Vättern med öar och strandområden är av riksintresse,
och skyddas enligt NRL. Vättern är en unik sjö. Den är
mycket djup och innehåller en fauna som kräver kallt och
rent vatten. Kvar finns t.o.m. ishavsrelikten Pontoporeia,
som är ett kräftdjur. Dessutom finns ett 30-tal fiskarter.
Sedan lång tid tillbaka har man kunnat konstatera att
Vättern är känslig för föroreningar. Detta har engagerat
många människor eftersom Vättern har en så stor betydelse
som dricksvattentäkt. Ett par hundra tusen människor får
redan idag sitt färskvatten från Vättern och det finns
intresse från många fler att på sikt kanske få ansluta sig.
Vätterns dricksvatten är än så länge av god kvalitet.
Däremot finns miljöskador och tecken på rubbad balans när
det gäller djur och växter. Om några arter slås ut kan det få
allt större följdverkningar.
Två olika sammanslutningar arbetar tillsammans för
skyddet av Vättern. Det är Rädda Vättern och
Vätternvårdsförbundet.
Inom ramen för Rädda Vättern finns ett projekt kallat
Eko-region Vätterbygden, som syftar till att stimulera och
medverka till ett aktivt förebyggande miljöskyddsarbete
bland alla som bor och verkar i Vätterbygden. De har lagt
fram ett mycket gediget program och arbetar med
områdena: Hushåll/handel, industri, jordbruk samt
trafik/transport. Statliga medel bör tillföras Eko-region
Vätterbygden för genomförande av programmet.
I Vätternvårdsförbundet samarbetar länsstyrelse,
kommuner och industrin som finns runt sjön. Förbundet har
arbetat fram ett forskningsprogram för att kunna följa hur
Vättern och dess djur och växter påverkats och påverkas av
vår tids miljöpåfrestningar.
Vättern är näringsfattig, har relativt enkla näringskedjor
och lång omsättningstid. Dessa faktorer ökar möjligheten
att belysa och utreda principiella samband och följa såväl
effekterna av en ökande belastning (t ex kväve) som en
minskande belastning (t.ex. klororganiska föreningar).
De forskningsförslag som Vätternvårdsförbundet
arbetat fram ställer stora krav på systematisk och ekologisk
kunskap. Programmet är av stort allmänt intresse. Även
internationellt finns intresse av att denna forskning görs.
Fyra delmoment föreslås:Metallförekomsten
Kväveomsättningen i VätternKlororganiska
ämnen/DioxinBottnarnas ekologi
Dessutom finns två angelägna problemområden som
skulle behöva få en bättre belysning. Det gäller transport av
miljöfarligt gods och kvävebelastningen från trafiken.
1. Metallförekomsten i Vättern
Trots att Vättern är en ren sjö är dess bottnar förorenade
av höga -- mycket höga -- metallhalter. Trots detta ingår ej
metallanalyser i naturvårdsverkets övervakningsprogram
(nuvarande PMK) och någon genomgripande kartering av
metallhalter i sediment har ej genomförts sedan 1974.
Det går inte att med säkerhet bedöma om
metallbelastningen på Vättern tenderar att minska eller
öka. Dessutom saknas nu möjligheter att bedöma om
metaller utgör en delorsak till de förändringar som
registrerats i kvävecykeln och i bottensamhällena i Vättern.
2. Kväveomsättningen i Vättern
I Vättern (liksom i Vänern) har kvävehalterna ökat
dramatiskt under den senaste 20-årsperioden. Det rör sig
om en fördubbling, samtidigt som fosforhalten minskat.
Oron är stark för att ekosystemets struktur kan komma att
förskjutas.
Via Motala ström lämnar idag Vättern ifrån sig dubbelt
så mycket kväve som för 20 år sedan. Naturvårdsverkets
utredning visar att förändringarna kan bero på interna
processer i Vättern. Det behövs kunskap om vilka processer
det är och hur dessa påverkas av höga halter av metaller och
klororganiska ämnen. Den kunskapen saknas. Främst
behövs vetskap om miljöföroreningarnas effekter på den
mikrobiella kvävecykeln.
3. Klororganiska ämnen/Dioxin
Precis som när det gäller metallförekomsten så saknas
idag löpande övervakning av tillförseln av klororganiska
ämnen till Vättern. Dessa ämnen kan antas påverka ett
flertal nyckelprocesser i sjön, och det är djupt
otillfredsställande att kvalificerad kunskap saknas.
Det går inte att utvärdera de åtgärder som industrin
genomför för att minska tillförseln av klororganiska ämnen,
när det inte går att relatera till övrig tillförsel till Vättern.
I debatten om dioxin i fisk har Vätternrödingen varit
mycket omdiskuterad. Detta har grundat sig på ett alltför
litet och ofullständigt material. Man vet att fisk i Vättern
innehåller klororganiska föreningar som är typiska för
blekeriutsläpp, men detta är en otillräcklig kunskap. Denna
situation ger upphov till ryktesspridning och stor oro, inte
minst bland Vätterns yrkesfiskare.
4. Bottnarnas ekologi
Betydande koncentrationsförhöjningar av såväl metaller
som klororganiska ämnen finns i Vätterns bottensediment.
Vilken effekt detta får för bottenlevande organismer,
anrikning i näringskedjan, förskjutningar inom och mellan
olika organismgrupper är för närvarande dåligt undersökta.
De senaste 15--20 åren har flera bottenorganismer gått
kraftigt tillbaka, t.ex. laken och djupsiken. Men även
kräftdjuret Pontoporeia har varierat i antal på ett sätt som
man inte kunnat klarlägga. Dessutom har yrkesfiskare och
allmänhet rapporterat att grund som tidigare var bra
fiskeplatser nu är överväxta och att det är ett ökat påslag av
trådalger på fisknät m.m.
Det behövs således en bred studie av bottensystemets
funktion.
Transporter av miljöfarligt gods
En ofta förbisedd riskfaktor är olyckor med transporter
av farligt gods. Vätterns läge i en mycket trafiktät region
och sjöns extrema känslighet för vissa olyckor av detta slag
utgör en uppenbar hotbild. Vättern är ju bl.a. en mycket
viktig vattentäkt. Därför måste effekterna av eventuella
olyckor med farligt gods utredas. Det gäller transporter av
gods både på och runt Vättern. För detta ändamål behövs
ett prognosinstrument, i form av en datamodell som kan
beräkna inblandning och spridning i Vätterns vattenmassa.
Kvävebelastning från trafiken
De kvävemätningar som löpande gjorts i Vättern har
visat att framförallt nitraterna har ökat på ett drastiskt sätt.
Detta är inget unikt för Vättern, men de kan inte härledas
från de kända kvävekällorna. Fortfarande måste fler
betydande källor fastställas, framförallt vill man undersöka
trafiktäta områden.
Avslutning
För skyddet av Vättern i framtiden behövs många olika
insatser. Eftersom Vättern klassats som riksintresse och
skyddas enligt NRL krävs dock en helhetssyn på hur detta
skydd skall kunna upprätthållas. De sammanslutningar för
Vätterns skydd som så engagerat lagt fram
upplysningsprogram och forskningsprogram måste få
tillgång även till statliga medel för sin verksamhet.
Vi förutsätter att nämnda program kommer att
behandlas i en positiv anda i den aviserade
miljöpropositionen som skall komma under våren.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av stöd till forskning och
förebyggande skydd av Vättern som natur- och
kulturområde och som dricksvattentäkt.
Stockholm den 25 januari 1991
Lola Björkquist (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)