Miljöfrågorna får i dagens samhälle en allt större betydelse såväl i den allmänna debatten som i samhällsplaneringen. Inte minst gäller det frågan om avvägning mellan olika alternativ för markanvändning. Naturresurslagen har här en stor betydelse.
Stora områden i vårt land har någon form av skydd av sina naturvärden. I Norrbottens län är 20--25 % av den totala arealen skyddad enligt naturvårdslagen. Till detta kan läggas områden som är skyddade på annat sätt, t.ex. Domänverkets fjällskogsreservat.
Detta är naturligtvis en resurs som vi skall vara stolta över. Att bibehålla skyddade områden är en angelägenhet inte bara för Norrbotten eller Sverige utan också för de områden i t.ex. Mellaneuropa där miljön är avsevärt sämre än i Norden.
Helt okontroversiellt är emellertid inte skyddet av stora naturområden. Konflikter om markanvändningen uppstår när det gäller prospektering, gruvbrytning, älvutbyggnad och annat som skulle kunna skapa sysselsättning i ett län där arbetslösheten ofta är ett stort problem. Motsättningar om rätten till jakt och fiske i de skyddade områdena uppstår också.
En annan synpunkt som bör vägas in i sammanhanget är rimligheten av att skydda stora markområden för att bibehålla en ursprunglig miljö och på så sätt göra dessa områden tillgängliga för endast ett privilegierat fåtal som har möjlighet att ta sig dit. Tillgängligheten till skyddade landskapsområden måste öka.
Vi menar att många av de konflikter som uppstår mellan ortsbefolkningen och myndigheterna när områden skall skyddas av naturvårdskäl skulle kunna undvikas med kortare kontaktvägar mellan myndighet och ortsbefolkning.
Riksdagen har fattat beslut om en förändrad organisation för länsstyrelserna. Med detta har man skapat förutsättningar för en decentralisering av miljöarbetet. Kommunerna har fått ökat ansvar för miljöarbetet, särskilt när det gäller tillsynsverksamhet och miljöfrågornas integrering i den kommunala översiktsplaneringen. Naturvårdsverket arbetar i hög grad mot länsstyrelser och kommuner, något som talar för att en utlokalisering av de ''utåtriktade'' avdelningarna av Naturvårdsverket skulle vara lämpligt.
Regeringen har den 1 november 1990 beslutat tillkalla en utredare för att utreda naturvårdsverkets framtida uppgifter och organisation. I direktiven ingår att miljöarbetet skall decentraliseras och integreras i olika sektorer.
Vi menar att det finns goda skäl för utlokalisering av de avdelningar av naturvårdsverket som berör naturvården och naturresurshanteringen. Genom den utredning av naturvårdsverkets organisation som nu sker är tidpunkten just nu den rätta för ett sådant beslut.
Med tanke på att en betydande andel av vårt lands naturskyddade områden är belägna i Norrbotten, ter sig en lokalisering av Naturvårdsverkets avdelning för naturvård till just Norrbotten rimlig. En sådan åtgärd skulle också ligga i linje med den av riksdagen ofta uttalade strävan att genom utlokalisering av statlig verksamhet bidra till en aktiv regionalpolitik.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering av vissa avdelningar av naturvårdsverket till Norrbotten.
Stockholm den 24 januari 1991 Leif Marklund (s) Ewa Hedkvist Petersen (s)