Stora Alvaret på Öland är unikt i Sverige. Det ligger på
södra Öland och upptar en areal på ca 30.000 ha eller ca 25
procent av Ölands yta. Det är en milsvid plan kalkstensplatå
på ca 15--40 meters höjd över havet.
Områdets stäppliknande karaktär utgör en helt säregen
växtmiljö för Sverige. Den innehåller också ett flertal arter
med huvudsaklig utbredning utanför landet. Såväl flora som
fauna visar upp åtskilliga ovanliga arter.
Stora Alvaret är en sällsam, intresseväckande miljö som
saknar motsvarighet i Europa. Endast på öarna Ösel och
Dagö i Estland finns likartade naturförhållanden.
Landskapet är öppet och har en fri och huvudsakligen
obruten horisontlinje och stora skönhetsvärden. Det är lätt
att besöka och hör till de mest sevärda naturområdena i
landet.
Den unika naturtypen är bl.a. ett resultat av lång tids
extensiv betning. Emellertid hotas Stora Alvaret av
förbuskning och igenväxning. Bl.a. enbusken breder ut sig
över allt större områden. Fortsätter denna utveckling
kommer karaktären på Alvaret att i grunden förändras och
många arter av växter och djur kommer att försvinna.
Igenväxningen accelererar allt mer. Hejdas den inte
kommer hela karaktären av Stora Alvaret att helt
förändras. Denna utveckling måste hejdas.
I naturvårdsverkets Nationalparksplan för Sverige finns
Stora Alvaret på Öland angivet som en av de nationalparker
som naturvårdsverket vill anlägga. Det är ett 7.400 ha stort
område mellan Resmo och Stenåsa.
Den av naturvårdsverket föreslagna nationalparken på
Öland är så begränsad till ytan -- hela Alvaret är ca 30.000
ha -- att den inte kan anses lösa frågan.
Denna invändning är dock inte avgörande för mitt
avvisande av hela förslaget. En rad andra problem är
förknippade med förslaget att göra Alvaret till
nationalpark.
För det första måste staten äga marken om nationalpark
skall anläggas. Eftersom Stora Alvaret ägs av ett mycket
stort antal enskilda lantbrukare på Öland måste staten först
förvärva en areal på mer än 7.000 ha. Det kan inte
förutsättas att dessa förvärv kan ske frivilligt eller
förhandlingsvägen. Stor risk föreligger att tvångsförvärv
måste tillämpas med allvarliga inskränkningar av den
enskilda äganderätten.
För det andra blir kostnaderna stora för staten.
Betydande belopp måste satsas på ett projekt som dock inte
kan garantera att Alvarets unika flora och fauna skyddas.
För det tredje är metoden att göra ett område som Stora
Alvaret till nationalpark inte ändamålsenlig. Skall
förbuskningen hejdas krävs antingen omfattande manuella
röjningar eller betning. Det är tveksamt om dessa åtgärder
kan få förekomma i en nationalpark. Skulle dessa inte
kunna användas kommer karaktären av det område som
blir nationalpark radikalt att bli annorlunda mot det som
fortfarande till stora delar finns kvar och som åtgärderna
var avsedda att skydda. En total igenväxning hotar.
Dessa argument visar att Stora Alvarets unika värden
inte bäst skyddas genom att göra en del av det till
nationalpark.
Däremot kan andra åtgärder vidtagas. En är att
skötselavtal träffas mellan staten och berörda ägare.
Ägarna skulle här åtaga sig att hålla ett visst bestämt antal
betande djur, utöva viss röjning eller i övrigt se till att
karaktären på Alvaret inte förändras. I gengäld skulle
markägaren få viss ersättning eller exempelvis
skattelättnader för inkomsterna av denna djurhållning.
Det är viktigt att slå fast att det är betande djur som är
en garant för att Alvaret kan bevaras. Sedan århundraden
har det varit de öländska bönderna som sett till att betning
sker. Det är detta förhållande som man måste bygga vidare
på. Lösningen kan inte var att staten går in och köper stora
arealer som det sedan inte finns några som helst garantier
för att de skydddas på det sätt som var avsikten med
förvärvet.
Bevarandet måste bygga på gamla traditioner, beprövad
erfarenhet och frivilliga överenskommelser mellan staten
och markägarna. Skötselavtal och vissa begränsade
ekonomiska stimulanser är de metoder som bör användas
för att bevara Stora Alvaret. Kostnaderna blir i detta fall
betydligt lägre än om nationalpark anlägges.
En annan hjälp i dessa strävanden är möjligheten att
använda de s.k. NOLA-anslagen, naturvårdsinsatser i
odlingslandskapet. Inom ramen för beslutet om den nya
livsmedelspolitiken finns icke obetydliga belopp att
disponera för särskilda insatser. En del av dessa pengar bör
kunna användas för skydd av Stora Alvaret.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skyddet för Stora Alvaret på
Öland.
Stockholm den 22 januari 1991
Bertil Danielsson (m)