Motion till riksdagen
1990/91:Jo756
av Siw Persson och Margareta Fogelberg (fp)

Bevarande av vårt kulturarv


Naturen och de resurser naturen ger utgör grunden för
vår kultur. Där ryms också det kulturarv våra förfäder
lämnat åt oss att förvalta. Det är en nationell och
internationell skyldighet att bevara och vårda hela detta
arv; såväl den resursskapande naturen som kulturminnen
och miljöer tillkomna genom bebyggelse, odling och annan
användning av mark, vatten och övriga naturresurser. Alla
måste medverka till att det bevaras och vårdas. Förluster av
natur och kulturminnen kan inte ersättas.
Naturvård och kulturmiljövård bör inte ses som två
särskilda samhällssektorer. Landskapet måste bilda en
enhet om det ska kunna förstås och bevarandeåtgärder vara
meningsfulla.
Ett rikt genetiskt och kulturhistoriskt dokument, i form
av bl.a. hävdberoende växter och djur i en miljö som gör det
lätt att följa förändringar i landskapets utnyttjande genom
olika skeden, ska bevaras. Vårt samlade natur- och
kulturarv ska tillsammans med landskapets skönhetsvärden
kunna föras vidare till kommande generationer. En viktig
förutsättning för detta är att landsbygden hålls levande.
Jämförda med jordbrukets traditionella inkomstkällor ska
arbete med naturvård och kulturmiljövård vara prioriterade
verksamheter och kunna finansieras med allmänna medel.
Alla skyddsinstitut ska ge samma förutsättningar för en
god förvaltning av natur- och kulturarvet.
Bevarandearbetet måste ha en bra organisation, goda
resurser, bedrivas på bred front och ge utslag inom de flesta
samhällssektorer. Bevarandet av fornlämningar och
intressanta byggnader, med de områden som behövs för att
bibehålla dessa eller att ge dem ett tillräckligt utrymme med
hänsyn till deras betydelse, måste bättre integreras med
bevarande av övriga kulturminnen och värden i den
naturliga miljön. Ett steg i rätt riktning har tagits genom de
uttryckliga krav på helhetstänkande och samsyn över
sektorsgränser som lämnats för hanteringen av anslagen
NOLA och Landskapsvård.
Användningsområdena för de båda anslagen ligger
mycket nära varandra. En skiljelinje är att NOLA inriktas
på bevarande av toppobjekt; högkvalitativa, mindre, lätt
avgränsbara odlingsdokument och vetenskapligt sett
intressanta hävdbiotoper. NOLA-objekten måste dock vara
så stora att de bildar pedagogiskt fattbara miljöer och kan
bevara en biologisk vitalitet.
Vissa NOLA-objekt kan vara motiverade att föra över
till den verksamhet som ska finansieras via medlen för
Landskapsvård. NOLA eller Landskapsvård kan också
tänkas (bl.a. av ekonomiska skäl) överta objekt från de
verksamheter som har administrerats av lantbruksstyrelsen
respektive riksantikvarieämbetet.
Ersättningen bör beräknas på samma grunder oavsett
vilka medel (Vård m.m. av kulturlandskap och
fornlämningar, Vård av naturvårdsobjekt, Landskapsvård,
NOLA osv.) som tas i anspråk för att betala ett
bevarandearbete. Jordbrukarna får inte känna av några
nackdelar på grund av att vi har olika anslag att arbeta med.
Logiskt sett borde anslagen slås samman och ett enda organ
ansvara för arbetet. Varje rationell samordningsåtgärd är en
resursförstärkning.
Vi anser att det behövs en utredning och ett förslag som
såväl behandlar förutsättningarna för en organisatorisk och
ekonomisk samordning av bevarandeintressena som
möjligheterna till en sammanförd och bearbetad lagstiftning
omfattande både natur- och kulturminnen.
Utredningen bör se hur den centrala administrativa
(medelsfördelande) och rådgivande
bevarandeverksamheten ska kunna koncentreras till ett
enda organ när det gäller vård och förvaltning av vårt
samlade natur- och kulturarv, se över hur man kan
samordna de anslag som finns för bevarandeåtgärder i
kulturlandskapet och som i övrigt påverkar detta, utreda
och lämna förslag till en fullständig bevarandelag -- dvs. en
sammanförd och bearbetad lagstiftning, omfattande såväl
kulturminnesvård som naturvård.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av samordnade
åtgärder för bevarande av vårt kultur- och naturarv.

Stockholm den 23 januari 1991

Siw Persson (fp)

Margareta Fogelberg (fp)