För de flesta som har satt sig in i miljöproblematiken är
det väl känt att den svenska miljölagstiftningen inte är
tillräcklig för att komma tillrätta med våra miljöproblem.
Den som säger något annat kan åka ner och göra ett
studiebesök vid Laholmsbukten, och/eller ta en titt i någon
av alla de forskarrapporter som finns om miljösituationen i
södra Halland.
Ett av de tyngsta kraven miljöpartiet de gröna hade i
valrörelsen 1988 var att få till stånd en total revidering av
den svenska miljölagstiftningen och samla den i en
''miljöbalk''.
Den nuvarande lagstiftningen är enligt vår mening
osammanhängande och motsägelsefull och motverkar
därigenom god miljövård. En av våra viktigaste uppgifter
när vi kom in i riksdagen hösten 1988 var att försöka få till
stånd en ändring av miljölagstiftningen. För att påvisa
bristerna i lagstiftningen ställde vi frågor och
interpellationer i kammaren om lagarnas uppenbara brister
(det finns många exempel som lämpar sig för sådana
debatter). Under hösten 1988 försvarade sig Birgitta Dahl
med att gällande lag gick att använda på ett bättre sätt än
vad man hittills gjort och därför behövdes ingen ändring i
lagstiftningen.
Men till slut kom beskedet från regeringen att det skulle
tillsättas en kommitté för översyn av miljölagstiftningen.
Det lönar sig trots allt med träget opinionsarbete.
Arbetet i miljöskyddskommittén gick dåligt till en
början, men lossnade lite i slutet och positionerna flyttades
fram en bra bit efter enträget arbete, inte minst ifrån vår
sida.
Kravet om kvalitetsnormer har varit den viktigaste
principen för oss att driva i utredningsarbetet. Majoriteten
i miljöskyddskommittén har inte velat utreda detta trots
upprepade krav från vår sida. På en del lagområden är det
fortfarande lite osäkert, men under partiledardebatten i
höstas lossnade det när statsministern själv lovade
tilläggsdirektiv. Nu väntar vi på att de skall komma i
miljöpropositionen, som är aviserad till februari.
Kvalitetsnormer
Inför 1988 års val lovade samtliga partier att arbeta för
en miljölagstiftning som utgår från ''vad naturen tål''.
Denna princip, som kan tyckas vara självklar, innebär att
gränser sätts för hur stor den totala föroreningsbelastningen
får vara på luft och vatten i ett visst område.
Kvalitetsnormerna fungerar som ett tak för hur luft- och
vattenkvaliteten som sämst får vara. Visserligen är
kvalitetsnormerna i sig ingen garanti för att utsläppen skall
komma ner i acceptabla värden.
För att kvalitetsnormerna ska kunna upprätthållas krävs
att lagstiftningen innehåller bestämmelser om
genomförandeplaner. Planerna måste vara bindande för att
uppnå en ändamålsenlig lagstiftning.
Dagens miljölagstiftning grundas i hög grad på en
individuell prövning av miljöfarlig stationär verksamhet.
Men den samlade påverkan på miljön är en följd av summan
av påverkan från en mängd olika stationära källor, rörliga
källor (t.ex. bilar) och andra diffusa utsläpp (t.ex. från
jordbruket). Detta gör att dagens lagstiftning inte utgår från
att pressa ner människans påverkan på miljön till en nivå
som hamnar inom naturens ramar, vilket
miljölagstiftningen måste syfta till. Därför är det helt
nödvändigt att införa krav på kvalitetsnormer i
miljölagstiftningen.
Inför försök med kvalitetsnormer i ett av landets mest
föroreningskänsliga områden
Jag hävdar att den enda möjlighet som finns, för att
riktigt komma tillrätta med problemen i Laholmsbuktens
tillrinningsområde, är att införa kvalitetsnormer enligt
ovanstående. Speciellt i områden som detta med många
diffusa utsläpp är kvalitetsnormer den enda vägen, eftersom
individuell prövning enligt Koncessionsnämnden inte tar
hänsyn till helheten.
Det finns goda erfarenheter från bland annat USA om
att kvalitetsnormerna med genomförandeplaner hjälper till
att minska miljöbelastningen till en nivå som naturen klarar
av.
Los Angeles är det mest kända exemplet på att
kvalitetsnormer med genomförandeplaner hjälper till att
minska utsläppen. Genomförandeplanerna tvingar också
fram ny teknik som klarar kvalitetsnormerna. Att vi
överhuvudtaget har katalysatorer och satsningar på renare
bilar runt om i världen, beror på att lagstiftarna i Los
Angeles har tvingat fram detta genom kvalitetsnormer.
För att klara miljön i Laholmsbuktens
avrinningsområde, ett av Sveriges mest miljöbelastade,
föreslår jag att man gör ett praktiskt försök med ett system
med kvalitetsnormer i detta område så snart som möjligt.
Länsstyrelsen i Hallands län har gjort bedömningen att
man med dagens lagstiftning inte klarar riksdagens mål att
reducera kväveoxidutsläppen. Riksdagens mål är att sänka
kväveoxidutsläppen med 30% till 1995 ifrån 1980 års nivå.
Länsstyrelsens bedömning är att man inte ens klarar att
komma ner till 1980 års nivå före år 2000.
Länsstyrelsen har vid flera tillfällen framställt krav till
regeringen på att någon form av kvalitetsnormer skall
införas i lagstiftningen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att snarast praktiskt prova
lagbegreppet kvalitetsnormer för vatten och luft i
Laholmsbuktens avrinningsområde.