Regeringen tillsatte 90 06 21 en skogspolitisk utredning med syfte att utvärdera skogspolitikens mål och medel och föreslå förändringar på det skogspolitiska området. Enligt kommittédirektiven skall utredningen bl.a. se över lagstiftningen på skogsområdet.
I propositionen om En god livsmiljö föreslås ändringar i lagstiftningen som direkt berör skogsbruket och dess förutsättningar. Det gäller förändringar i naturvårdslagen angående markavvattning och samråd vid arbetsföretag. Det gäller också skogsvårdslagen angående anmälningsplikt vid skyddsdikning.
Jag anser att det är olyckligt att göra förändringar i skogsvårdslagen under den tid som den skogspolitiska kommittén arbetar med denna lagstiftning. Kommittén har fått i uppdrag att särskilt precisera ett miljömål för skogsbruket. Den skall också utreda miljökonsekvensutredningar för skogsbruket och vilka medel som i övrigt bör användas inom skogspolitiken. Det är därför naturligt att kommittén har möjlighet att förutsättningslöst pröva vilka förändringar inom lagstiftningen som är nödvändiga.
Det finns en stor risk att den skogspolitiska kommitténs arbete föregrips om riksdagen fattar beslut om lagstiftning som kommittén har att se över. Kommittén riskerar att innan den slutfört sitt arbete bindas upp till fattade beslut. Kommittén borde istället få arbeta klart, och lämna sina förslag, innan riksdagen fattar beslut om förändringar inom lagstiftningen. Då har riksdagen möjlighet att fatta beslut om en samlad skogspolitik.
Jag föreslår därför att riksdagen beslutar avslå de förändringar inom lagstiftningen som föreslås i prop 1990/91:90 gällande skogsbruket.
Med stöd av ovanstående hemställs
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte ändra lagstiftningen på det skogliga området under den tid skogspolitiska kommittén arbetar med förändringar av lagstiftningen inom denna sektor.
Stockholm den 11 mars 1991 Göran Engström (c)