Jakt bedrivs över så gott som hela Sverige, framförallt på
sensommaren fram till månadsskiftet januari/februari, men
vissa djur får man jaga alla tider på året.
Jägarna är inte ensamma om att vilja vistas i naturen.
Där vill också motionärer, svamp- och bärplockare, flora-
och faunaintresserade och friluftsfolk av många olika slag
vara. Intrycket är att de flesta människor tycker det är
obehagligt att vistas där det jagas med skjutvapen.
Dessutom störs friden av skott och skällande hundar.
Många tycker att det är så obehagligt att de avstår från att
vara i områden där det jagas. Tyvärr kan allmänheten inte
veta när naturen är fri från jägare.
Vissa jägare är säkert mycket skickliga och
omdömesgilla, men det finns risker att vistas i områden med
pågående jakt. Älgjägare brukar ha rött band på mössan för
att synas bättre och dessutom noggranna regler för när och
hur man får lämna sitt pass för att inte riskera att bli skjuten
av någon annan jägare. Detta är ju bra, men hur är
säkerheten för t.ex. en tränande orienterare eller ridande
barn, som råkat hamna i ett område med pågående jakt?
För att fler människor ska få njuta i naturen utan att
störas av jägare föreslår undertecknade motionärer att man
inför ''jaktfridagar''. Vi föreslår att åtminstone en dag varje
veckoslut och någon dag mitt i veckan blir ''jaktfridagar'',
dagar då all sorts jakt är förbjuden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i jaktlagen att någon form av jaktfridagar införs.
Stockholm den 10 januari 1991
Ragnhild Pohanka (mp)
Inger Schörling (mp)