Den som följt Ammeråns historia vet att här har rått
delade meningar mellan befolkningen--kommunen--länet--
alla naturvårdsinstanser å ena sidan samt kraftbolaget--
vattendomstolen å andra sidan.
Kampen från ortsbefolkningen mot överledning av
vattnet har varit förståelig, eftersom ingreppet skulle bli
ödesdigert och direkt förödande för dem. Oersättliga
naturvärden skulle gå till spillo. Ammerån har räddats, men
andra vattendrag hotas på grund av vattendomstolens
sammansättning.
Varför ställer domstolen upp på denna lösning?
Den enda instans som sade ja till överledningen vid
Ammerån var nämligen vattendomstolen. Då man vet att
den idag saknar kompetens på det ekologiska området, kan
man förstå att kortsiktiga ekonomiska intressen kan gå före
långsiktiga ekologiska intressen.
Vi anser emellertid att det är helt oacceptabelt att det
existerar vattendomstolar som saknar kompetens att se
naturoch miljöeffekterna av sina beslut, därför kräver
miljöpartiet de gröna att vattendomstolarnas
sammansättning ändras så att en person med
ekologisk/biologisk kompetens alltid ingår i dessa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning
om att vattendomstolarnas sammansättning ändras så att en
person med ekologisk/biologisk kompetens alltid ingår i
dessa.
Stockholm den 21 januari 1991
Eva Goe s (mp)
Kent Lundgren (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Roy Ottosson (mp)
Kjell Dahlström (mp)