Illegal handel med djur antas komma på andra plats efter
narkotikahandeln vad gäller total omsättning och
uppskattas omsätta mer pengar än t.ex. illegal
vapenhandel. Detta hävdas i internationella
uppskattningar. Klart är i varje fall att illegal handel med
utrotningshotade djurarter är ett stort problem även i
Sverige.
Dessutom innebär dåliga kontrollmöjligheter vid export
av inhemska arter, kommersiell reexport, och importen av
akvariefiskar att mycket oseriöst och skamligt handlande
kan ske genom ''luckor'' i lagstiftningen.
De myndigheter som har ansvaret för Sveriges handel
med djur är naturvårdsverket och lantbruksstyrelsen.
''CITES-intyg'' för reglering av inrikes handel med och
innehav av hotade arter
Internationell handel är reglerad av
Washingtonkonventionen (CITES), som Sverige ratificerat
och även överfört som gällande svensk lag (SFS 1975:542).
Konventionen reglerar inte. Den rekommenderar. Sveriges
regler är lite mer långtgående än vad konventionen kräver,
men ändå saknas helt och hållet en reglering av inrikes
handel med hotade arter. Där har EG och USA betydligt
hårdare regler.
Brott mot nu gällande bestämmelser går bara att beivra
om någon tas på bar gärning med att smuggla något över
gränsen. Detta är det största problemet med den svenska
lagstiftningen på området. Det går t.ex. inte att komma till
rätta med dem som handlar med vad som påstås vara
''odlade'' papegojor, när det kan misstänkas att det rör sig
om sådana som är viltfångade och importerade från
Östländerna.
Många som engagerat sig för de utrotningshotade
djurarterna kräver nu ett förbud mot att över huvud taget
få inneha något djur som tillhör de hotade arterna. Ett
totalförbud innebär i sin tur andra problem t ex ur
artskyddssynpunkt.
Inom EG finns länder, t ex Tyskland, som kräver ett
''CITES-intyg'' för innehav av alla för handel intressanta,
hotade arter. Där har man således ett inrikes
handelsförbud. Tysklands motsvarighet till våra
länsstyrelser sköter administrationen och ''märkningen'' av
djuren. Enligt tjänstemän på naturvårdsverket skulle, på så
sätt, all eventuell illegal verksamhet kunna stoppas. Även
burfågelavelsföreningar m.fl. är positiva till en sådan
lösning. Det man inte tycker om är att det skulle
avgiftsfinansieras.
De nuvarande dåliga kontrollmöjligheterna, vid export
av inhemska arter (t.ex. uppstoppade rovfåglar) och
exemplar uppfödda i fångenskap i Sverige, skulle också
kunna avhjälpas med den nämnda regleringen.
Reexport bör inte tillåtas
Reexporten innebär att Sverige fungerar som ett
genomgångsland i den internationella illegala handeln och
spelar samma roll som Singapore gör i vapenhandeln.
Lagstiftningen är alltså sämre här än i EG-länderna och vi
kan importera för att sedan exportera till andra länder.
Djuren ''tvättas'' i Sverige.
Före 1990 var det naturvårdsverket som gav tillstånd för
import och reexport. Under 1989 gavs tillstånd till import av
totalt 11.924 djur och reexport av 2.826. Det är inte troligt
att det i praktiken importerades lika många som man begärt
tillstånd för. Däremot antas att reexportsiffran är säkrare.
Det är med andra ord en stor mängd djur som bara har
''vänt'' i Sverige.
Den starka kritiken som riktas mot Sveriges reexport
anser naturvårdsverket är befogad. Man anser att det är
ytterst olämpligt att hotade arter införs i Sverige endast för
att exporteras vidare.
Sverige tillåter inte import av levande djur, som finns i
CITES-konventionens bilagor, om de kommer från annat
land än ursprungslandet. Då finns det inte heller någon
anledning att vi tillåter export av andra djur än exemplar
som har Sverige som ursprungsland.
Det vore logiskt att förbjuda all reexport genom ett
tillägg i förordningen (1975:542), möjligen med undantag
av djur för vetenskapligt ändamål.
Akvariefisk
Många hotade arter finns bland fiskarna. Störst är
problemet med saltvattensfisk, som nästan alltid är
vildfångad. Genom användandet av sprängladdningar som
skapar kraftiga undervattensexplosioner kring korallreven
flyter de färgglada fiskarna upp till ytan. De som inte dör
säljs vidare. Stora delar av havens korallrev har
totalförstörts och därmed hotas också den vanliga
livsmedelsproduktionen. Reven har byggts upp under
årtusenden av smådjur.
Lagstiftningen är mycket bristfällig när det gäller
akvariefisk. I Washingtonkonventionen (CITES) finns t.ex.
inte många fiskarter medtagna.
Även när det gäller kallvattensakvarier finns brister i
svensk lagstiftning. På naturvårdsverket tror man att fiskar
från dessa akvarier kan komma att bli ett problem även i
Sverige. I USA har människor släppt ut fisk som de tröttnat
på. På så vis har vilda bestånd etablerats.
Naturvårdsverket bör få i uppdrag att se över vilka
möjligheter det finns att komma till rätta med de nämnda
problemen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om reglering av inrikes handel med
och innehav av utrotningshotade vilda djur,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i förordningen (1975:542) att reexport av levande
djur av utrotningshotade arter i princip blir förbjudet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utrotningshotade akvariefiskar
och fisk från kallvattenakvarier.
Stockholm den 25 januari 1991
Lola Björkquist (fp)
Ingela Mårtensson (fp)