Miljöföroreningarna i havet har ökat dramatiskt sedan l960-talet. De syrefria bottnarna breder ut sig över allt större områden. Syrebristen har t.ex. medfört att närmare hälften av den egentliga Östersjöns botten, d.v.s. nästan 100 000 kvadratkilometer, kan betecknas som något av en biologisk öken.
Missbildningar och fortplantningsstörningar hos fisk visar en kraftigt ökad frekvens. Förändringar i planktonsammansättningen, som är basen i den marina näringskedjan, liksom minskningar av antalet sjöfåglar i områden både i och kring Nordsjön och Västerhavet, är andra tydliga tecken på att den marina miljön är utsatt för allvarliga och djupgående ekologiska störningar. Havskräftan är så gott som utrotad på djupbottnarna från Kullen i söder till Glommens fiskeläge i Halland i norr. Höstens dryga tre månader långa syrebrist är den värsta som drabbat Kattegatt.
Undersökningar under senare år visar på en akut syrebrist också i delar av Öresunds och Skäldervikens bottenområden. I Öresund breder ett ökenliknande landskap ut sig. Delar av sundets botten täcks av väldiga gipsberg som bitvis höjt bottennivån upp till ett tiotal meter. Även tungmetaller och organiska miljögifter har uppmätts i bottensedimenten.
Kunskaperna om orsakssambanden är i och för sig begränsade men ändå tillräckliga för att skapa underlag för vissa konkreta åtgärder. Sålunda är det känt att massaindustrins klorutsläpp orsakar missbildningar och fortplantningsstörningar hos fisk. Gifter som PCB, DDT, Toxafen, Lindan och andra klorerade organiska föreningar koncentreras i livet i havet och hämmar tillväxt, utveckling och immunförsvar. Närsaltsutsläppen från jordbruket leder till övergödning och ökande syreförbrukning i havet. Trafikavgaserna är ytterligare en mycket påtaglig föroreningskälla.
Regeringen har vidtagit en rad viktiga åtgärder för att komma till rätta med miljöstörningarna. Hit hör bl.a. de aktiva insatserna på det internationella planet, det särskilda åtgärdsprogrammet för Laholmsbukten, ökad satsning på miljövårdsforskning och särskilda program för miljökvalitetsövervakning. Med stöd av paragraf 8 a i Miljöskyddslagen (ML) kan regeringen utfärda generella föreskrifter till skydd för särskilt föroreningskänsliga vattenområden. Efter riksdagsbeslut i juni l988 utvidgas lagen så att regeringen kan förklara ett visst område som miljöskyddsområde. Bestämmelsen ger utöver vad som förut gällt också möjligheter att skydda miljön mot luftförorenande och annan miljöfarlig verksamhet. Som exempel på områden som bör uppmärksammas anges i regeringens prop. l987/88:85 västra Skåne med bl.a. Skälderviken och Öresund.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har upprättat ett miljövårdsprogram med särskild aktionsplan för Malmöhus län och regeringen har tillsatt en särskild miljödelegation för västra Skåne med uppgift att ta fram ett konkret åtgärdsprogram mot de allt mera besvärande belastningarna på miljön i detta område. Miljödelegation Västra Skåne avlämnade i december 1990 sitt betänkande -- ''Miljön i Västra Skåne'' (År 2000 i våra händer) -- SOU 1990:93. Även länsstyrelsen i Kristianstads län har tidigare upprättat ett miljövårdsprogram.
Då det sålunda nu föreligger ett mycket omfattande beslutsunderlag torde beslut om konkreta insatser för att förbättra miljösituationen i västra Skåne kunna fattas utan ytterligare dröjsmål. Inom ramen för ett sådant uppdrag måste snarast fastställas ett konkret åtgärdsprogram för en friskare havsmiljö. En av de första åtgärder som därvidlag kan genomföras utan dröjsmål är en utökning av kontrollen av vattenmiljön. Runt Sveriges kuster finns 190 stationer som mäter föroreningshalterna. Endast ett mindre antal av dessa stationer finns i de sydliga länen. Längs det starkt förorenade Öresund behövs en kraftig utökning av antalet sådana mätstationer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett åtgärdsprogram för en bättre havsmiljö.
Stockholm den 25 januari 1991 Bengt Silfverstrand (s) Maja Bäckström (s) Jan Andersson (s) Birthe Sörestedt (s) Bo Nilsson (s)