med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö
Inledning
Under framförallt de senaste 30--40 åren har en
smygande, men kraftig, omvandling av landskapet skett.
Mångformigheten har minskat påtagligt och många
naturmiljöer har utarmats eller förstörts. Ett exempel är
våra artrika slåtter- och betesmarker som idag blir allt färre.
Följden har blivit att antalet hotade växter och djur i vår
natur ständigt ökar.
Vem minns inte sin barndoms ängar och hagar, som nu
ersatts med tät granskog. I en uppsats i skriften
Naturresurser och landskapsomvandling funderar Lars
Emelin över hur motsägelsefullt vi behandlat vårt kulturarv.
Vi river inte kyrkor, trots att allt färre deltar i
församlingslivet och trots att kyrkorna ligger på värdefull
mark. Men för att bevara små rester av odlingslandskapet,
som på ett helt annat sätt än slott, herresäten och kyrkor hör
till folkets historia, måste man argumentera i det oändliga.
Eklandskapet samt ängs- och hagmarker i
Östergötland -- ett riksintresse
Ungefär 30 %
av Sveriges kvarvarande areal hagmarker finns inom
Östergötland och norra Småland. Flera starkt hotade arter
har i detta område sin bästa chans att överleva
landskapsomvandlingen.
Östergötlands län är det enskilda län som har störst areal
naturbetesmark. Detta har bekräftats i den pågående
landsomfattande inventeringen. Cirka 16 000 ha naturligt
gräsbärande mark har preliminärt redovisats i länet. Denna
areal har klassats vara så värdefull att det borde utgå stöd
till betesdrift. I länet finns för närvarande avtal med ca 800
djurhållare som i 5 år svarar för att ca 8 000 ha betesmark
skall få rätt vård. Behovet är som synes större.
Speciellt viktigt är eklandskapet (över 300 km2)
söder om Linköping i anslutning till Stångåns sjösystem.
Detta löper även in i Åtvidabergs kommun. Dessutom finns
värdefulla områden med ekinslag kring Söderköping.
Eklandskapet är välkänt även utanför naturvårdskretsar.
Området har klassats som riksintresse.
Naturvårdsvärdena är stora, och ekbestånden -- alltifrån
rena ekskogar till enstaka ekbuskage -- är i allmänhet rika
biotoper.
Eken -- vårt ädlaste lövträd
Bland ädla lövträd är eken utan jämförelse det viktigaste
trädslaget. Ek är det främsta värdträdet för insekter och
över 500 arter är knutna till detta träd. Av 128
utrotningshotade insektsarter i Sverige är 39 knutna till ek,
eller lika många som alla andra lövträd har tillsammans.
Exempel på insekter som är knutna till denna miljö är
läderbaggen och ekoxen. Båda finns med på
naturvårdsverkets lista över hotade insekter och har
troligen sina viktigaste och stabilaste populationer i detta
område i Sverige.
Den akut hotade dårgräsfjärilen, som bara finns i
Östergötland och på Gotland, lever i f.d. ängsmark med ek
och hassel. På torrängar hörs den sällsynta trumgräshoppan
som har klarröda flygvingar. Bland fåglar kan nämnas
mindre hackspett, skogsduva, näktergal, flera
rovfågelsarter samt ett flertal sångare.
I många av eklandskapets hagmarker finns också en
imponerande flora. Här finns t.ex. ormtunga, låsbräken,
Adam och Eva och fältgentiana som hör till det gamla
odlingslandskapet och som nu minskar starkt. I området
söder om Linköping finns ca 65 arter i eklandskapet som
indikerar värdefull ängs- och hagmark.
En förutsättning för att en ek skall bli tillräckligt
bredkronig och grov är att den får växa öppet och fritt i en
hagmark. Flera av de viktigaste ekinsekterna kräver också
hög värme för sin utveckling, vilket innebär att trädet måste
vara exponerat för sol. De gamla omfångsrika ekarna med
grov bark i de soliga lägena har vid den nyligen gjorda
inventeringen visat sig vara en ''guldgruva'' för mycket
sällsynta lavar, som sedan länge varit försvunna i övriga
Europa. Lavarna är ekspecifika och lika sällsynta som
pilgrimsfalk och varg, enligt en av landets få lavexperter.
Förutom att eken är värd för så många gäster är den
dessutom både som enskilt träd och i bestånd ett vackert
och viktigt element i landskapsbilden. Den har stor
betydelse för lokalbefolkningen och turisterna kring sjöarna
söder om Linköping och längs Stångån och Kinda kanal.
Framtiden
Skall eklandskapet finnas kvar i framtiden krävs
långsiktiga avtal, 10--15 år, med berörda
markägare/djurhållare. Uppskattningsvis kommer enbart
denna del av odlingslandskapet i länet att behöva medel för
betesdrift i storleksordningen ett par miljoner per år.
Tilldelningen budgetåret 1990/91 för hela länet av
ädellövhagmarkstöd var 0,2 miljoner för stängsel m.m.,
varav en del till eklandskapet. NOLA-verksamheten har
tilldelats totalt 3,3 miljoner för 1991. Genom att även
Linköpings kommun går in med bidrag kommer
eklandskapet söder om Linköping att få stöd med 2
miljoner detta år.
Då ädellövskogslagen antogs 1984 framhöll riksdagens
jordbruksutskott (JoU 1983/84:23) att ädellövskogen också
från rent skoglig synpunkt måste betraktas som en viktig
naturresurs med värdefulla egenskaper. Vidare framhölls
att det ansågs angeläget att ädellövskogen bevaras i en
omfattning som i huvudsak motsvarar nuvarande areal och
att förutsättningar skapas för ett fortsatt rationellt
ädellövskogsbruk.
Eklandskapet präglas av ständig växling mellan åker,
betesmark, löv- och barrskogar. Den fortsatta utvecklingen
inom området kommer att formas av utvecklingen inom de
areella näringarna och då främst inom jordbruket. Den nya
livsmedelspolitiken innebär att jordbruksmark som tidigare
odlats med prisreglerad föda skall minska. För att inte stora
arealer skall beskogas med gran utgår omställningsstöd till
t. ex. plantering av ekskog. Det bedöms att en stor del av
den nedläggningshotade arealen i Östergötland utgör
naturlig betesmark. Den kan därmed skogsplanteras efter
anmälan om att den tas ur produktionen.
Generell arealersättning
När det nuvarande temporära arealstödet försvinner
efter tre år, finns det en uppenbar risk för att det artrika
eklandskapet beskogas med gran, om djurhållningen
upphör. Det kan beröra flera särskilt skyddsvärda
biotopområden, som då måste få sitt skydd i form av
naturreservat.
Folkpartiet liberalerna har i stället sedan 1986 förordat
en generell arealersättning som grundtrygghet och en
stabiliserande faktor för bl.a. landskapsvården. Denna
ersättning minimerar risken för att ängs- och hagmarkerna
skall beskogas. Arealersättningen kan naturligt anslutas till
det temporära stödet och är inte svårt för lantbruksverket
att administrera.
Enligt vår bedömning skulle en generell arealersättning
säkerställa att Östergötlands skyddsvärda eklandskap och
ängs- och hagmarker kan fortsätta att brukas och därmed
bevaras till kommande generationer.
Hänsynsområde
Som tidigare nämnts är Östergötlands eklandskap, ängs-
och hagmarker av riksintresse. För att kunna behålla detta
öppna landskap och för skyddet av de hotade arterna
behövs avtal med djurhållare och markägare. Det kan
behöva ställas olika hänsynskrav på markanvändningen
inom olika delar av landskapet. Därför föreslår folkpartiet
liberalerna att en ny form för områdesskydd --
hänsynsområde -- skall inrättas genom tillägg i
naturvårdslagen. På så vis blir skyddsformen
naturvårdsområde överflödig och vissa naturreservat skulle
i stället kunna benämnas hänsynsområde. Denna
benämning skulle vara tillämplig på många av
Östergötlands skyddsvärda områden.
Naturvården måste få en ännu starkare ställning i
samhällsplaneringen. Frivilliga naturvårdshänsyn i jord-
och skogsbruk, bl.a. bevarande av hagar och ängar, måste
stimuleras. Hotade växt- och djurarter och deras livsmiljöer
måste få ett starkare skydd.
I proposition 1989/90:146 om en ny livsmedelspolitik
uttalar regeringen bl a:
''Miljömålen i den nya livsmedelspolitiken är att slå
vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och...'' Vidare
fastslås: ''En betydande del av Sveriges växtarter och
majoriteten av de hotade arterna är knutna till det gamla
odlingslandskapet.'' Medel för detta miljömål anvisas över
anslaget B 12. Landskapsvårdande åtgärder, och för
budgetåret 1991/92 föreslås 200 milj.kr.
Till inköp av naturreservat föreslår folkpartiet
liberalerna 140 milj.kr., vilket överensstämmer med
naturvårdsverkets önskemål. Det innebär 60 milj.kr. mer än
vad regeringen anslagit för samma ändamål.
Mot bakgrund av de motiveringar vi anfört i denna
motion är det ytterst angeläget att ekbestånden och ängs-
och hagmarkerna i Östergötland tilldelas medel så att de
kan bevaras och få den skötsel som erfordras.
Det ökande intresset för miljö och naturvård, de akuta
behoven av åtgärder och tidigare försummelser gör att
arbetssituationen för personalen vid länsstyrelserna är
ansträngd. I en partimotion om naturvården, under
allmänna motionstiden, har folkpartiet liberalerna för
budgetåret 1991/92 till D 1. anslagit 20 milj.kr. mer än
regeringen till personalförstärkning på länsstyrelsernas
avdelning för den gröna naturvården.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel för skydd av det mycket
värdefulla eklandskapet samt ängs- och hagmarkerna i
Östergötlands län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av en generell
arealersättning för bevarandet av det öppna eklandskapet
och ängs- och hagmarkerna i Östergötland.
Stockholm den 11 mars 1991
Lola Björkquist (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)