Den här partimotionen är en övergripande motion som
tar upp vår syn på naturvårdspolitiken. Men många av våra
förslag av stor betydelse för naturvården tas upp i andra
partimotioner t.ex. i motionerna om skogsbruk och
jordbruk. Vi återkommer också med vår syn på politiken
inom naturvårdsområdet, bl.a. budgetfrågorna, i samband
med behandlingen av miljöpropositionen som kommer att
presenteras i februari.
Allmänna synpunkter
Trots det ökande allmänna medvetandet om att vi är
direkt beroende av naturresurserna och att det därför är av
yttersta vikt att hushållningen med naturresurserna hävdas
är den svenska politiken på naturvårdsområdet skandalöst
dålig. Visserligen höjdes anslagen till inköp av mark kraftigt
procentuellt sett i förra budgetpropositionen, men anslagen
var från början mycket låga. En utredning har arbetat med
en översyn av naturvårdslagen, men den har inte lämnat
några långtgående förslag till förändringar och undvikit
kontroversiella frågor som t.ex. frågorna om ersättning till
markägare. En mycket liten del av Sveriges areal är
skyddad. Det är t.o.m. så att en produktionsinriktad
lagstiftning (t.ex. skogsvårdslagen) och statliga bidrag (t.ex.
bidrag till byggande av skogsbilvägar) styr utvecklingen mot
en allt hårdare utarmning av naturmiljön.
Det krävs ett trendbrott i den svenska
naturvårdspolitiken om utvecklingen ska kunna vändas.
Som ett försiktigt och kortsiktigt mål har vi föreslagit att 1%
av den produktiva skogsmarken nedanför den gamla
skogsodlingsgränsen ska skyddas. Men på längre sikt är det
inte tillräckligt om den snabba utslagningen av arter ska
kunna stoppas. Den internationella naturvårdsunionen har
föreslagit att 10% av alla representativa naturtyper bör
skyddas. Vi anser att riksdagen bör anta denna målsättning
som ett långsiktigt mål. En utredning bör tillsättas för att
utarbeta en plan för hur detta mål ska kunna uppnås i
praktiken.
Eftersom Sverige har ställt sig bakom den
internationella naturvårdsunionens ''World Conservation
Strategy'' tycker vi att det är dags att riksdagen uttalar sig
för att den svenska naturvårdspolitiken ska harmoniseras i
enlighet med denna.
Miljö- och naturvården har en svag ställning inom
statsförvaltningen i allmänhet och har svårt att hävda sig i
intressekonflikter. Den ''gröna'' sidan har varken i
länsstyrelsernas naturvårdsenheter eller inom
naturvårdsverket prioriterats högt. Naturvårdens ställning
och den ekologiska kompetensen måste därför stärkas inom
statsförvaltningen. I vårt budgetförslag för
civildepartementets verksamhetsområde har vi anslagit 50
milj. kr. utöver regeringens förslag till förstärkning av
länsstyrelsernas naturvårdsenheter.
Biotopskydd
I Sverige saknas, till skillnad mot t.ex. i USA, ett skydd
för hotade arters livsmiljöer. Sverige uppfyller inte sina
internationella förpliktelser på området. Trots att
Bernkonventionen (1983), som ställer krav på biotopskydd,
sedan länge är ratificerad av Sverige har regeringen inte lagt
fram något lagförslag om biotopskydd. I december 1989
presenterade miljöpartiet ett förslag till lag om skydd av
hotade arter och deras biotoper som vi menar skulle
uppfylla Sveriges internationella förpliktelser.
En utredning har arbetat med en översyn av
naturvårdslagen och lämnade sitt slutbetänkande (SOU
1990:38) i april förra våren. Utredningen kom inte med
några långtgående förslag. I december 1990 skickade
regeringen förslag till ändringar i naturvårdslagen på
lagrådsremiss. Bland förslagen till lagändringar finns
komplettering med ett försiktigt biotopskydd. Förslaget
innebär att regeringen eller myndighet regeringen
bestämmer kan förbjuda arbetsföretag i vissa mindre
biotoper. Vi anser förslaget vara helt otillräckligt. Lagen
garanterar inte att regeringen gör något alls eftersom
regeringen har rätt att låta bli att agera. Förslaget är heller
inte tillämpbart på biotoper som omfattar större arealer och
sätter t.ex. inte stopp för skövlingen av urskogarna. Vi är
också kritiska till förslaget på fler än dessa två punkter men
väljer att inte föra något längre resonemang om detta nu.
När regeringens slutgiltiga förslag presenteras i februari
återkommer vi med ytterligare förslag om biotopskydd.
Naturvårdslagen
Att den svenska naturvårdslagstiftningen, där
naturvårdslagen ingår, är svag är allmänt känt bland dem
som är engagerade i frågorna. Därför har
naturskyddsföreningen lagt fram ett förslag till ny
naturvårdslag (Bättre naturskydd, 1986) och efter hårt tryck
från bl.a. naturskyddsföreningens sida satte man till en
utredning (se föregående avsnitt).
Utredningen vågade inte ens föreslå någon ändring av
ersättningsreglerna till markägare som ändrades 1987.
Naturvårdslagen försämrades drastiskt 1987 i samband med
uppgörelsen mellan centern och socialdemokraterna om
plan- och bygglagen. Tidigare hade markägaren rätt till
ersättning då krav på naturvårdshänsyn ''försvårade
pågående markanvändning inom fastigheten''. Efter
lagändringen blev formuleringen ''försvåra pågående
markanvändning inom berörd del av fastigheten''.
Markägarintressena stärktes och naturvården fördyrades
kraftigt. I praktiken har lagändringen lett till att
ambitionerna har fått sänkas betydligt inom naturvården.
Vi kräver därför att 26§ i naturvårdslagen ändras så att
ersättningsreglerna blir desamma som de som gällde före
1987.
Nationalparkerna
I vårt budgetförslag för miljödepartementets
verksamhetsområde föreslog vi förra året en rejäl satsning
(totalt 500 milj. kr.) på inköp av mark för att skydda de sista
resterna av urskog och urskogsliknande naturskog som
finns kvar i landet. Vi tänker återkomma med samma
förslag i samband med behandlingen av miljöpropositionen
då vi lägger fram vår samlade budget för miljöområdet.
Naturvårdsverket har presenterat en nationalparksplan.
Vi anser att den var en bra början och att den ska bilda
underlag för en ökning av den skyddade arealen. Men nu är
det dags att gå vidare! Naturvårdsverket bör ges i uppdrag
att ta fram en ny omfattande plan för inrättande av
nationalparker med ett delmål att skydda 1% av den
produktiva skogsmarken. I det arbetet måste också behovet
av skogsnationalparker, som ligger längre från
fjällområdena än vad huvuddelen av nationalparkerna gör,
beaktas. En stor skogsnationalpark skulle kunna fungera
som livsmiljö för hotade större däggdjur som björn och
varg. Det är också viktigt att naturvårdsverket tar fram
förslag för inrättande av nationalparker även i Norrlands
älvdalar.
En av anledningarna till att så liten areal är skyddad som
nationalparker i skogsbygderna är troligen de högre
kostnaderna för att köpa in marken. Skogsmarken kostar
helt enkelt mer än fjäll och impediment. Ett sätt att minska
kostnaderna skulle vara att delvis köpa upp kalhuggen mark
som naturligtvis är billigare! Naturvård är mycket långsiktig
och får marken vara ifred utvecklas den förr eller senare till
urskog.
Marina reservat
Arbetet med inrättandet av marina reservat måste
påskyndas. Frågan är om de skyddsinstitut som finns i
naturvårdslagen idag är lämpliga med hänsyn till de här
områdenas speciella karaktär. Vi föreslår att
naturvårdsverket får i uppdrag att se över om de
skyddsinstitut som finns i naturvårdslagen är tillräckliga.
Om det går att hitta någon lämpligare form för skydd bör
naturvårdsverket lägga fram ett förslag till nytt
skyddsinstitut. Exempel på områden som bör skyddas är:
VäderöarnaKosterarkipelagenHallands väderö
Torhamns uddeVattnen kring KarlsöarnaVattnen
kring Fårö och Gotska sandönDen obrutna kuststräckan
mellan Arkösund och VästervikDelar av Stockholms
yttre skärgårdHöga kustenDelar av Norrbottens
skärgård
Skötsel av naturreservat
Naturvårdsverket betonar, i sitt budgetäskande, starkt
bristen på resurser till vård av naturvårdsobjekt. Många
naturreservat är mycket vanskötta. Verket skriver att det
blir nödvändigt att upphäva naturreservat och sälja
fastigheter från naturvårdsfonden. Dessutom menar man
att säkerställandearbetet måste minskas och pengarna
användas till skötsel genom att medel disponeras om inom
verkets ram om anslaget till skötsel inte höjs kraftigt. Vi
återkommer med förslag till rejäl anslagsförstärkning om
inte regeringen gör det i samband med miljöpropositionen.
Mark i odlingslandskapet
En stor del av de hotade arterna är knutna till
odlingslandskapet. Framförallt till naturliga (ej gödslade)
slåtter- och betesmarker samt småbiotoper som
åkerholmar, småvatten och öppna diken. Arterna i
jordbrukslandskapet hotas framförallt pga ändrad
markanvändning, t.ex. igenläggning av diken, bortröjande
av odlingshinder, igenplantering av åker och minskad
användning av permanent betesmark. Användning av
kemiska bekämpningsmedel och kraftig kvävegödsling är
andra hot mot många växter i odlingslandskapet.
I kulturlandskapet är det inte så enkelt att områdena
bara kan skyddas från mänsklig påverkan. De här markerna
kräver aktiv skötsel som inte är företagsekonomiskt lönsam
för bönderna. NOLA-projektet (Naturvård i
OdlingsLandskapet), som betalar lantbrukarna för
naturvårdsinsatser, har slagit väl ut men tilldelningen av
pengar ligger långt under behoven.
I samband med det jordbrukspolitiska beslutet i juni
1990 beslutade riksdagen att ett anslag om ersättning för
landskapsvård ska inrättas. Efter några år ska ersättningen
vara uppe i 250 milj. kr. Naturvårdsverket pekade i sitt
remissvar på att det krävs minst 500 milj. kr för att klara
de mest skyddsvärda markerna. Miljöpartiet föreslog också
500 milj. kr. när beslut fattades om den nya
jordbrukspolitiken. Trots att en av målsättningarna för den
nya jordbrukspolitiken var att stärka miljö- och
naturvårdens ställning kommer den att medföra klart
negativa effekter på naturvårdens område samtidigt som
den inte löser jordbrukets miljöproblem. Istället för att
minska användning av handelsgödsel och kemiska
bekämpningsmedel och fortsätta bruka en större areal valde
majoriteten att minska åkerarealen. Den mark som
kommer att läggas ned och skogsplanteras blir sannolikt
mindre produktiv mark i skogsbygd och det är just den
marken som är värdefullast för naturvården. Ett anslag på
250 milj. kr. räcker inte långt i det perspektivet.
Vi återkommer med vårt förslag till anslag i samband
med att miljöpropositionen behandlas.
Våtmarker och sumpskogar
En stor del av Sveriges våtmarker och sumpskogar har
dikats ut och försvunnit vid markanvändning för jord- och
skogsbruk. Årligen avvattnas 15.000 ha skogsmark och
ännu mer skyddsdikas. Förutom att dessa områden är
viktiga biotoper för hotade arter är de viktiga för miljön
eftersom de fungerar som kvävefällor. Skydd för dessa
områden tas upp i vårt lagförslag om biotopskydd (Rapport
om biotopskydd, December -89, också presenterad som
partimotion under den allmänna motionstiden i januari
1990) och tas också upp i vår partimotion om skogsbruk.
Vi anser att betydligt strängare krav på tillståndplikt och
naturvårdshänsyn måste ställas för exploatering av den här
typen av områden. Det gäller t.ex. skogsdikning (inkl.
skyddsdikning) och torvtäkt. I vårt lagförslag har vi
föreslagit att en nogrann miljökonsekvensbeskrivning
måste genomföras innan tillstånd ges. En förutsättning för
att tillstånd ska kunna lämnas är att det aktuella området
inte är biotop för eller har väsentlig betydlse för växt- eller
djurarter som tillhör artdatabankens hotkategorier 1 och 2.
Artdatabanken utgörs av en lista över hotade arter
uppdelade i fyra olika kategorier. De två högsta
hotkategorierna (1 och 2) betecknas som akut hotade
respektive sårbara. I de fall tillstånd ges måste betydligt
strängare krav på försiktighetsmått ställas än idag. Vi
kommer att åter lägga fram förslag om förstärkt
biotopskydd i samband med att miljöpropositionen
behandlas.
Naturresurslagen
Naturresurslagen är en lag som genom sin utformning
från början var dömd till att bli ett fiasko för naturvården.
Meningen är att lagen ska ta hänsyn till olika riksintressen
i samhällsplaneringen. Men lagens diffusa begrepp om vad
riksintresse är och avsaknad av vägledning för hur olika
riksintressen ska vägas mot varandra, gör att bedömningar
enligt lagen, i de fall där lagen överhuvudtaget tillämpas,
görs helt godtyckligt.
En annan svaghet med lagen är att de områden som är
skyddade som riksintressen p.g.a. sina natur- och
kulturvärden inte längre är skyddade om skyddet t.ex.
innebär ett hinder för utvecklingen av det lokala
näringslivet. Naturresurslagens diffusa karaktär, och de
möjligheter som därför finns till en godtycklig tillämpning,
gör att lagen måste sägas vara av mycket underordnad
betydelse för att värna om naturområden och naturens
mångfald.
Bostadsutskottets uttalande om att ''angelägenheten att
väsentliga bevarandeintressen får ett effektivt stöd genom
den nya lagen'' var välmenande, men lagtexten är tyvärr
inte utformad så att den målsättningen kan nås.
En parlamentarisk kommitté arbetar just nu med en
översyn av miljölagstiftningen och kommer att lämna sitt
första betänkande den 29 januari. Utredningen kommer
troligen att få ytterligare två år på sig. Vi anser att
naturresurslagen och naturvårdslagen ska omfattas av
översynen och ingå tillsammans med den rena
skyddslagstiftningen i en ny miljöbalk. De bestämmelser i
naturresurslagen som syftar till att skydda
exploateringsintressena kan utgå. Riksdagen bör ge
regeringen i uppdrag att lämna tilläggsdirektiv till
utredningen om detta.
I väntan på den utredningen, med förhoppningsvis nya
förslag och efterföljande proposition, anser vi att
naturresurslagen bör ändras på ett par punkter för att få
bort de värsta fadäserna. Riksdagen bör fatta beslut om att
stryka lagens 3 kap. 1
§ andra stycket som bl.a. säger att skyddet inte gäller om
det hindrar utvecklingen av det lokala näringslivet.
Begreppet riksintresse bör preciseras och listan med
riksintressanta områden fastställas i lag.
Även om skyddet i naturresurslagen är mycket svagt, vill
vi att lagen kompletteras så att Emån och Indalsälvens delta
skyddas i lagen.
Invallningsprojektet av Emån måste stoppas. Idag när
det allt mer talas om återskapande av våtmarker av miljö-
och naturvårdsskäl förstörs naturliga våtmarker och
översvämningsmarker. Emån är också en viktig biotop för
hotade arter som havsöring och mal. Malen finns idag bara
kvar på tre platser i landet! Översvämningsmarkerna är
också viktiga för flyttande fåglar som gäss, änder och tranor.
I landets största havsdelta, Indalsälvens delta, byggs nu
en ny sträckning av E4. Naturområdet är unikt både i
Sverige och internationellt. Här finns en rad sällsynta och
hotade växter och fåglar (som t.ex. hackspettar). Det är en
viktig rastlokal för flyttande vadare och änder. Det är också
ett mycket populärt rekreationsområdet för fiskare,
kanotister och andra naturvänner.
Tidigare avsåg länsstyrelsen att skydda praktiskt taget
hela Indalsälvens delta som naturreservat. När planerna på
en väg lanserades möttes de av stort folkligt motstånd och
det var mycket nära att Timrå kommun utnyttjat sitt veto
och sagt nej. Då utlovades att inget ytterligare skulle
exploateras i deltat. Naturvårdare har sedan försökt stoppa
vägprojektet med hänvisning till Bernkonventionen, men
eftersom Sverige inte fäster så stort avseende vid att följa
internationella konventioner har man misslyckats.
Numera har ett exploateringsbolag bildats för att bygga
''Midlanda stad'' med hotell, restaurang, konferenslokaler,
kontor, rekreationsanläggning etc. ute i deltat. I direkt
anslutning till deltat planeras nu också ett industriområde.
Alla dessa exploateringar medför naturligtvis att betydande
oersättliga naturvärden fördärvas. Det strider uppenbart
mot internationella konventioner och andan i svensk
naturvårdslagstiftning. Vi anser att exploateringen av
Indalsälvens delta omgående måste stoppas. Det sker
lämpligen genom att området tas in i naturresurslagen.
Skyddet för orörda älvar
Sverige är ett land med nästan helt utbyggd vattenkraft.
Fortsatt utbyggnad av vattenkraft måste därför stoppas i de
få orörda älvarna och biflödena. De sista orörda älvarna och
älvsträckningarna fungerar som restbiotoper för många
arter som trängts undan av tidigare vattenkraftsutbyggnad.
Även många mindre vattendrag ligger i farozonen pga den
av riksdagen antagna planen för utbyggnad av
minikraftverk.
Vi anser att hittills outbyggda eller relativt opåverkade
strömmande och rinnande vatten ska skyddas från
utbyggnad. En utbyggnad av minikraftverk är inte förenlig
med en bra naturvårdspolitik. Minikraftverken
åstadkommer, speciellt räknat per kilowattimmar, stora
ekologiska skador. Endast en mindre utbyggnad av
vattenkraften i form av effektiviseringar kan accepteras.
I en annan partimotion lägger vi fram krav på
grundlagsskydd för de fyra största älvarna.
Motortrafik i naturen
Motorbåtstrafik är störande för såväl människor som
fågeloch djurlivet i insjöar och innerskärgården. För att
komma till rätta med problemen måste bestämmelserna
skärpas både vad gäller krav på bullernormer för båtarna
och hastighetsgränser. I vår sjöfartspolitiska motion har vi
behandlat problematiken utförligare.
Terrängkörningen på barmark med motordrivna fordon
orsakar svåra skador på vegetationen. Särskilt allvarliga blir
skadorna i känsliga naturtyper som på kalfjäll och i
våtmarker. Huvudregeln är att terrängkörning på barmark
är förbjuden i terrängkörningslagen, men undantag finns.
Naturvårdsverket har tidigare föreslagit att
barmarkskörning på kalfjället ska förbjudas även i samband
med renskötseln och för kommunala och statliga
tjänstemän i tjänsten, vilka idag har den rättigheten enligt
terrängkörningsförordningen. Vi anser att
naturvårdsverkets förslag ska genomföras och att samma
regler dessutom ska gälla körning i våtmarker.
Den s.k. helikopterskidåkningen är ett turistnöje som
har expanderat starkt. Motorljudet är störande för både
djur och människor. Helikopterskidåkarna bör inte tillåtas
förstöra naturupplevelsen för andra. Därför måste
helikopterskidåkningen begränsas kraftigt genom att
förbjudas i de områden där den kan verka störande.
Dessutom ska den inte tillåtas i den obrutna fjällkedjan.
Skoterkörningen verkar störande på liknande sätt som
helikopterskidåkningen och bör begränsas. Frizoner där
snöskoterkörning inte är tillåten bör inrättas. Inom
nationalparker anser vi att skotertrafiken är ett så störande
inslag att den bör förbjudas helt.
Användningen av s.k. Jet-Ski (vattenskoter) är en
ganska ny företeelse i naturen. Det går att köra Jet-Ski på
mycket grunt vatten där den kan åstadkomma mycket
skada. Idag finns inga föreskrifter som reglerar hur och var
Jet-Ski får användas. Sjöfartsverket bör få i uppdrag att
utforma regler för användning av Jet-Ski.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett långsiktigt mål för
naturvården är att 10
% av alla representativa naturtypers areal skall skyddas,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts för att utarbeta en plan för hur det långsiktiga målet
att skydda 10
% av alla representativa naturtypers areal skall nås,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att naturvårdspolitiken bör
harmoniseras i enlighet med vad som anförs i Världstrategin
för miljövård,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av marina reservat,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bättre skydd för våtmarker och
sumpskogar,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Emån skall skyddas i
naturresurslagen,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Indalsälvens delta skall
skyddas i naturresurslagen,1]
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att fler nationalparker skall inrättas i enlighet med vad som
anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att stryka ''inom berörd del'' i 26
§ naturvårdslagen,
8. att riksdagen hos regeringen begär tilläggsdirektiv till
miljöskyddskommittén om att naturresurslagen och
naturvårdslagen bör arbetas in i en ny miljöbalk,
[att riksdagen beslutar stryka andra stycket i 3 kap. 1
§ naturresurslagen,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att begreppet riksintresse för
natur- och kulturvården måste preciseras och listan med
riksintressanta områden fastställas i lag,1]
[att riksdagen hos regeringen begär lagförslag så att
samtliga orörda älvar, biflöden och åar skyddas,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpta regler för
motorbåtstrafik inomskärs och i insjöar och skärpta
prestandanormer för bulleregenskaper för
motorbåtar,2]
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skärpta regler för
barmarkskörning på kalfjäll och i våtmarksområden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsningar av s.k.
helikopterskidåkning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om begränsningar för
snöskotertrafik,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sjöfartsverket skall få i
uppdrag att utforma regler för användning av s.k. Jet-
Ski.2]
Stockholm den 15 januari 1991
Inger Schörling (mp)
Claes Roxbergh (mp)
Åsa Domeij (mp)
Roy Ottosson (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Kjell Dahlström (mp)
Eva Goe s (mp)
Anna Horn af Rantzien (mp)
Carl Frick (mp)
1 1990/91:Bo518
2 1990/91:T616