Nedskräpningen av västkusten från havet har fortsatt
under lång tid. Problemen har ökat genom några decenniers
plastålder som påtagligt förändrat bilden av de bohuslänska
och halländska stränderna. Efter vintrarnas olika stormar
kan skräpvallar upp till en höjd av en meter ibland mätas i
vissa vrakvikar. I vrakhögarna går det ofta att utläsa
varifrån skräpet kommer, t.ex. på förpackningar med
produktnamn och ursprung tydligt synligt.
Internationella konventioner mot dumpning i Nordsjön
finns, men dessa har hittills till stor del varit verkningslösa.
När det gäller utsläppen av fast avfall beslutade
Nordsjökonferensen 1987 att Nordsjön skulle bli s.k.
specialområde i den internationella sjöfartslagstiftningen.
Detta innebär att det sedan 1988 är förbjudet att släppa ut
fast avfall. Trots detta fortsätter fast avfall under
vinterstormarna att spolas upp på den svenska västkusten.
Praktiskt taget allt skräp på havsstränderna kommer
från andra länder, från yrkessjöfarten eller oljeutvinning i
Nordsjön. Det fasta avfall som kommer från kommunernas
egna invånare eller från fritidsfolket är i sammanhanget av
marginell betydelse. Plast är det dominerande materialet i
skräpet.
Ett intressant experiment har genomförts i
Storbritannien. Vid olika tidpunkter har man dumpat
behållare med meddelanden längs den brittiska
Nordsjökusten. Behållarna har i stor utsträckning hittats
längs den svenska västkusten.
Havsströmmar och vindar samverkar så, att den svenska
västkusten till stor del blir mottagare av avfallet. På den
svenska kusten är Hallandskusten och Bohuskusten i
särklass mest nedskräpade. Värst är situationen i norra
Bohuslän. Orsaken till detta är strömsättningar i Kattegatt,
Nordsjön och Skagerrack.
Den Baltiska strömmen från Östersjön förenar sig
utanför Bohuskusten med Jutska strömmen från Nordsjön
och Engelska kanalen. Strömmarna fortsätter norrut för att
sedan vika av utefter norska sörlandet och vidare ut i
Nordsjön. Uppe vid Tjärnö möter den nordgående
strömmen vattnet från Oslofjorden, uppblandat med
föroreningarna från Idrefjorden och den norska älven
Glomma. Det mesta av det avfall som strömmarna för med
sig kommer sedan av vind och vågor att drivas in mot
Bohus- och Hallandskusterna där det så småningom
hamnar på stränder och i vikar.
Med hjälp av skolor utmed västkusten har Stiftelsen
Västerhavet genomfört en första omgång av Coastwatch
Europe, ett europeiskt kustövervakningsprogram som
engagerar ideella föreningar, skolungdomar och allmänhet
i femton europeiska länder.
Den svenska premiäromgången av Coastwatch blev ett
försök där nio klasser på sju skolor i fyra kommuner deltog.
De enskilda grupperna har kartlagt områden på 500 m
vardera och på det viset fått fram vilken typ av
miljöpåverkan som förekommer inom respektive område.
Undersökningen har baserats på ett formulär som är
gemensamt för alla de europeiska länderna, med
kompletteringar för regionala förhållanden. Enkäten
innehåller en beskrivning av området och dess flora och
fauna. Därefter noteras avvikelser som beror på mänsklig
miljöpåverkan. En slående iakttagelse gällde
nedskräpningen på stränderna -- det var också denna
eleverna reagerade starkast på.
Redan nästa år hoppas Stiftelsen på att de flesta av
västkustens arton kustkommuner skall vara representerade
i Coastwatch.
Västkuststiftelsen har under ett flertal år sedan slutet av
80-talet genomfört städkampanjer utefter västkusten.
Uppslutningen från kustbefolkningen var stor. Resultat
1988:11 000 människor har städat stränder, däribland 320
skolklasser.57 000 arbetstimmar har lagts ner.Skräp
motsvarande 27 000 sopsäckar har samlats in.
Förutom skolelever har föreningar av skilda slag
deltagit, hembygdsföreningar, byalag, båtklubbar, STF
m.fl. Människor har frivilligt gått ut för att städa och plocka
upp avfall som andra släppt ut. Trots den massiva
arbetsinsatsen har uppskattningsvis endast ca 30 %
av kusten kunnat städas. Arbetsinsatsen har gjorts
trots vetskapen om att det redan efter ett par höststormar
ser likadant ut igen.
Den övermäktiga uppgiften visar på nödvändigheten att
förutsättningslöst utreda hur kustkommunernas stora
nedsmutsningsproblem i ett längre tidsperspektiv skall
kunna lösas.
Vi har i tidigare motioner framfört att det är angeläget
att berörda kustkommuner erhåller hjälp för att klara det
stora nedsmutsningsproblemet. Jordbruksutskottets
majoritet har avslagit detta förslag med motiveringen att det
enligt 20 § renhållningslagen (1979:596) åligger kommunen
att återställa platser som har skräpats ner.
Denna motivering är lite märklig -- det är ju detta som
är en stor del av problemet för dessa utsatta kustkommuner.
De är ålagda att återställa platser som skräpats ner med
internationellt avfall och får ingen möjlighet till inhemsk
hjälp. Berörda länsstyrelser har också skrivit till regeringen
och begärt stödinsatser med förutsättningen att regeringen
kommer att vidtaga initiativ.
Den nya plan- och bygglagen och naturresurslagen
lägger dessutom ytterligare krav på kommunerna när det
gäller planeringen av vattenområden vid kusterna. En
statlig utredning bör inväga synpunkter från
Naturvårdsverket och Kommunförbundet och kan även
styra över en del befintliga forsknings- och
utvecklingsprojekt (FoU) till dessa problem. I redan
pågående FoU-projekt uppmärksammas
nedsmutsningsproblem som är gemensamma för norska och
svenska kommuner.
Det är också viktigt att en sådan utredning utarbetar
förslag på hur det internationella informationsarbetet kan
utformas. Västkuststiftelsen har under flera år erbjudit sig
att vara ciceroner för en ambassadörsresa om denna
förläggs till en vrakvik i Bohuslän. Detta för att andra
länders representanter skall få möjlighet att på ort och ställe
bilda sig en uppfattning om den mängd avfall som når den
svenska västkusten från utlandet.
Det är viktigt att den föreslagna utredningen snabbt kan
komma igång, och att riksdagen redan innevarande år kan
fatta beslut om att ställa medel till förfogande från det
särskilda skatteutjämningsbidraget för kustkommunernas
kostnader för strandstädning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning
med uppgift att som i motionen beskrivits utreda hur
kustkommunerna långsiktigt skall hjälpas att lösa
problemen med nedsmutsningen från Nordsjön och
Kattegatt,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ställa medel till förfogande
inom ramen för de särskilda skatteutjämnningsmedlen som
bidrag till kustkommunernas kostnader för
strandstädning.1]
Stockholm den 24 januari 1991
Erling Bager (fp)
Kerstin Ekman (fp)
Ingela Mårtensson (fp)
Anders Castberger (fp)