattenytan är uppdelad på fyra län,
Jönköping, Skaraborg, Östergötland och Örebro. Ett antal
kommuner och ett tjugotal tätorter tar i dag sitt färskvatten
från Vättern.
Under allmänna motionstiden i januari påpekade vi, i
motion 1990/91:c933, att som färskvattenreservoar är
Vättern av nationellt intresse. Försurning och andra
miljöförändringar gör Vättern mera betydelsefull på längre
sikt för ett större område än de som i dag utnyttjar sjön.
Målsättningen måste därför vara att Vätterns vatten skall
för framtiden alltid kunna placeras i högsta klass när det
gäller vattenkvalitet.
Skall myndigheter och kommuner runt sjön långsiktigt
kunna skydda och hålla kvaliteten på vattnet krävs dock att
man får resurser till sitt förfogande och att staten härvid tar
sin del av ansvaret.
I regeringens proposition 1990/91:90 En god livsmiljö
föreslås att ''ett nytt program införs för att övervaka
miljötillståndet i landet och att resurserna för
miljöövervakning ökas med 75 milj kronor under en
treårsperiod för ett nytt och effektivt program''.
Enligt min mening är det angeläget att staten nu tar sitt
ekonomiska delansvar för genomförandet av den
åtgärdsplan, Vättern 90, som utarbetats av
Vätternvårdsförbundet. Medel bör kunna tilldelas
förbundets övervakningsarbete från det anslag på 75
miljoner kronor som föreslås tilldelas nationell och regional
miljöövervakning.
Vätternvårdsförbundet är en sammanslutning mellan
länsstyrelser och kommuner runt Vättern samt företag och
organisationer med intressen i Vätterns vattenvård.
Organisationen har sin grund i Kommittén för Vätterns
vattenvård, som bildades 1957, med syftet att bevara sjöns
unika egenart och samordna åtgärder,
övervakningsprogram och forskning i och kring Vättern.
Kommittén ombildades 1989 till ett förbund --
Vätternvårdsförbundet. Förbundets arbete, som
organiseras från sekretariatet med säte vid länsstyrelsen i
Jönköping, har vägletts av vattenvårdsplaner för Vättern
utarbetade av organisationen 1970, 1979 och 1990.
Genom den senaste åtgärdsplanen, Vättern 90, bedrivs
arbetet i huvudsak inom åtgärdsgrupper med exempelvis
sådana uppgifter som att föreslå åtgärder mot ökande
kvävehalter, mot utsläpp av klororganiska föreningar, för
att minska metallomsättningen, mot risker med transport av
farligt gods respektive mot störningar från militär
verksamhet i Vättern.
Målet för åtgärdsgrupperna är att arbeta fram förslag
mot bakgrund av kunskaper om miljösituationen i Vättern.
Kunskaper som insamlats bl.a. genom utförd
miljöövervakning inom PMK (programmet för övervakning
av miljökvalitet) och inom övervakning som samordnats
och finansierats av förbundet.
Vattenvårdsplanen, Vättern 90, innehåller principiella
ställningstaganden och strategier för hur situationen i
Vättern skall förbättras. Dessa ställningstaganden grundas
på ovannämnda kunskapsbas och ligger i sin tur till grund
för förbundets egna åtgärdsinitiativ och för yttranden i
enskilda ärenden om bl.a. miljöfarlig verksamhet och fysisk
planering med betydelse för Vättern. Planen har också
betydelse för andra beslut som fattas av enskilda
medlemmar. Enligt min mening stämmer planens program
väl överens med och är av just den karaktär som åsyftas i
propositionen.
Vätternvårdsförbundet är alltså en organisation som
effektivt kan både samordna och organisera
kunskapsuppbyggnad och övervakning och påverka beslut
av myndigheter och enskilda medlemmar. Förbundet, som
innefattar både myndigheter och verksamheter, är väl
lämpat att utarbeta sektorsövergripande åtgärdsförslag,
som på ett snabbt och kostnadseffektivt sätt kan leda till
miljöförbättringar i och kring Vättern. Arbetet är
angeläget. För att kunna fortsätta och även framgent fylla
sin viktiga uppgift krävs att Vätternvårdsförbundets
resurser förstärks. Enligt min mening bör medel kunna
tilldelas förbundets miljöövervakningsarbete från de anslag
på sammanlagt 75 miljoner kronor på tre år som föreslås för
nationell och regional miljöövervakning.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen beslutar att ur föreslagen anvisning till
medel för miljöövervakning även skall kunna utgå medel till
Vätternvårdsförbundets verksamhet i enlighet med vad i
motionen anförts.

Stockholm den 11 mars 1991

Kersti Johansson (c)