Vid möte med Nordsjöns strandstater 1987 togs
nerskräpning av havskuster med på dagordningen, efter
initiativ från den svenska regeringen. Nationerna enades
om att fast avfall inte får dumpas i havet. I dag kan
konstateras att avtalet inte lett till någon förbättring -- i
varje fall inte vid Bohuskusten. Rapporter från flera av
Bohusläns kustkommuner 1990 tyder på att skräppåslaget
ökat. Ideella föreningar, skolor och enskilda har gjort
beundransvärda insatser för att hålla kusten ren, när
kommunerna inte längre har ekonomiska resurser att klara
städningen.
Städningen av stränderna runt Orust ger en bild av
sopbergets storlek. På en kuststräcka runt 35 mil fick
frivilliga krafter ihop 2 000 säckar, fulla med allsköns bråte.
Arbetsinsatsen värderades till flera hundratusentals kronor.
Smärre undersökningar under åren visar, att merparten
av skräpet kommer från andra länder.
Som talesmän för vår valkrets har vi tidigare sökt
riksdagens stöd för ett uttalande om statens ansvar för att
hålla stränderna rena. Vi menar att staten bör ta de
ekonomiska konsekvenserna av sitt beslut att reservera
stora delar av Bohuskusten för turism och rörligt friluftsliv.
Detta bör närmare utredas. Det är ett riksintresse att
kustens många unika strandavsnitt kan nyttjas för de
ändamål som riksdagen en gång fattade beslut om. Skulle
de ideella krafterna tröttna inför uppgiften, kommer stora
delar av kustremsan att bli plastad, för att ta till en drastisk
beskrivning.
Det kan noteras att uppvaktningar i departementen och
inför statsråd inte gett något resultat. Regeringen ser
nerskräpningen av kusten som ett kommunalt
åtgärdsproblem, och inte ett nationellt. Många har svårt att
förstå att statsmakterna står för kostnaderna när det gäller
oljesanering vid utsläpp förorsakat av ett fartyg till havs.
Om ett annat fartyg dumpar skräp som hamnar på samma
stränder, får kommunerna stå för kostnaden. Vi ser saken så
att kommunernas renhållningsansvar i detta avseende bör
revideras i så måtto att utrymme ges för generösa
bedömningar av krav på kostnadsersättningar från
kommunerna. Lämpligen bör länsstyrelsen vara det
regionala organ som håller i frågan och som fördelar
ersättningarna.
Huruvida förpackningsföretagen, rederier och annan
sjöfartsbaserad verksamhet skulle åläggas betala någon
form av ''skräpavgift'' undandrar sig vår bedömning, men
det är möjligen en utväg att pröva.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning i syfte
att behandla frågor om vad som är en statlig respektive
kommunal angelägenhet vid miljöföroreningar av
havsstränder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inom ramen för
miljövårdande insatser göra en positiv bedömning av
anslagsframställningar från kommuner och regionala organ.
Stockhom den 24 januari 1991
Leif Olsson (fp)
Kenth Skårvik (fp)