Betydande mängder kvicksilver används inom den moderna sjukvården. Som ett exempel kan nämnas att Stockholms läns landsting under 1988 inköpte mer än 250 kilo kvicksilver. Därav utgjorde andelen rent kvicksilver i amalgam cirka 120 kilo, termometrar cirka 60 kilo och batterier cirka 50 kilo. Blodtrycksmätare svarade för bara cirka 8 kilo eller cirka tre procentenheter av den totala användningen.
Förbrukningen av kvicksilver bör naturligtvis minskas så mycket som möjligt men jag anser att användningen av kvicksilver tills vidare bör bibehållas i nuvarande omfattning i blodtrycksmätare, det vill säga cirka 3 procent av den totala sjukvården.
Det finns huvudsakligen två skäl till detta:
1. Det finns för närvarande ingen annan utrustning för mätning av blodtryck, som uppvisar samma exakthet som kvicksilvermätarna.
2. Kvicksilvret i blodtrycksmätarna är så kallat rent metalliskt kvicksilver, som ej är giftigt på samma sätt som kvicksilverföreningar.
Vidare torde inte det förekomma att kvicksilverblodtrycksmätarna kasseras. Mätaren är i praktiken outslitlig. Olycksfall där kvicksilvermätare går sönder torde också vara mycket sällsynta eftersom en stor del av mätarna är fastmonterade på väggen. De medicinska riskerna för patienter och personal om kvicksilvermätarna behålls torde vara obefintliga samtidigt som mätnoggrannheten blir avsevärt bättre till fördel för framför allt de patienter som behandlas för högt blodtryck. Därför bör kvicksilverblodtrycksmätarna även i fortsättningen få användas inom sjukvården samt metalliskt kvicksilver få inköpas till dem.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att metalliskt kvicksilver fortsättningsvis får användas till blodtrycksmätare inom sjukvården.
Stockholm den 11 mars 1991 Rune Rydén (m)