med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö
Den biologiska produktionens miljöpåverkan
Jordbrukets miljöpåverkan är i hög grad positiv. Det
vackra svenska kulturlandskapet har vi tack vare
jordbruket. I stora delar av landet är den uppodlade
kulturbygden ett resultat av generationers hårda arbete.
Under många år har jordbruket i skogs- och mellanbygder
minskat. Skogen återtar vad människan med så stor möda
en gång erövrat. Landskapsbilden blir fattigare. Många
värdefulla biotoper för växter och djur försvinner. En
slåtteräng kan ha ett femtiotal växtarter, en odlad gräsvall
har kanske tio -- femton. Utvecklingen är en effekt av
teknikutveckling, rationalisering och effektivisering.
Jordbrukspolitiken har drivit på denna utveckling. På 30 år
har antalet jordbruksföretag nästan minskat med två
tredjedelar och uppgår nu till ungefär 100 000 i hela landet.
Mellan 1960 och 1985 har åkerarealen minskat med 14 %.
Vi har nu ungefär 2,9 miljoner hektar åker. Arealen
ängs- och betesmarker har minskat från 1,2 miljoner hektar
1930 till cirka 0,5 miljoner hektar i dag.
Skogsbruket påverkar i stor omfattning natur och miljö.
Över hälften av Sveriges yta utgörs av produktiv
skogsmark. Även skogsbruket har genomgått stora
förändringar de senaste 40 åren. Virkesuttaget har ökat
kraftigt och kalhuggningar har blivit dominerande. Men
virkesförrådet är i dag större än någonsin. Den moderna
produktionsskogen är mer ensidig och artfattig än skogarna
var före det moderna skogsbrukets tillkomst vid
sekelskiftet. Skogsarbetet har mekaniserats i stor
omfattning. Skogsarbetarkåren har på 30 år reducerats från
58 000 till 12 500. Gran och tall har gynnats vid
nyplantering.
Förbud mot kvävegödsling av skogen
Förändringen av skogslandskapet är skogsbrukets
största miljöpåverkan. Biotoper förändras och djur- och
växtarter blir mindre varierat. I stora delar av landet
kvävegödslas fortfarande skogen. Vänsterpartiet anser att
kvävegödsling av skogen generellt bör förbjudas med viss
dispensmöjlighet.
Åtgärder mot försurning av skogsmarken
I de södra delarna av landet är skogsmarken nu kraftigt
försurad. Det beror framför allt på det massiva nerfallet av
svavel- och kväveföroreningar från luften. Det är
luftföroreningar som härrör från andra länder.
Föroreningarna påverkar skogen direkt men det är framför
allt markförsurningen som är det stora problemet. Eftersom
luftföroreningarna innehåller kväve, kan de till en början
verka gödslande på skogen, men tills sist blir marken
kvävemättad och viktiga näringsämnen lakas ut. Träden kan
inte ta upp näring och vatten. Beräkningar tyder på att
skogens tillväxtförmåga i Götaland inom några decennier
kommer att vara drastiskt försämrad. De grundläggande
problemen kan lösas bara genom att orsakerna till
luftföroreningarna åtgärdas: trafiken, industriutsläppen
och energiproduktionen. Problemen måste dessutom
åtgärdas både på det internationella planet och här hemma.
På kort sikt måste försöken med s k vitaliseringsgödsling
genomföras och utvärderas. Även skogsmarkskalkning
måste tillgripas i stor skala. Hur dessa kortsiktiga
nödlösningar skall finansieras måste den skogspolitiska
kommittén lämna förslag om.
Naturvård i skogsbruket
Det är ställt utom allt tvivel att det i skogsbruket,
framför allt i storskogsbruket, tagits alltför liten
naturvårdshänsyn. Den hänsyn som tagits har varit
sporadisk och inte utgått från ett helhetstänkande. Den
skogspolitiska kommitté som nyligen tillsatts med uppgift att
se över den skogliga politiken ur olika aspekter måste ha
höga naturvårdsambitioner och en helhetssyn på skogen
som grund för skogsbruket. Vi har också föreslagit att
skogsvårdslagen och skötsellagen för jordbruksmark
inordnas under en stärkt naturresurslag. I särskild motion
behandlas naturvården som helhet, även skogliga aspekter.
Särskilt viktigt i det sammanhanget är förbud mot
markavvattning, dikning, som vänsterpartiet där föreslår.
Utöka den landskapsvårdande ersättningen
Den nya livsmedelspolitik som riksdagen beslutade om
1990 har som uttalat mål att bevara jordbruket i skogs- och
mellanbygder och att värna det öppna landskapet. Men
målet kommer inte att uppfyllas om inte medlen anpassas
till dem. Landskapsvård är en tjänst som
jordbruksföretagen ska ersättas för. Men den ersättning
riksdagen beslutade om 1990 måste dels ges en mer generell
utformning, dels ges utökade resurser. Vi föreslår därför att
riksdagen anvisar ytterligare 300 000 000 kr till denna
ersättningsform utöver vad regeringen föreslår för
budgetåret 1990/1991. Grunden för ersättningen bör vara
ett arealbaserat inkomststöd inriktat på vallodling och
djurhållning. Riksdagen bör också uttala att ersättningen
avses bli ett långsiktigt redskap i jordbrukspolitiken.
Annars blir det omöjligt att sluta avtal för rimliga perioder,
t ex 5 år.
Sänk inte NOLA-stödet
Via naturvårdsverket och lantbruksstyrelsen betalas
ersättning för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, s.k.
NOLA. I samband med det livsmedelspolitiska beslutet
höjdes anslaget för NOLA. Nu föreslår regeringen att
lantbruksstyrelsens 20 000 000 kr för denna ersättning
slopas. Det är enligt vänsterpartiets mening stick i stäv med
förra årets beslut. Eftersom vi vill se en klar uppdelning
mellan den nya landskapsvårdande ersättningen och
NOLA-ersättningen föreslår vi därför att 20 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslår anvisas till naturvårdsverket
för NOLA-ersättning.
Ett ekologiskt anpassat jordbruk
Jordbruket har också en negativ påverkan på miljön i
form av näringsläckage, utarmning av flora och fauna,
användning av bekämpningsmedel och likformning av
jordbrukslandskapet. Särskilt i landets södra delar har
denna negativa miljöpåverkan varit stor. I jämförelse med
många andra länder är användningen av handelsgödsel och
bekämpningsmedel liten i Sverige, men ytterligare åtgärder
måste vidtas. Målet måste vara ett ekologiskt anpassat
jordbruk. För att komma dit behövs det dels stöd till det
uttalat ekologiska lantbruket (alternativ odling), dels
fortsatta förändringar av det konventionella jordbruket.
Vänsterpartiet har i allmänna motionstiden lämnat förslag
om åtgärder till stöd för att utveckla ett ekologiskt anpassat
jordbruk. I denna motion berörs åtgärder för att förändra
det konventionella jordbruket.
Ett framtidsinriktat jordbruk
Det moderna industrisamhällets grundläggande problem
är att produktion -- konsumtion -- avfallshantering inte är
inlemmade i kretslopp som liknar naturens. I de olika leden
av en produkts ''livscykel'' skapas miljöproblem. Vi måste
skapa slutna kretslopp. Ett sätt att göra detta är att i högre
grad basera varuproduktion på förnybara resurser. Många
produkter, som i dag tillverkas med mineralolja som råvara,
kan baseras på produkter från jordbruket. Med t ex
sockerbetor eller potatis som råvara kan bioplaster
produceras. Det moderna jordbruket gör att vi inte längre
behöver all areal för produktion av livsmedel. Även när vi
gått över till ett mer extensivt jordbruk utan kemikalier
finns utrymme för att producera råvaror för industrin.
Denna nya framtidsinriktning måste befrämjas och
stimuleras. Vänsterpartiet har i andra motioner från
allmänna motionstiden tagit upp dessa aspekter mer
ingående.
Produktion av biobränslen är också en framtidsväg för
jordbruket. Vänsterpartiet vill särskilt betona
framställningen av biogas. Den energipolitiska uppgörelse
som träffats mellan socialdemokraterna, centerpartiet och
folkpartiet liberalerna innehåller förslag om ökad satsning
på biobränslen, men på den avgörande punkten,
kärnkraftsavvecklingen, är uppgörelsen en besvikelse. Om
inte kärnkraften börjar avvecklas omgående finns det
varken behov eller utrymme på marknaden för biobränslen.
Näringsämnesläckage från jordbruket
Sedan andra världskriget har jordbruket genomgått en
drastisk förändring. Användningen av handelsgödsel har
ökat kraftigt. Av de 320 000 ton kväve som åkrarna i Sverige
nu tar emot årligen kommer 70 %
från handelsgödsel och resten från stallgödsel.
Specialiseringen har ökat inom jordbruket. Det leder till
att områden med intensiv djurhållning får överskott på
stallgödsel, medan områden med koncentrerad
spannmålsodling köper in stora mängder handelsgödsel.
Numer begränsas antalet tillåtna djur per hektar. Även
stallgödselhanteringen ger upphov till problem.
Ammoniakinnehållet avdunstar både vid lagringen och vid
gödslingen. Man räknar med att 40 000 ton kväve årligen
dunstar till luften.
Hur stort näringsläckaget blir beror på många olika
faktorer: Hur och när man sprider, jordmånen,
odlingssystemet, klimatet och val av grödor. Vinterbevuxna
åkrar binder kvävet bättre än åkrar som ligger bara.
Arbetet med att minska användningen måste fortsätta.
Den nya livsmedelspolitiken, som den nu är utformad, leder
inte med någon automatik till minskad
handelsgödselanvändning. En konsekvent satsning på att
utveckla det ekologiskt anpassade jordbruket behövs
därför. Det behövs också fortsatt arbete med att återskapa
våtmarker och anlägga skyddszoner (som tagits upp i annan
motion). I samband med den nya livsmedelspolitiken har
beslutats att prisregleringsavgiften på handelsgödsel och
bekämpningsmedel skall göras om till miljöavgift.
Vänsterpartiet är inte avvisande till att också avgifter på
handelsgödsel och bekämpningsmedel måste höjas
ytterligare. Men vi föreslår inte detta nu, eftersom
höjningar av dessa avgifter under omställningsperioden till
den nya livsmedelspolitiken blivit aktuella av andra skäl.
Regeringen föreslår nu att avgiften skall tas ut på arealdos i
stället för på mängden aktiv substans. Detta är bra.
Vänsterpartiet har i många år krävt en sådan förändring.
Jordbruksmarken behöver kalkas
Även åkermarken drabbas av försurning. Det beror på
luftföroreningar men också på brukningsmetoder och
urlakning. På lång sikt måste detta åtgärdas genom en
annan inriktning på jordbruket och minskade utsläpp av
försurande ämnen till luften från andra samhällssektorer. På
kort sikt behövs ökad kalkning av jordbruksmarken. Det
skulle behövas ungefär 150 kg per hektar och år men det
kalkas nu ungefär 80 kg per hektar och år. Vänsterpartiet
anser att miljöavgifter som tas ut på handelsgödsel och
bekämpningsmedel bör återföras till jordbruket i form av
kalkningsbidrag.
Konsekvenser av djurskyddslagstiftning och ökade
miljökrav
Hårdare krav på miljöanpassning och den nya
djurskyddslagens krav på djurhållningen har lett till ett
kraftigt ökat behov av investeringar i jordbruket.
Djurstallar måste byggas om för att klara kraven.
Gödselhanteringen kräver också investeringar i en tid när
framtidstron och lönsamheten inom delar av jordbruket är
låg. Och det är svårt att skapa det nödvändiga finansiella
utrymmet. Vänsterpartiet har i allmänna motionstiden
väckt förslag om inrättande av investeringsbidrag eller
någon form av räntekostnadsbidrag för att de nödvändiga
investeringarna ska komma till stånd.
Sätt gränsvärde för kadmium i handelsgödsel
All mark, även åkermarken, tillförs tungmetaller -- ofta
från luftföroreningar. Kadmium tillförs också via
handelsgödsel. Kadmium är giftigt för allt liv. Det lagras i
njurarna och ger vid höga halter njurskador. En del
kadmium lagras upp i jorden. Halten ökar med 0,3 %
per år. En del tas upp av markorganismer och förs
vidare i näringskedjorna. Genom att begränsa
kadmiumtillförseln till åkrarna nu begränsar vi tillförseln till
morgondagens livsmedelskonsumenter. Regeringen
föreslår att miljöavgift utreds. Vänsterpartiet anser att i
detta fall är ett förbud eller ett mycket lågt gränsvärde att
föredra.
Minska användningen av bekämpningsmedel
Inom det svenska jordbruket används nu ungefär 2 300
ton kemiska bekämpningsmedel per år. Nya medel har
tillkommit, s k
lågdospreparat, som är verksamma i mycket låga
mängder. Där fenoxisyror användes i doser om 1 kg/hektar
räcker det med några gram av de nya preparaten.
Riksdagen har beslutat att användningen ska halveras
under perioden 1985--1990. Målet anses uppnått. Ett av
skälen är att man räknar minskningen i mängden aktiv
substans och inte i bekämpad areal. Det som i verkligheten
är en övergång till lågdospreparat registreras därmed som
en minskning. Riksdagen har beslutat om ytterligare en
halvering till mitten av 1990-talet.
Bekämpningsmedel kan läcka till vattendrag i närheten
av åkermarken eller föras bort med vinden. Växt- och
djurliv runt åkrarna tar skada. I det öppna slättlandskapet
behövs ett skydd, en bekämpnings- och gödslingsfri zon mot
vattendrag som passerar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa generellt förbud att
kvävegödsla skog,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den
skogspolitiska kommittén får i uppdrag att lämna förslag till
finansiering av fortsatt skogsmarkskalkning,
3. att riksdagen till ersättning för landskapsvårdande
åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar 500 000 000 kr.,
alltså 300 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslår,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om mer generell och långsiktig
utformning av den landskapsvårdande ersättningen,
5. att riksdagen till naturvårdsåtgärder i
odlingslandskapet för budgetåret 1991/92 anvisar 20 000 000
kr utöver vad regeringen förslår att fördelas via
naturvårdsverket,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till system
för att återföra miljöavgifter på handelsgödsel och
bekämpningsmedel till jordbruket i form av
kalkningsbidrag,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud
eller mycket lågt gränsvärde för kadmium i handelsgödsel,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av bekämpnings- och
gödslingsfria zoner i slättbygder.
Stockholm den 11 mars 1991
Annika Åhnberg (v)
Rolf L Nilson (v)
Viola Claesson (v)
Bengt Hurtig (v)
Alexander Chrisopoulos (v)
Jan-Olof Ragnarsson (v)
Jan Strömdahl (v)