Småviltsjakt i den planerade nationalparken kring Färnebofjärden.
Naturvårdsverket planerar f.n. 20 stycken nya
nationalparker med en sammanlagd areal av 1,7 miljoner
ha. Fyra befintliga nationalparker skall ombildas och 13
stycken befintliga skall kvarstå. Dessutom skall fyra
nationalparker, enligt naturvårdsverkets plan, upphävas
och omföras till naturreservat.
Det finns i Sverige i dag cirka 1 300 naturreservat och
tillsammans med våra nationalparker täcker dessa drygt
fem procent av Sveriges areal.
En av de planerade nationalparkerna utgörs av
markerna kring Färnebofjärden på gränsen mellan
Västmanlands, Gävleborgs och Kopparbergs län. Området
är beläget i Västmanland och Gästrikland. Allt som allt
berörs 10 000 ha av vilka 5 000 ha är mark och 5 000 utgörs
av vatten. Tidigast om tre--fyra år kan nationalparken vara
bildad, eftersom bl.a. inlösen av fastigheter beräknas ta tid.
Enligt naturvårdsverket är Färnebofjärden sällsynt
skyddsvärd. Ingen annanstans i vårt land finns en älv som
rinner ut och förgrenar sig i ett landskap med dess
karaktäristiska strandkärr, älvängar och tidvis
översvämmade skogsområden. Området är också mycket
artrikt.
Det råder inga delade meningar om att Färnebofjärden,
och för övrigt stora delar av Norrland, har en unik natur
som bör bevaras för eftervärlden. Det råder heller inget
tvivel om att det just är närheten till naturen,
naturupplevelser, jakt och fiske som är mycket starkt
bidragande orsaker till att norrlänningar bor kvar, trots
långa avstånd, dyra resor, kyla, mörker, blodtörstiga
myggsvärmar och moln av svidande knott.
De jägare som i dag har sina jaktmarker i den planerade
nationalparken är mycket väl medvetna om att det i
området finns hotade och sällsynta arter, inte minst bland
fåglarna. Här häckar bl.a. vitryggig hackspett, slaguggla,
skogshöns, trana, storlom, fiskgjuse och t.o.m. havsörn.
Eftersom det finns ovanligt stora populationer av sårbara
arter, kan självfallet inte jakten ha varit störande eller haft
någon annan negativ inverkan i detta sammanhang. Inte
heller kan den anses som miljöfarlig verksamhet.
Nej, vad som verkligen skadat det ekologiska systemet
och kanske även människors hälsa är framförallt
Tjernobylkatastrofen. Efterverkningarna av den olyckan
får vi leva med under mycket lång tid framöver. Vår natur
saknar skydd mot cesium, strontium, tungmetaller,
dioxiner, försurning och andra miljögifter. Mot dessa hot
hjälper inga skyltar, reservatsstängsel eller restriktioner
mot jakt och fiske.
Enligt planerna för Färnebofjärdens nationalpark skall
fiske och jakt efter älg och rådjur sannolikt tillåtas -- trots
att just klövviltsstammarna ändå är de enda som människan
kan påverka genom jakt. Dessa djurslag skall alltså inte
fredas. All småviltsjakt skall däremot förbjudas. Motivet är
att området så långt som möjligt skall behållas i ett naturligt
tillstånd.
Åsikten, att detta skulle bli resultatet om småviltsjakten
skulle förbjudas, kan vi omöjligt dela. Inom all viltforskning
i dag visar resultaten att småviltsstammarnas storlek inte
påverkas av jakt. Andra faktorer, såsom rovdjurspredation,
miljögifter, försämrade levnadsvillkor genom förändringar
i jordbruk och skogsbruk, väderlek m.m. är helt avgörande
för småviltsstammarnas numerär. Jakt och fiske har i alla
tider varit en naturlig del i den ekologiska processen och i
det ekosystem vi lever i. Att plötsligt förbjuda
småviltsjakten skulle ju i stället innebära ett onaturligt
tillstånd jämfört med tidigare, vilket direkt motsäger
motivet att behålla områdets naturliga tillstånd. Varje
jägare är i dag genom jakttidskrifter, jägarexamen m.m.
mycket medveten om sitt ansvar för viltvård och miljö. Han
(eller hon) vet också att grundvalen för hans/hennes intresse
och åretrunthobby är en ekologiskt harmonisk natur.
Det borde inte finnas några motsättningar mellan en
nationalpark och jakt och fiske inom densamma. Det borde
i stället vara en självklarhet att jakt och fiske skall få
fortsätta i den omfattning det tidigare gjort. Ingen jägare
vill se naturen skövlad eller utarmad på växter och djur.
Därför bör jakten få bedrivas i precis samma omfattning
som den för närvarande bedrivs i det berörda
Färneboområdet, eftersom inga tungt vägande skäl finns
som motiverar ett förbud mot småviltsjakt eller annan jakt.
Under de senaste åren har ett allt massivare motstånd
mot bildande av naturreservat och nationalparker märkts
framför allt då av den berörda ortsbefolkningen. Detta
innebär inte att dessa människor inte förstår vikten av
naturreservat och nationalparker. Man har dock inte
förståelse för ett jakt och fiskeförbud, som man anser
saknar saklig motivering. En av de absolut viktigaste
orsakerna till detta massiva motstånd är tveklöst att
människor känner sina möjligheter till jakt och fiske starkt
hotade. För människor i glesbygd -- det är ju de som mest
berörs vid bildandet av nya skyddade områden -- är just
möjligheten till jakt och fiske oerhört viktig. Att då införa
förbud mot detta kan man bara inte acceptera. Det pekar
tvärtemot intentionerna om att ''Hela Sverige skall leva''
och visar på okunskap i sakfrågan och bristande hänsyn till
de på orten boende människorna.
Ett tydligt bevis på jaktens och fiskets betydelse är de
enorma protester som framfördes när ''Kirunafjällens
nationalpark'' på 440 000 ha planerades och man befarade
att jakt och fiske skulle förbjudas. Detta medförde också att
det hela uppsköts. I Sorsele hoppas man kunna förhindra
att ett område på 550 000 ha i Vindelfjällen görs till
nationalpark. Orsak: rädslan för att man inte ska få jaga och
fiska där i fortsättningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jakt i den planerade
nationalparken kring Färnebofjärden.
Stockholm den 23 januari 1991
Sigrid Bolkéus (s)
Axel Andersson (s)
Olle Östrand (s)