Den biologiska mångfalden utarmas. Av de arter som
finns i naturen idag riskerar en femtedel att vara utrotade
till sekelskiftet.
Centern kräver i motionen att regeringen följer de
internationella överenskommelser som ingåtts och
redovisar vilka åtgärder som vidtagits med anledning av
dem. Centern anser att det kan bli nödvändigt att direkt
lagstifta om konventionerna för att få till stånd en svensk
anpassning.
Sverige bör upprätta en lista över det som kan sägas
utgöra vårt nationalarv, dvs de arter och biotoper som finns
i vårt land och utgör en väsentlig del av världspopulationen.
Torne, Kalix, Pite och Vindelälven/Laisälven bör få ett
särskilt skydd som nationalälvar.
Miljömål bör utarbetas för jordbruk, skogsbruk och
fiske som bl.a. utgår från behovet av att bevara den
biologiska mångfalden.
Centern har i en partimotion föreslagit att en
miljötraktat med tydliga målsättningar för miljön upprättas,
för att garantera kommande generationer och människor i
andra länder att få leva i ett miljövänligt samhälle.
Världsarvet
Liv har existerat på jorden under 3,5 miljarder år. Under
denna tid har förändringar i artsammansättning ständigt
skett både inom flora och fauna. Arter har utrotats till följd
av naturligt betingade förändringar i klimat och
livsbetingelser och nya, bättre anpassade arter utvecklats ur
tidigare former. Under jordens geologiska historia har
''utrotningsvågor'', när flera arter försvunnit under
förhållandevis kort tid (mätt i en biologisk tidsskala),
inträffat vid upprepade tillfällen. Mest spektakulärt är
försvinnandet av dinosaurierna för 65--70 miljoner år
sedan.
Naturen är inte statisk. Att arter försvinner och att nya
arter uppkommer är i sig en helt naturlig företeelse. I
storleksordningen 95 procent av alla arter som någonsin
funnits på jorden är redan borta. Ingen växt- eller djurart är
garanterad evigt liv.
Men den våg av utrotning av arter som vi nu upplever
skiljer sig emellertid från de föregående genom att
hastigheten för arters försvinnande nu är mycket högre än
någonsin tidigare. En enda art, människan, som funnits på
jorden under relativt kort tid, har genom sin inverkan på
miljön -- särskilt under de senaste 100 åren -- orsakat den
snabba takten i arters försvinnande. År 2000 kan, enligt
naturvårdsverkets beräkningar, 15--20 procent av alla nu
kända växter och djur vara oåterkalleligen borta.
Arter försvinner främst för att deras livsmiljöer förstörs
genom människans verksamhet. Tropiska skogar skövlas.
Tropiska kusthav och korallrev fördärvas. Våtmarker dikas
ut eller fylls igen. Vattendrag regleras. Landområden
torrläggs eller översvämmas. Moderna jord- och
skogsbruksmetoder tränger ut och tar död på ursprunglig
flora och fauna. Arter hotas även av svårnedbrytbara
miljögifter, liksom av övergödning av försurande
luftföroreningar. Hänsynslös jakt, insamling av växter, ägg
och djurungar, överexploatering, liksom inplantering av
främmande arter i nya miljöer är också stora hot.
Och ytterst är hotet mot arterna också ett hot mot
människans egen överlevnad.
Med dagens kunskap har man kunnat identifiera ca 1,3
miljoner arter totalt på planeten jorden. Nya
undersökningar tyder på att huvuddelen av jordens arter
fortfarande inte är beskrivna. Det verkliga antalet arter kan
vara så högt som 30--50 miljoner. Av dessa är troligen 99
procent insekter.
Internationella överenskommelser
De första globala konventionerna för reglering av
levande resurser slöts redan i slutet på 1800-talet och början
på 1900-talet. Dessa konventioner syftade emellertid
snarare till att fördela resurserna mellan olika
exploateringsintressen än till att långsiktigt skydda vissa
växter och djur. Den första egentliga
naturvårdskonventionen tillkom på 1930-talet men
undertecknades endast av ett fåtal stater. De nu mest
betydelsefulla konventionerna undertecknades samtliga på
1970-talet och har fått en mycket bred anslutning. De täcker
olika aspekter och delar av den biologiska mångfalden
medan en samlad konvention ännu saknas.
Till skydd för utrotningshotade djur och växter finns
idag den s k CITES-konventionen. (Convention on
International Trade in Endangered Species of Wild Fauna
and Flora). Den är en skyddskonvention i så måtto att den
med få undantag förbjuder handel med utrotningshotade
arter, en lista på ca 400 djurarter och 2 500 växtarter, och en
handelskonvention i så måtto att den tillåter kontrollerad
och reglerad handel med arter som inte är direkt hotade
men riskerar att bli det. Konventionens effektivitet har
ifrågasatts bl a till följd av det omfattande tjuvskytte och
påföljande handel med elfenben och noshörningshorn som
har skett och fortfarande sker. Frågan är dock om inte
handeln varit ännu mera omfattande utan en konvention.
Bonnkonventionen har till syfte att skydda
flyttande arter. För de arter som hotas av utrotning inom
hela eller stora delar av sitt område råder i princip förbud att
fånga eller döda arterna. Vidare skall länderna vidta andra
åtgärder för att skydda dessa arter. Det kan gälla att
restaurera för arten viktiga biotoper, exempelvis våtmark,
eller att undanröja hinder för själva flyttningen.
Konventionen har hittills inte haft önskvärd effekt, främst
till följd av att den endast har ratificerats av 28 stater.
Viktiga länder som saknas är Förenta Staterna och
Sovjetunionen liksom merparten av u-länderna.
Världsarvskonventionen har till syfte att skydda
vissa naturområden eller byggnadsverk som är så unika att
de är en angelägenhet för världssamfundet som helhet och
inte bara för de enskilda länder som hyser föremålet eller
monumentet. År 1985 fanns 165 objekt upptagna på
konventionens listor. Konventionen begränsas av att
initiativ att föra upp ett visst objekt på listan endast kan tas
av det land inom vars gränser objektet finns.
Våtmarker tillhör de biologiskt mest produktiva
ekosystemen. Ramsarkonventionen har till syfte att
stoppa intrång i betydelsefulla våtmarker i dag och i
framtiden. Definitionen av våtmarker är mycket bred och
omfattar bland annat mangroveträsk, torvmossor,
marskområden, kuststränder, bergsjöar och tropiska
flodområden. Varje land skall sätta upp minst en av sina
våtmarker på en gemensam lista över internationellt
betydelsefulla våtmarker. I Sverige har ett trettiotal
områden tagits upp på denna lista. Många
våtmarksområden i u-länderna hotar att förstöras av
torrläggning för jordbruk, skogsskövling, bosättning eller
av att förgiftas av bekämpningsmedel. Flera länder med
betydelsefulla våtmarker har ännu inte anslutit sig till
konventionen, däribland Brasilien, Kina, Indonesien och
Botswana.
1983 års internationella avtal om tropiskt timmer
är ett råvaruavtal förhandlat inom ramen för Förenta
Nationernas konferens för handel och utveckling
(UNCTAD) och dess s k integrerade råvaruprogram.
Avtalet, som är det första i sitt slag, har som målsättning att
erbjuda en ram för samarbete mellan producenter och
konsumenter och att bl a stödja forskning och utveckling för
att förbättra tropiskt skogsbruk och virkesanvändning,
vidare att verka för förbättrad marknadskännedom samt
bidrag till långsiktigt hållbart utnyttjande och bevarande av
de tropiska skogarna och den ekologiska balansen. Arbetet
inom avtalets ram, som främst bedrivs genom ett flertal
multilaterala utvecklingsprojekt, har under avtalets
hittillsvarande löptid gått realtivt trögt. Bland annat har tills
helt nyligen mer övergripande, konkret målsättning för
verksamheten saknats.
Arbetet med att utarbeta en samlad global
konvention om den biologiska mångfalden inleddes
inom UNEP år 1987. Denna konvention avses bli en
ramkonvention som skall komplettera och täcka luckor
mellan redan existerande konventioner. Till denna skall
kunna knytas bilagor eller underprotokoll som behandlar
särskilda arter eller områden. Avsikten är att nå största
möjliga flexibilitet inför den framtida utvecklingen och
eventuella behov av kompletteringar. Strävan är att
konventionen skall kunna undertecknas i samband med FN-
konferensen 1992.
Uppföljning
Det är viktigt att uppfylla de förpliktelser som man åtagit
sig. Sverige måste verka för största möjliga respekt för de
överenskommelser som träffats. Vi anser att det finns
anledning att ifrågasätta Sveriges eget agerande, när det
gäller efterlevnaden av avtal på naturskyddsområdet. Det
finns exempel på uppenbara brott mot samtliga
internationella överenskommelser som vi ovan beskrivit. På
Ramsarkonventionens lista finns såväl Höllviken som
Gammelstadsviken. Efter att Sverige undertecknat
konventionen, över båda dessa skyddsvärda
våtmarksområden har vägsträckningar dragits. Om man
bryter mot dessa finns heller inga rättsliga påföljder i
Sverige.
Vi anser att regeringen bör redovisa hur förverkligandet
av konventionerna skett och vad det faktiska utfallet har
varit. I utredningen om Sveriges internationella
miljösamarbete har ingen sådan granskning gjorts. Vi anser
att lagstiftning måste utarbetas om de internationella
överenskommelserna för att Sverige ska anpassa sig efter
dem.
För centern är det självklart att Sverige ska vara
pådrivande i miljöarbetet. Vi bör som ett led i detta arbete
utveckla metoder för kontroll och rapportering av
efterlevnaden så att det kan bli mönsterbildande
internationellt.
Nationalarvet
I hotbilden för den svenska floran och faunan är
företeelser som är kopplade till mänsklig aktivitet helt
dominerande. Effekter av ändrad mark- och
vattenanvändning och nya metoder inom skogs- och
jordbruk återfinns i hotbilden för en rad arter. De utgör
problem av likvärdig eller större omfattning än påverkan
genom direkt exponering för kemikalier och miljögifter
eller förföljelse. Sedan mitten av 1800-talet har minst 175--
180 växt- och djurarter försvunnit från Sverige.
Det finns många och skilda motiv för artbevarande.
Skälen är både etiska och moraliska. Vilken rätt har
människan -- som en relativt ny art på jorden -- att utplåna
andra arter?
Artbevarandet är också en ekologisk nödvändighet. Alla
biologiska organismer är på något sätt beroende av andra
för sin överlevnad. Den biologiska mångfalden är en
förutsättning för väl fungerande och stabila ekosystem.
Det finns också viktiga ekonomiska motiv för
artbevarande. Den biologiska mångfalden är viktig som bas
för växtförädling, för odlade grödor, för framställning av
mediciner och farmaceutiska produkter och för
industriprodukter.
Genom att Sverige 1983 ratificerat den s k
Bernkonventionen har vi åtagit oss att ''vidtaga lämpliga
och nödvändiga lagstiftande och administrativa åtgärder för
att säkerställa ett skydd för de vilda djuren och växtarternas
miljöer''.
Vad omfattar nationalarvet
Riksdagen har i förra miljöpolitiska beslutet slagit fast
att ''Alla arter som förekommer i vårt land ska ges möjlighet
att leva kvar i livskraftiga populationer inom sina
huvudsakliga utbredningsområden''.
Omsorgen om den biologiska mångfalden måste, om
den ska ha genomslagskraft, vara en naturlig del av de
politiska beslut som gäller utnyttjande av naturresurser och
markanvändning. I samband med riksdagsbeslutet föreslog
centern att en naturvårdstrategi bör utabetas.
Vi anser att en särskild omsorg måsta ägnas de arter som
finns i Sverige och utgör en väsentlig del av
världspopulationen. De som är vår speciella andel av
världsarvet. Sverige bör därför upprätta en lista över vilka
arter och biotoper som kan sägas utgöra vårt nationalarv,
och som därför bör ges särskild omsorg och skydd.
Till unika naturområden för Sverige bör räknas Sjaunja,
Alvaret, Skärgårdshavet. Värdefulla naturtyper är de
orörda älvarna, den fjällnära skogen och det öppna
odlingslandskapet. Hit hör också våtmarker som fågelsjöar
av typ Tåkern och Hornborgasjön samt sumpskogarna. För
dessa naturtyper finns det behov av både varaktigt skydd
och/eller uthålligt brukande.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till
en nationalarvslista, och med förslag till åtgärder för att
bevara den biologiska mångfalden för dessa.
Lagstiftning
Sverige saknar fungerande lagstiftning på detta område.
Vi måste ha ett skyddsnät som kan användas när arter och
ekosystem hotas att definitivt slås ut. En översyn av
naturvårdslagen har nyligen gjorts och vi förväntar oss att
regeringen i sitt förslag ger ett starkt lagskydd för hotade
arter. Vi avser att återkomma med närmare förslag i
samband med att miljöpropositionen behandlas.
I flera andra länder finns krav på
miljökonsekvensbeskrivningar för åtgärder som kan få
direkta konsekvenser för bevarandet av den biologiska
mångfalden. Det är nödvändigt att krav på
konsekvensbeskrivningar om effekter på naturvården införs
också i svensk lagstiftning. Vi har tidigare fört fram krav om
detta till riksdagen.
Nationalälvar
Utbyggnaden av vattenkraften har i vårt land varit så
omfattande att endast några orörda älvar återstår. Det finns
anledning att ge de återstående Norrlandsälvarna Torne,
Kalix, Råne, Pite och Vindelälven/Laisälven ett särskilt
skydd som nationalälvar.
Mark för naturvård
I Världsstrategin för naturvård anges som målsättning
att minst 10 procent av unika naturtyper bör skyddas. Detta
kommer också att aktualiseras inom FNs konferens om
miljö 1992. Arealen för naturvård har mer än fördubblats
under de senaste åren, men har ändå inte motsvarat
behoven. De ekonomiska resurserna har varit otillräckliga,
framförallt till skötsel. Vi återkommer angående
anslagstilldelning i samband med propositionen om miljön.
Centern anser att en fond bör skapas som komplement
till de statliga medlen. Till fonden bör man kunna donera
pengar. Fonden bör kunna administreras likt den allmänna
arvsfonden. Fondens medel ska användas till köp och vård
av naturvårdsobjekt. Denna fond får inte legitimera
minskade anslag från staten.
Jord- och skogsbruk och fiske
Brukandet av jord och skog har stor betydelse för den
biologiska mångfalden. I första hand måste vi bevara den
biologiska mångfalden genom att ''bruka utan att
förbruka''. I t.ex. skogs- och jordbruk måste sådana
brukningsmetoder användas att man samtidigt som marken
används för produktion kan bevara eller återskapa miljöer
för arterna. Naturvärdena bör kunna bevaras långsiktigt
utan upprepade stödinsatser. Det innebär att småbiotoper
som åkerholmar måste bevaras. Vi anser att miljömål bör
upprättas för de areella näringarna, jordbruk, skogsbruk
och fiske, i vilka man måste beakta den biologiska
mångfaldens betydelse.
Bioteknik
Biotekniken har skapat möjlighet att förändra biologiskt
liv på ett sätt som aldrig varit möjligt tidigare. Utsläpp av
gentekniskt förändrade organismer i naturen måste föregås
av sträng bedömning av de ekologiska effekterna. Svensk
lagstiftning är helt otillräcklig. Vi anser att biotekniska
förändringar inte ska få åstadkomma ekologiska skador.
Centern har i en särskild motion tagit upp biotekniken.
Genbanker
I genbanker kan man lagra levande vävnader -- pollen,
frön, spermier eller ägg -- av växter svampar och djur under
lång tid. Det görs genom att vävnaderna torkas, kyls ner
eller fryses. Vissa arter kan bara bevaras i sin naturmiljö
eller genom odling.
En fördel med att bevara arter i genbanker är att
förädlare får tillgång till ett brett spektrum av genetiskt
material. För många arter och sorter kan det också vara
sista möjligheten att överleva som art.
Det finns en del problem kopplade till
genbanksverksamheten. Mutationer förekommer,
förändring genom utveckling hindras (evolution), det finns
naturligt också stora luckor i urvalet. Det kanske mest
oroande är bristerna på genetiska regionala variationer,
som husdjursraser och växter som är svåra att klara i
genbanker. Vi anser att det är viktigt att tillräckliga resurser
ges till sådan verksamhet.
Kunskap
Det krävs en ödmjukhet hos människan, en insikt om att
vi inte kan överleva om inte den biologiska mångfalden
bevaras. Det krävs kunskap så att man inte av okunskap
utrotar arter. Miljöfrågorna måste därför ges ordentlig plats
i undervisningen. Det kräver att nuvarande miljöutbildning
utökas. Regeringen har aviserat sådana initiativ, men inga
förslag har ännu lagts fram. Kunskapsspridning behövs
också till alla dem som i sitt vardagsliv håller på med
verksamhet som kan påverka så att den biologiska
mångfalden kan bevaras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av
tillämpningen av internationella överenskommelser på
miljöområdet i enlighet med motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprättande av en lista över
Sveriges nationalarv i enlighet med motionen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skydd av de outbyggda älvarna
som nationalälvar,1]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fond för mark för naturvård,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljömål för jordbruk,
skogsbruk och fiske,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om genbanker.
Stockholm den 25 januari 1991
Lennart Brunander (c)
Karin Starrin (c)
Stina Gustavsson (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Marianne Jönsson (c)
Göran Engström (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Karl Erik Olsson (c)