Den svenska fjällnaturen har aldrig någonsin utnyttjats
så intensivt som idag. Förändringarna, som främst ger sig
tillkänna i växtskiktets utarmning, kan bara till en del
skyllas på försurning eller klimatförändringar. De är en
följd av vår generations allt hårdare exploatering, som går
långt över gränserna för naturens bärkraft.
Den allt effektivare tekniken, missbruk av
allemansrätten och vår ökande fritid ligger bakom den i
längden katastrofala utvecklingen. Naturvårdshänsyn
saknas när det gäller vårt handhavande av fjällhedarna.
Hela växtsamhällen är numera praktiskt taget utslagna över
stora områden. De förr av lavar, ljung, viden och
dvärgbjörk täckta moränryggarna håller på att förvandlas
till nakna jordhögar, som i sin tur övergår i stenrösen när
jorden blåser bort. I det hårda klimatet kommer
sårläkningen att ta hundratals år.
Det finns skäl att tro att även den hydrologiska balansen
rubbas i detta sammanhang, eftersom nederbörden på sin
väg mot havet borde hejdas och nyttjas av växttäcket. I
stället rinner den snabbt iväg med sin börda av sediment,
som avsätts i vattendrag och sjöar.
Att antalet individer av i fjället häckande fåglar stadigt
har minskat är även det ett varningstecken som måste följas
av krav på ökad naturvårdshänsyn.
Följderna av denna rovdrift på ekosystemet har knappast
diskuterats, i varje fall inte så ingående som följderna av det
storskaliga skogsbruket och vattenkraftsutbyggnaden.
Rovdriften kommer i det långa loppet med största
sannolikhet att påverka de båda näringarna.
I och med turismens och scootertrafikens slitage minskar
de extremt enkla biosystemens förmåga att försörja de
tamrenar som finns i dag. Det är orimligt att anta att den
svenska fjällnaturen skall klara betestryck som
motsvarande biosystem i andra delar av världen kraschar
under. Nyttjandet av renarnas beten måste prioriteras i
förhållande till turism och scooteråkande, men båda
näringarna måste underordnas fjällhedarnas bärkraft.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att en hänsynsparagraf bör införas i rennäringslagen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som
klargör erforderliga åtgärder för att snarast förhindra den
pågående nedslitningen av fjällhedarna.
Stockholm den 8 mars 1991
Anna Horn af Rantzien (mp)