Regeringen beskriver i miljöpropositionen på ett mycket
omfattande och klarläggande sätt alla problem och hot som
mänskligheten står inför i dagens och morgondagens
samhälle. Forskning och utveckling har genom en långt
driven specialisering inom sektorer inte alltid belyst olika
''sidoeffekter'' och biverkningar med tekniska lösningar.
Negativa konsekvenser har på senare tid ''väckt'' många
människor till att tänka ekologiskt. Ekonomiska faktorer
kan i många fall driva verksamhet i en, för miljön, ödesdiger
riktning. Många frågor finns fortfarande att besvara för att
vi skall erhålla tillräckligt underlag för att styra
marknadskrafterna att samverka i en ny riktning som
långsiktigt garanterar vår framtid.
Ett område kan dock tydligt isoleras där kortsiktigt
ekonomiska intressen skapar svårreparerade skador,
nämligen vår livsmedelsproduktion. I ett historiskt
perspektiv har människan i årtusenden förädlat jord och
odlat mat. Djur, senare husdjur, har på många olika sätt
ingått i ett kretslopp. Vi har som människor också påtagligt
ingått i näringskedjor.
Vår nuvarande jordbruksareal har skapats av människor
som brutit ny mark för att kunna civilisera vildmark och
bygga samhällen. I ambitionen att maximalt nyttja marken
har nya metoder hela tiden tillskapats. Denna verksamhet
kulminerar under 1900-talet i och med industralismen och
dess materialistiska tänkande.
De senaste 70 årens tekniska, kemiska och medicinska
forskning har på ett ibland förödande sätt hanterat våra
åkermarker. Vår generation förbrukar snabbt det kapital
som livsmedelsproducerande mark utgör. De ekonomiska
argumenten har tyvärr i många fall varit helt avgörande.
Katastrofer som saltökenutbredningen omkring Aralsjön är
bara ett exempel.
Sverige anger nu en ny inriktning i jordbrukspolitiken
men man kunde önska en något tydligare
inriktningsförklaring. Ett hårdare restriktionsförfarande
eller nära totalförbud mot kemikalieanvändning inom
livsmedelsproduktionen vore helt i linje med den verklighet
som beskrivs i propositionen. Ett kemikaliestopp i
skogsbruket har i praktiken realiserats -- varför inte nu
också inom den produktion som utgör grunden för vår
existens? Restsubstanser av biocider i livsmedel, rationell
livsmedelshantering som ur kvalitets- och näringsaspekt
ifrågasätts samt den nu sjunkande vattenkvaliteten är
exempel som bör omnämnas i resonemanget om sambandet
mellan kost och hälsa.
Kväveläckaget från jordbruket, vare sig det är kväve
från handelsgödsel eller naturgödsel, är problemområden
som måste lösas. Tidigare målsättningar har drivit fram
dagens situation genom obefintliga eller otillräckliga
konsekvensutredningar samt olycklig kombination av kemi
och teknik.
Ansatser har gjorts att stimulera producenter att
förändra sin produktion till en ekologisk sådan, och dessa
initiativ måste nu vidareutvecklas. Vad som här avses är de
försök som startade 1989 med s.k. alternativ odling, helt
utan användande av handelsgödsel och biocider. Beräknat
resultat är ca 1 % av den totala åkerarealen. Odlare som i
dag vill förändra sin produktion kan inte erhålla det
ekonomiska stöd som i många fall kan vara helt nödvändigt
på grund av en tidigare långt driven specialisering. Dessa
försök bör utvidgas och permanentas.
Vi bör alltså fortsätta att utveckla vår jordbruksmark
och ekologiska teknik för att återgå till den tusenåriga
erfarenhetslinjen i stället för att kortsiktigt exploatera och
förstöra naturen. Detta bör även ses i perspektiv mot
omvärldens utveckling, inte minst i övriga Europa. Våra
förutsättningar är betydligt fördelaktigare. Ytterligare
resurser krävs därför till rådgivning, information och övrigt
stöd till den ekologiska odlingen. Resurser för
konsumentmobilisering i livsmedels- och
konsumentpolitiska frågor behöver anslås. Regeringen
föreslår 2 miljoner
för nästa budgetår -- ytterligare medel kommer
förmodligen att behövas när mobiliseringen tagit form.
Forskning och utbildning, såväl inom som utanför
lantbruksuniversitetet, som arbetar efter renodlade
ekologiska principer och mål bör även fortsättningsvis
prioriteras och anvisas särskilda resurser. Då kan en
framtida livsmedelsproduktion grunda sig på ett system som
ger ekologisk balans, inte metoder som kräver insatser av
handelsgödsel, energi och biocider.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny jordbrukspolitik i
ekologisk balans.
Stockholm den 11 mars 1991
Leo Persson (s)
Arne Mellqvist (s)