Ett aktivt arbete bedrivs ute i länen för att bevara
värdefulla kulturmiljöer. Insatserna blir alltmer en
integrerad del i att utveckla länen och kommunerna som
goda regioner att arbeta och bo i samt erbjuda intressanta
områden för turism och rekreation.
Senare års kraftigt minskade behov av och därmed också
minskade anslag till beredskapsarbeten har drastiskt
återverkat på de resurser som satsas på bevarande,
iordningställande och levandegörande av kulturminnen och
kulturmiljöer.
Även om viss ökning skett av anslagen till
kulturmiljövården de senaste åren är resursknappheten ett
besvärande hinder för ett aktivt arbete inom
kulturmiljöområdet i länen och kommunerna. Angelägna
utvecklingssatsningar kan inte genomföras och i vissa fall
hindras kommunerna i sin utveckling av bostads-,
arbetsplats- och rekreationsområden. En ytterligare
påspädning kan bli jordbrukets avreglering.
Helhetsbilden av landskapet som kulturbärare är viktig.
Den areal som vid en avreglering av jordbruket kommer att
överföras till annan användning bidrar i dag till att hålla
landskapet öppet och innehåller vissa natur- och
kulturmiljövärden. Samhället bör i fortsättningen till viss
del ta ett ökat ansvar för att den marken även
fortsättningsvis hålls i hävd.
I jordbrukspropositionen anförs att regeringen för
budgetåret 1990/91 skall fördela ett särskilt anslag på 100
milj.kr. till landskapsvårdande åtgärder. För budgetåren
1991/92 och 1992/93 beräknar jordbruksministern
medelsbehovet till 200 resp. 250 milj.kr.
Vi anser att det särskilda anslaget till kulturmiljövården
bör fördelas direkt från regeringen till länsstyrelserna.
Användandet av medlen bör ske i samråd med
naturvårdsverket, lantbruksstyrelsen och
riksantikvarieämbetet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel för kulturmiljöinsatser.
Stockholm den 24 januari 1991
Arne Mellqvist (s)
Leo Persson (s)