Den regionala miljöanalys för Värmlands län som
upprättades av länsstyrelsen år 1989 är ett värdefullt
dokument. Av detta framgår bl.a. att miljöskyddslagen
varit ett bra instrument i miljöarbetet. Behovet av
miljökonsekvensbedömningar framhålls liksom vikten av
att samtliga länets kommuner utarbetar miljövårdsplaner.
Vi vill understryka vikten av detta.
Vi vill i detta sammanhang också betona att det även i
framtiden kommer att finnas behov av en fristående
kommunal miljöövervakningsverksamhet för att kunna
utföra lagstadgade uppgifter. Vi anser således inte att
miljö- och hälsoskyddskontorens övervakningsverksamhet
bör sammanföras med verksamheterna vid byggnads- eller
tekniska nämnderna.
Länets egna punktkällors betydelse för utvecklingen i
miljön har minskat, medan de långtransporterade
föroreningarna har fått en relativt sett ökande betydelse
liksom utsläppen från trafiken och de areella näringarnas
diffusa föroreningar.
Ett av länets mer påtagliga miljöproblem är den
omvandling av den fysiska miljön som har att göra med
utbyggnaden av samhällets infrastruktur och med de
ändrade tekniska och ekonomiska förutsättningarna för de
areella näringarna.
Nedfallet av kväve och svavel kräver åtgärder
Nedfallet av såväl kväve som svavel är väsentligt större
än vad marken tål och har orsakat betydande skador på
främst den vattenlevande faunan. Syranedfallet är en
väsentlig faktor bakom svartlistningen av sjöar. Stora
rekreationsvärden har gått förlorade i och med vetskapen
om att t.o.m. avlägsna och av direkta utsläpp helt ostörda
vattenområden är så påverkade av kvicksilver att man bör
vara försiktig med konsumtionen av fisk från dessa vatten.
Kvävenedfallet anses vara en utlösande faktor bakom
ökad transport av organiskt material i vattendrag från
skogsområden. Det organiska materialet i sig eller som
bärare av viktiga spårämnen kan spela en viktig roll i de
senare årens intensivare algblomningar längs kusterna. Vid
sidan av sina försurande egenskaper bidrar
kvävekomponenten till förändringar i floran. I norra delen
av länet kan kvävet ha en viss tillväxtfrämjande effekt på
skogen men den verkar samtidigt utarmande på floran över
stora områden.
Nedfallet av kväve i länet överskrider med bred marginal
den s.k. kritiska belastningen. Detta illustrerar behovet av
åtgärder framförallt på det internationella planet. I
avvaktan på effektiva sådana åtgärder måstekalkning av
sjöar, vattendrag och utströmningsområden öka i
omfattning. Vitaliseringsgödsling/kalkning bör prövas i allt
större skala på skogsmarkpunktutsläppen av svavel- och
kväveföreningar minskas ytterligareaktivt stöd ges i olika
former -- t.ex. kalkning, biotopvård, flödesbestämmelser --
till de svaga bestånden av flodpärlmussla, glacialrelikter,
storöring och flodkräftaytterligare studier av effekterna
och omfattningen regionalt av nedfallet av de försurande
ämnena genomföras. Länet behöver fler fullständiga
nederbördsstationer utöver den i Forshult. En station bör
etableras på Lurö och ytterligare tre stationer i vardera
västra, östra resp. norra delen av länet. Stationen vid
Forshult bör byggas ut att omfatta även luftprovtagning
några provytor etableras för mätning av markvattnets
egenskaperett antal fasta provytor etableras för
övervakning av vegetationens och djurlivets förändringar
p.g.a. såväl nedfall som påverkan från jord- och
skogsbruket.
Avgiftning av svartlistade sjöar med hjälp av t.ex.
selentillsats bör prövas i större skala.
Vänern
Vänern är en ovärderlig resurs för vårt län. Kust- och
skärgårdsområdena är mycket viktiga för rekreation och
turism och rymmer många miljöer med intressant fauna och
flora. Sjön är dricksvattentäkt för flera tätorter och hyser
landets största yrkesmässiga insjöfiske. Turism och fiske är
under utveckling inom ramen för Laxfond Vänern, ett
samarbetsprojekt för hela regionen.
Vattenkvaliteten har genomgått en i flera avseenden
positiv utveckling sedan 1970-talets början, inte minst
p.g.a. nedläggningen av flera stora industrier men även
p.g.a. ökade miljövårdsinsatser från företagens sida.
Vänern visar ännu inga direkta tecken på försurning.
Däremot har stora områden varit svartlistade p.g.a.
kvicksilverhalten i fisk. Numera klarar konsumtionsfisken i
hela Vänern de livsmedelshygieniska gränsvärdena.
Kännedomen om sjön är emellertid alltför begränsad i
flera viktiga avseenden.
Vissa frågor måste belysas närmare om miljöfrågorna
mer långsiktigt ska kunna angripas:I vad mån utgör
miljögifterna (t.ex. klorerad organisk substans från
skogsindustrin, PCB, DDT) ett hot mot sjön?Hur
påverkar Vänerns näringsstatus spridning och
ackumulation av miljögifter?Hur påverkar randsjöarna
förhållandena i öppna sjön?Har kväve någon reell
betydelse för de ekologiska förhållandena eller den
biologiska produktionen i Vänern?I vilken grad kan
transporten av kväve från Vänern förväntas påverka
miljöförhållandena i Västerhavet -- går det att reducera
dessa transporter och vilka källor och/eller processer skall
i första hand åtgärdas?Kan försurningen inom Vänerns
avrinningsområde indirekt väntas få några negativa
konsekvenser för sjön?Hur stor är Vänerns nuvarande
produktionspotential för fisk respektive vid en framtida
situation med eventuellt lägre näringsstatus än idag?
Länsstyrelsen har satsat resurser på ett ökat
Vänerarbete. Vänerfrågorna är emellertid av så stor
betydelse för länet och landet att länsstyrelsen borde
beviljas ytterligare resurser för att kontinuerligt följa
utvecklingen i landets största och Europas tredje sjö.
Trafiken
Trafikens andel av emitterade luftföroreningar i länet är
för kväveoxider över 70 procent, för kolväten över 50
procent samt för koldioxid uppskattningsvis ca 30--40
procent.
Kunskaperna om miljötillståndet kring vägarna i länet är
ofullständiga. Det förefaller dock klart att bullersituationen
är otillfredsställande i många tätorter och längs vissa avsnitt
utmed landsvägarna. Sannolikt förekommer också för höga
luftföroreningshalter i många tätorter.
Trafikens påverkan på stads- och naturmiljön i mer vid
bemärkelse är svår att belysa eller mäta. Sådan påverkan
bör i större omfattning söka beskrivas i
miljökonsekvensutredningar i samband med vägbyggen.
ÅtgärderEn förnyelse av fordonsparken bör fortgå
om vägtrafikens miljöpåfrestningar skall kunna minska.
Utskrotningen av gamla bilar skall stimuleras (i en
partimotion föreslås en höjning av den s.k.
skrotningspremien från 500 kr till 1500 kr under 1992).
Andelen katalysatorförsedda fordon bör ökas.
Järnvägstrafikens positiva betydelse för miljön bör beaktas.
Ytterligare nedläggningar av järnvägar bör inte ske.
Fryksdalsbanan bör bevaras. Förutsättningarna för att
kunna omlasta virke från lastbil till järnväg i norra
Värmland bör undersökas. Svealandsbanan måste fortsätta
till Norgegränsen. Moderna pendeltåg bör införas mellan
Charlottenberg och Kristinehamn. Sådana förslag har
framförts i en annan motion.Staten bör -- som föreslagits
i en annan motion -- stå för kostnaden för den nya
flygplatsen, eftersom den nuvarande flygplatsen i Karlstad
är statlig och måste läggas ned p.g.a. miljölagstiftningen.
De areella näringarna
Skogsbruk
Det är givetvis viktigt att skogsbruket kan höja
produktionen genom en förbättrad skogsvård. Det är
emellertid också viktigt att angelägna naturvårdsintressen
beaktas och att skogsvårdslagen efterlevs.Vid
bidragsgivning i skogsbruket måste nödvändiga hänsyn tas
till natur- och kulturintressen, t.ex. vid dikning,
anläggandet av skogsbilvägar och vägbyggande.
Jordbruk
Jordbrukets föroreningar förefaller inte utgöra någon
stor regional vattenvårdsfråga men kvävet från länets
jordbruk kan tillsammans med många övriga bidrag ha
effekt på Vänern -- Göta älv -- Västerhavet.
Ändrade brukningsmetoder i form av
bekämpningsmedelsanvändning, konstgödning,
igenläggning av öppna diken, igenväxning m.m. har
medfört katastrofalt försämrade betingelser för flora och
fauna. Många arter hotas av utrotning. När seklet var ungt
fanns det i länet ca 48 000
ha naturligt hävdade slåtter- och betesmarker och
utöver detta ca 30 000
ha hagmark. Idag finns det kvar ca 1 000--2 000
ha eller knappt en tusendel av länets landareal.
De s.k. NOLA-bidragen täcker en del av behoven av
åtgärder för att bevara slåtter- och naturbetesmarker men
bör förstärkas.
Jordbrukets omstrukturering medför många negativa
effekter för det öppna kulturlandskapet. Både i skogs- och
mellanbygderna har de miljövärden som jordbruket står för
en mycket stor regionalpolitisk betydelse. Det öppna
landskapet spelar dessutom en betydelsefull roll i Värmland
som turismlän.
Vid en ev. beskogning av jordbruksmark bör stora
hänsynstaganden ske till det öppna kulturlandskapets
betydelse.
Förslag till åtgärderLövskogsplantering bör
prioriteras före barrskogsplantering på nedlagd
jordbruksmarkLångtidsträda, landskapsvård -- och
naturvård och i vissa fall spontan igenväxning bör bli legala
former av markanvändning istället för anläggande av skog
på outnyttjad jordbruksmarkOdling av biobränslen och
energigrödor bör stimuleras före barrskogsplantering på
åkermarkNOLA-bidragen bör förstärkasSkyddet för
hotade växt- och djurarter bör förbättras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att miljö- och hälsoskyddskontorens
övervakningsverksamhet bör behållas och ej sammanföras
med verksamheterna vid byggnads- eller tekniska
nämnderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ytterligare medel för kalkning av sjöar och vattendrag
bör tillföras Värmlands län ur det föreslagna ökade
anslaget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ytterligare medel för vitaliseringsgödsling på skogsmark
bör tillföras Värmlands län,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av fler fullvärdiga
nederbördsstationer i länet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av resurser för att
kontinuerligt följa utvecklingen i landets största och
Europas tredje sjö, Vänern,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det öppna kulturlandskapets
betydelse i Värmland som turismlän,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
behovet av förstärkning av det s.k. NOLA-anslaget,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att odling av energigrödor, biobränslen och
lövskogsplantering bör prioriteras framför
barrskogsplantering på åkermark,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att skyddet för hotade växt- och djurarter bör förbättras.
Stockholm den 11 mars 1991
Gullan Lindblad (m)
Göthe Knutson (m)