När Carl von Linné beskrev och namngav kronhjorten
utgick han från den skånska hjorten. Den kallas därför
nominatras och har alltsedan den kom hit för 5 000
år sedan bevarat sin renrasighet. Den
kronhjortsstam som finns utanför Skåne, främst i
Mellansverige, är starkt uppblandad med andra raser vilka
kommit till vårt land under senare tid.
Det kan därför på goda grunder hävdas att den skånska
kronhjorten är en särart som det finns anledning att bevara
både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv.
Självfallet finns det också problem förknippade med den
skånska kronhjorten. De utgörs framför allt av de stora
skador dessa hjortar förorsakar på granplanteringar. Under
1971--1987 hanterades emellertid detta problem på ett
framgångsrikt sätt genom inrättandet av ett öppet
kronhjortsreservat, med en sträckning från Revingefältet i
nordväst till Krageholm i sydost. Inom reservatet fick
markägarna ersättning för de skogsskador som kronviltet
åstadkom. Jakten inom reservatet reglerades också på så
sätt att s.k. kapitalhjortar -- d.v.s. hjortar med stor
hornkrona -- sparades och fick utvecklas till sin fulla
kapacitet.
Den skånska kronhjorten var direkt utrotningshotad när
detta reservat inrättades. Antalet djur uppgick till mellan 75
och l00 i vinterstam varav ca 25 avsköts varje år. För två år
sedan avvecklades reservatet. Då var stammen uppe i ca 500
djur medan den årliga avskjutningen låg kring 100 djur.
Otvivelaktigt medförde detta kronhjortsreservat en
höjning av såväl kvantitet som kvalitet hos den skånska
kronhjorten. Trots detta avskaffades reservatet i och med
att den nya jaktlagen trädde i kraft.
Starka invändningar mot beslutet restes från flera
skånska organisationer och myndigheter. Motståndet kom
inte minst från naturvårdsintressena.
En annan anledning till att den skånska kronhjortens
särart inte värdesätts på det sätt den förtjänar är en genetisk
undersökning utförd av genetiska institutionen vid
Stockholms universitet 1981. I rapporten hävdas att det inte
finns några större genetiska skillnader mellan Sveriges olika
kronhjortspopulationer. Ett stort antal forskare har var för
sig granskat denna undersökning och kommit till slutsatsen
att rapporten inte kan utgöra ett relevant underlag för en
bedömning av skyddsvärdet för nominatrasen -- den
skånska kronhjorten. Totalt sett har endast 3 promille av
kronhjortens totala genuppsättning testats. Dessutom är
det orimligt att använda djur från Skånes Djurpark som
referensgrupp, eftersom dessa djurs ursprung är osäkert.
Då markägarna inte längre får ersättning för
skogsskadorna framhärdar de givetvis i att få skjuta fler
djur. För åren 1988 och 1989 begärdes licens för över 350
djur per år. Licenser som avslagits av länsviltnämnden och
sedan överklagats, har beviljats av naturvårdsverket. Det
allra största intresset knyts givetvis till nedläggandet av
kronhjortar med de största hornkronorna.
I den händelse att ingen ändring sker mycket snart
kommer de problem som rådde före inrättandet av
reservatet att återuppstå. Konsekvensen blir ett
degenererat och utrotningshotat kronviltsbestånd.
Mot denna bakgrund finner vi det ytterst angeläget att
slå vakt om den särart som utgörs av den skånska
kronhjortstammen. Detta kan ske genom att ett öppet
kronhjortsreservat åter kommer till stånd. Ersättning skall
då också utgå för de skador kronviltet åstadkommer och en
licensjakt styras från länsnivå.
I sitt betänkande 1990/91:JoU10 föreslår
jordbruksutskottet riksdagen att avslå bl.a. motioner med
krav på bevarandet av den skånska kronhjortsstammen
med hänvisning till pågående utredningsarbete. Då
utredningen ''Skada av vilt'' (SOU 1990:60) nu avlämnat sitt
slutbetänkande och mot bakgrund av det akuta behovet av
ett ställningstagande till den utrotningshotade skånska
kronhjortsstammens fortbestånd föreligger starka skäl att
ånyo aktualisera denna fråga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bevarandet av den skånska
kronhjortsstammen.
Stockholm den 15 januari 1991
Bengt Silfverstrand (s)
Kurt Ove Johansson (s)