Vättern, i storleksordning Sveriges näst största insjö, har
mycket stor betydelse för vattenförsörjningen i norra
Götaland. Den stora vattenytan är uppdelad på fyra län,
Jönköping, Skaraborg, Östergötland och Örebro. Ett antal
kommuner och ett tjugotal tätorter tar idag sitt färskvatten
från Vättern. Minst 200 000 människor får idag
Vättervatten i sina kranar.
Vättern är i flera avseenden en unik insjö. För svenska
förhållanden är det en mycket djup sjö med få till- och
frånflöden. Vattnet har därför en lång omloppstid på cirka
60 år. Vattnet är också förhållandevis näringsfattigt. Dessa
faktorer gör sjön extra känslig för föroreningar och
miljögifter.
Vätterns föroreningskänslighet konstaterades tidigt.
Sedan mitten av 1960-talet samarbetar länsstyrelserna och
kommunerna runt sjön samt industrin i Vätterns
vattenvårdskommitté. Mätningar av föroreningar har
genomförts och program har upprättats vid två tillfällen.
Under 1988 påbörjades arbetet med ett nytt program.
Hoten mot Vätterns vatten kommer från flera olika
källor:Kommunernas avlopps- och dagvattenssystem
Industrins avloppsvattenNäringsläckage från
kringliggande mark- och skogsområdenInternationella
luftföroreningarOlyckor med miljöfarliga transporter på
vägarna runt sjön.
Trots utbyggnaden av olika reningsanläggningar tillförs
Vättern årligen på olika vägar stora mängder närsalter,
tungmetaller och kemiska föroreningar.
Det opinionsbildningsarbete som vi från centerns sida
har bedrivit tillsammans med andra organisationer, bland
vilka Rädda Vättern-kommittén särskilt bör nämnas, har
fått till följd att alltfler har fått klart för sig vilken betydelse
Vättern har för vattenförsörjningen på lång sikt. Man har
också börjat inse vad som håller på att hända med dessa
vatten.
Debatten och de starka kraven från befolkningen runt
sjön har också tvingat myndigheter och regeringen att
skärpa kraven på utsläppen från industrin. Det kan i det här
sammanhanget vara på sin plats att påminna om regeringens
agerande i samband med besluten om Aspa bruks utsläpp i
Vättern. Först efter en stark folklig opinion skärpte
regeringen några dagar före valet 1988 kraven på Aspa.
Trots de skärpta kraven är det en bra bit kvar till
nollutsläpp.
Som färskvattenreservoar är Vättern av nationellt
intresse. Försurning och andra miljöförändringar gör
Vättern mera betydelsefull på längre sikt för ett större
område än det som idag utnyttjar sjön. Målsättningen måste
därför vara att dess vatten för framtiden alltid ska kunna
placeras i högsta klass när det gäller vattenkvalitet.
Om myndigheter och kommuner runt sjön långsiktigt
ska kunna skydda och hålla uppe kvaliteten på vattnet krävs
det att man får resurser till sitt förfogande. Det är viktigt att
staten nu tar sitt ekonomiska delansvar för genomförandet
av dels det åtgärdsprogram, Vättern -90, som utarbetats av
Vätternvårdsförbundet, dels det förebyggande program
som presenterats av arbetsgruppen bakom projektet ''EKO-
region Vätterbygden''. Båda programmen är av nationellt
intresse.
Det krävs också att man lyfter skyddsfrågan till nationell
nivå. Vättern bör vara ett riksobjekt och dess vatten
hanteras på ett sådant sätt. Riksdagen bör därför uttala att
Vättern är riksobjekt som färskvattentäkt enligt
naturresurslagen och skall omgärdas med speciella
skyddsbestämmelser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen uttalar sig för att Vättern skall vara
riksobjekt som färskvattentäkt enligt naturresurslagen och
skall omgärdas med speciella skyddsbestämmelser,1]
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statligt delansvar för
genomförandet av åtgärdsprogram för Vättern.
Stockholm den 24 januari 1991
Rune Backlund (c)
Roland Larsson (c)
Bengt Kindbom (c)
Hugo Andersson (c)
Kersti Johansson (c)
Anders Svärd (c)
Gunilla André (c)