Miljöproblemen är en av vår tids ödesfrågor. Vi har
miljön och naturen till låns för att lämna arvet vidare till
kommande generationer. Vi får inte utveckla vårt samhälle
så att unika naturvärden offras för alltid. Det är ett centralt
inslag i den förvaltarskapstanke som ligger till grund för
folkpartiet liberalernas miljöpolitik.
Även en storstad skall ha en bra miljö, t.ex. ren luft, rent
vatten och tillgång till grönområden. Miljösituationen i
Stockholmsområdet är gynnsammare än i många storstäder
utomlands. Vi måste ta lärdom av de misstag som gjorts vid
utbyggnaden av storstäder på andra håll i världen, så att
dessa inte upprepas här.
De framtida miljöproblemen måste analyseras
utförligare. Tecken tyder på att den ekologiska balansen på
flera håll i regionen är allvarligt hotad. Inte minst borde
man undersöka hur innerstadens luftföroreningar påverkar
de människor som växer upp där.
Luftföroreningar
Försurningen har blivit ett av den industrialiserade
världens största hot mot skogar, sjöar och grundvatten.
Försurningen måste återigen komma i förgrunden i
miljökampen. Utsläppen av försurande ämnen måste
minska.
Även om privatbilismen är mindre i Stockholmsregionen
än i övriga Sverige så innebär koncentrationen väsentliga
bidrag till försurningen och annan luftförorening och
därmed bl a till förstörelsen av kulturminnesmärken.
Luftföroreningarna påverkar inte bara människor och
natur. Vi riskerar också att för alltid förlora omistliga
kulturella värden när skulpturer och byggnader sakta vittrar
sönder.
Det är till övervägande delen trafiken som i Stockholms
län bidrar till luftföroreningsutsläppen. Bil, buss och
lastbilstrafiken samt flyget måste genom både ökade
restriktioner och stimulanser förmås att reducera utsläppen.
Redan under sommaren 1988 kom bevisen för att
riksdagens beslut om miljöavgifter för flyget börjat ge
resultat. Genom modifiering av planens motorer anser man
sig nu kunna reducera utsläppen av kväve- och
kolföreningar med hälften på Arlanda. I pengar innebär det
att miljöavgifterna kommer att kunna reduceras från
beräknade 60 milj. kr. till 30 milj. kr. Mycket återstår dock
att göra, inte minst som flygtrafiken trendmässigt ökar.
Reducering av föroreningarna kan ske genom rening vid
källan, d.v.s. före utsläpp, genom övergång till trafik med
miljövänligare motorer och bränslen, effektivare
utnyttjande av transportapparaten eller energin samt på sikt
genom en annan bebyggelseplanering av bostäder och
arbetsplatser som minskar behovet av arbetsresor. Att
bygga ut en komplett ringled inkl. Österleden skulle
verksamt bidra till att få bort en stor del av trafiken från city.
Rening av dieselfordon och användning av
miljöanpassat dieselbränsle bör snarast införas med tanke
på dessa fordons stora andel av kväveutsläppen i
innerstaden.
Den beslutade katalytiska avgasreningen på personbilar
från 1989 års modell hinner endast få begränsat genomslag
till 1995 då enligt riksdagens beslutade målsättning
utsläppen av t.ex. kväveoxider skall ha minskat med minst
30% i hela landet.
Den katalytiska avgasreningen beräknas enligt
naturvårdsverket endast hinna bidra till att begränsa
ökningen av luftföroreningarna åren 1980--1995.
Reningskraven på dieselfordon borde ha införts tidigare
enligt folkpartiet liberalernas förslag. De beräknas nu
endast medföra en minskning med ca 5% till 1995.
En rad ytterligare åtgärder bedöms emellertid som
nödvändiga för att komma till rätta med luftföroreningarna
i Stockholms län. Utbyggnad av kringfartsleder,
infartsparkeringar och kollektivtrafik med miljövänlig
drivteknik är nödvändig.
I en motion om arbetsmarknad, utbildning och
kommunikationer i Stockholms län har vi utvecklat
argumenten för att Stockholms län bör få tillgång till en
rimligare andel av riksdagens anslag till väg- och
trafikinvesteringar. Nya möjligheter till styrmedel bör också
skapas, t.ex. vägavgifter på vissa vägsträckor och
miljöavgifter på bilismen i form av t.ex. trängselavgifter.
Utveckling av teknik för miljövänlig drift av
kollektivtrafik och bilar samt för rening bör stimuleras.
Miljökonsekvensanalyser bör ske inför varje
aktualiserad större förändring av natur, bebyggelse eller
verksamhet i Stockholms län. Med Sveriges största
befolkningskoncentration är det luftföroreningarna som
utgör det största miljöproblemet.
Farlederna i skärgården och i Mälaren är hårt
trafikerade av fartyg som fortfarande ofta drivs med
högsvavlig olja. Trots mycket hårda krav för eldningsoljor
på land så kan fartygen använda drivmedel med
svavelhalter som förbjöds för t.ex. fastighetsuppvärmning
för många år sedan.
Anledningar till detta är bl.a. avsaknad av
internationella överenskommelser och svensk lagstiftning
samt att farleder inte faller under miljöskyddslagen. En
ändring bör komma till stånd. Riksdagen bör hos
regeringen begära förslag till lagändring så att
miljöskyddslagen också gäller våra farleder.
Mer ekologiskt inriktad energiförsörjning
Det är viktigt att också Stockholmsregionen, som en av
de sista regionerna i landet nu ställer om till ett mer
balanserat och mer ekologiskt inriktat energisystem för att
så långt det är möjligt ersätta fossila bränslen som kol, olja
och gas. Både ur miljö- och sårbarhetssynpunkt är detta
angeläget.
I länet har på flera håll genomförts energiprojekt, t.ex.
flera värmepumpar, som kraftfullt bidragit till att sänka
oljeförbrukningen. Fjärrvärmenätet är väl utbyggt även om
det fortfarande finns en hel del ytterligare att göra med att
binda ihop värmesystemen.
I länet är dock andelen biobränsle mycket låg. Det beror
inte på brist på bränsleresurser eller svag ekonomi utan på
brist på eldningsanläggningar.
Man behöver inte förflytta sig långt från Stockholm för
att komma till städer som får merparten av sin fjärrvärme
från biobränsleeldade värmeverk. Det gäller t.ex.
Enköping, Eskilstuna, Uppsala, Linköping och Örebro. Nu
ställer också de koleldade verken i Nyköping och
Katrineholm om till biobränsle. I Stockholms län finns flera
stora koleldade värmeverk som på samma sätt i sin helhet,
eller till vissa delar, efter ombyggnad kan övergå till
biobränsle.
I många värmecentraler kan med fördel briketter eller
pellets användas. I Riksby finns t.ex. ett hyreshusområde
som sedan många år uppvärms med träbriketter.
I småhusen börjar allt fler elda med ved. Det är viktigt
att detta nu görs på ett sådant sätt så att inte
miljöolägenheter uppkommer i omgivningarna. Det är dock
ur många synpunkter värdefullt att småhusen får
kompletterande energiförsörjning, bl.a. för att kapa
effekttopparna i elnätet vintertid. En intressant ny teknik
som kommersiellt används i stor omfattning i USA, men
ännu i endast blygsam skala i Sverige, är pelletskaminer.
Dessa kan installeras till små kostnader och ger en nästan
fullständig förbränning. Man kan säga att det räcker att elda
ett vedträ i timmen för att hålla ett hus varmt. Genom att ta
omvägen över pellets blir det möjligt att göra detta.
I Mälardalen bedöms mer än 8 TWh biobränsle finnas
tekniskt/ekonomiskt tillgängligt. Denna siffra kan jämföras
med ett totalt värmebehov i länet på ca 20 TWh. Dessutom
finns det mycket goda möjligheter att tillföra biobränsle
med båt eller järnväg från längre håll, t.ex. Norrland,
Småland, Finland eller Baltikum. För att detta skall bli en
realitet krävs dock att nya eldningsanläggningar byggs eller
gamla byggs om.
I den nyligen träffade överenskommelsen om energin,
som träffats mellan folkpartiet liberalerna, centern och
socialdemokraterna, framgår tydligt att denna typ av
effektivisering av energiproduktionen kan omfattas av
stimulanser från statlig sida. Omläggningen av
energianläggningar i Stockholms län bör därför få del av
sådana kommande resurser.
Miljöfarliga transporter
De oljetransporter i stor skala som nu går genom
Stocholms skärgård är ett ständigt hot mot miljön.
Oljehamnen i Stockholm bör därför flyttas till Nynäshamn.
Möjligheten att bygga en pipeline för oljetransporter bör
prövas.
Mälaren som är en av landets största dricksvattentäkter
bör skyddas genom införande av särskilda restriktioner för
kemikalieanvänding och -transporter och skydd av
tillrinningsområden. Vid transporter på Mälaren bör
särskilt stränga skyddskrav gälla.
Genom Stockholms skärgård och Mälaren transporteras
årligen nära 5 000 000
ton olja, bensin och fotogen, men för dessa gäller
inga särskilda skyddskrav. De senaste årens oljekatastrofer
till havs har tydligt illustrerat förödelsen vid oljeläckage.
Om samma sak skulle hända i Mälaren skulle huvudstadens
dricksvatten förstöras och Mälarens stränder och djurliv
ödeläggas för överblickbar framtid. Kemikalietransporter
skall numera ske i fartyg med dubbelskrov. Samma krav bör
införas för tankfartyg för oljeprodukter. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
När det gäller säkerheten i övrigt så finns önskemål från
lotsarnas sida att kunna ha en mer exakt rapportering om
var fartygen befinner sig. Man har upprättat två
rapportpunkter, och det räcker med ett beslut från
länsstyrelsen för att det ska bli obligatoriskt för fartygen att
rapportera sig vid dessa punkter. Med hjälp av dessa mer
exakta lägesbestämningar bör möjlighet införas att stoppa
ett fartyg om det finns risk att två fartyg med farlig last möts
i någon av de trängre passager som finns i Mälaren.
Idag finns inte anmälningsplikt för alla fartyg som har
någon typ av miljöfarlig last. Alla ämnen är dessutom inte
klassade som miljöfarliga även om de orsakar påtaglig
skada om de kommer ut i en vattentäkt av Mälarens
betydelse och storlek. Det är därför angeläget att en sådan
anmälningsplikt införs. Det praktiska förfarandet är enkelt
att ordna eftersom varje fartyg ju måste passera någon av
slussarna i Södertälje eller Stockholm. Uppgifter om typ av
last och volym skulle väsentligt underlätta en
räddningsaktion om en olycka händer.
Allt flygbränsle som används på Arlanda fraktas med
tankbil rätt igenom centrala Stockholm. Tillstånd för
pipeline finns men utnyttjas ej. Det är angeläget att så sker.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att
miljöfarliga transporter genom huvudstaden bör begränsas.
Naturvård
Länsstyrelsens miljövårdsenhet bör förstärkas p.g.a. att
den stora befolkningskoncentrationen ställer särskilda krav
på resurser för samordnad miljöplanering i hela Stockholms
län. Folkpartiet liberalerna har i sin partimotion om
naturvård föreslagit förstärkningar med 20 milj.kr.
Tack vare kampanjen ''Håll skärgården ren'' och andra
informationsinsatser, har människor blivit mer rädda om
vår unika skärgårdsmiljö. All utveckling i skärgården måste
ske med särskild hänsyn till den känsliga naturen. Det gäller
i hög grad sjöfarten, särskilt Finlandsbåtarna med allt större
tonnage, som bl.a. medför ökade luftföroreningar och
slitage på stränderna.
Storstadsbor är liksom andra beroende av tillgänglig och
fri natur för friluftsliv och annan rekreation.
Regionplaneringen och kommunernas långsiktiga planering
skall syfta till att säkerställa att tillräckliga grönområden
kommer att finnas i framtiden. Även när beslut skall fattas
om enstaka mindre exploateringar av grönområden är det
angeläget att de långsiktiga och övergripande behoven av
naturmark uppmärksammas.
Den orörda naturens långsiktiga värde för samhället
måste vara en viktig förutsättning för all planering och alltid
ställas mot kortsiktiga ekonomiska intressen. När ett
område väl är exploaterat går det inte att återställa.
Fler områden i Stockholms län bör ges ett fastare skydd
genom inrättande av naturreservat, naturskyddsområde,
naturvårdsområde eller den av folkpartiet liberalerna
föreslagna nya skyddsformen hänsynsområde.
Källsortering av avfall
Källsortering av sopor bör underlättas genom att
bostäder vid ny- och ombyggnad förses med utrymmen för
förvaring av utsorterat avfall.
Ett problem, som inte är lika uppmärksammat, är
industriavfallet, som i en huvudstadsregion är av betydande
dimensioner. Det är angeläget att också detta sorteras.
Källsortering är positivt ur flera aspekter; bland de
''vinster'' man gör kan nämnas:Försäljning av det
källsorterade materialet och därmed lägre
renhållningskostnader samt att man hushållar med råvaror
och resurser.Minskad påverkan på miljön genom att vissa
miljöfarliga produkter undantas från den centrala
avfallsbehandlingen.Förbättrad arbetsmiljö för
hämtningspersonalen, t.ex. genom att glas och andra
skärande material inte kastas i soporna.
Man har på flera håll i Sverige haft försöksverksamhet
med källsortering och det har på många ställen fallit väl ut.
Kanske är det också extra viktigt att detta stimuleras i
storstadsregionerna eftersom koncentrationen av
människor är så hög och deponeringen av den enorma
mängd sopor som produceras är ett problem, inte minst av
utrymmesskäl. Intresset att medverka med källsortering är
mycket stort hos allmänheten. Förutsättningen är dock att
utrustning och utrymme finns i det hus där man bor. Vid
både ny- och ombyggnad bör därför planering för
källsortering prioriteras.
En mycket viktig förutsättning är också att en långsiktig
marknad och avsättning kan skapas och upprätthållas för
det utsorterade materialet. Den viktigaste användningen av
källsorterat avfall är som bränsle, vilket med modern teknik
är ett miljöanpassat sätt att producera värme.
Övrigt
Institutet för miljömedicin (IMM), som samarbetar med
Stockholms läns landsting i omgivningshygieniska och
förebyggande hälsofrågor bör ges ökade resurser för att
kunna arbeta med den samlade påverkan på människan som
olika omgivningshygienska faktorer har.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att miljökonsekvensanalyser bör göras inför varje
aktualiserad större förändring av natur eller bebyggelse i
huvudstadsregionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rening av avgaser från
dieselfordon,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stimulans för utveckling av
miljövänlig teknik,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av stimulanser till
Stockholmsregionen för att få till stånd en ökad användning
av biobränsle,1]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att skyddet av Mälaren skall förstärkas genom att
restriktioner införs för kemikalieanvändning på
tillrinningsområden av särskild betydelse,
4. att riksdagen beslutar att tankfartyg i Stockholms
skärgård och på Mälaren skall beläggas med krav på
dubbelskrov,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om obligatorisk rapportering för
fartyg i Mälaren samt om ökade befogenheter för lotsarna,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av anmälningsplikt
före infart i Mälaren,2]
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
lagändring som innebär att miljöskyddslagen skall gälla
också för farleder i svenskt vatten,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att miljöfarliga transporter
genom huvudstaden bör begränsas,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade resurser till
miljövårdsenheten vid länsstyrelsen i Stockholms
län,4]
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i övrigt anförts i motionen om att åtgärder för att
begränsa luftföroreningarna skall beaktas vid olika
myndigheters arbete,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skydd för känsliga
naturområden,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om planering för källsortering av
avfall vid ny- och ombyggnad av bostäder, samt om
marknad för källsorterat avfall,4]
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen i övrigt anförts om skydd för miljön i
Stockholms län.
Stockholm den 25 januari 1991
Ylva Annerstedt (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)
Sören Norrby (fp)
Hadar Cars (fp)
Lars Leijonborg (fp)
Anne Wibble (fp)
Barbro Westerholm (fp)
Daniel Tarschys (fp)
Maria Leissner (fp)