Centern föreslår i motionen att en miljötraktat upprättas
för att garantera kommande generationer och andra länder
att få leva i ett miljövänligt samhälle. I motionen redovisas
de miljöpolitiska principer som vi anser måste ligga till
grund för en systemförändring där kretslopp utvecklas som
minskar resursåtgång och miljöbelastning.
Inför FNs miljökonferens ECO 92 föreslås att Sverige
måste verka för att en global miljöfond inrättas. Den ska
finansiera miljöinvesteringar i tredje världen och länder
med svag ekonomi. Varje industriland ska avsätta 0,1% av
BNI till fonden i ett inledningsskede och därefter 0,5%.
Särskilda medel ska anslås till de svenska
miljöorganisationernas förberedelsearbete inför
miljökonferensen.
Östersjösamarbetet måste ges särskild tyngd i det
internationella miljöarbetet. Breda resurser måste
mobiliseras, genom bla ett väl förankrat faddersystem.
Miljölagstiftningen måste förändras så att man i
Koncessionsnämnden och i länsstyrelserna prövar
anläggningar utifrån principen ''ren produktion'' med slutna
kretslopp.
Centern föreslår ett nytt system för gröna räkenskaper
där bruttonationalprodukten bedöms i förhållande till
avfallsproduktionen. För att få ett högt BNP krävs att
samhället minimerar resursuttaget. Förbättrad
miljöstatistik föreslås också.
Transportsystemet måste utformas från ekologiska och
samhällsekonomiska principer. Långväga godstrafik ska i
stor utsträckning överföras från väg till järnvägstransporter
och sjöfart. Samhället måste sätta rätt pris genom skatte-
och avgiftspolitiken. Momsen på kollektiva transporter ska
avskaffas. Ett omfattande investeringsprogram på 40
miljarder kr för upprustning och utbyggnad av järnvägar
måste genomföras under 1990-talet.
Bilismen i tätorterna ska begränsas och effektiva och
moderna kollektiva transportsystem ska utgöra stommen i
de större tätorternas trafikförsörjning.
Vi kommer att utveckla centerns miljöpolitik i en
heltäckande miljömotion i samband med behandlingen av
den miljöpolitiska propositionen. I allmänna motionstiden
läggs kommittémotioner på miljöområdet om
Miljösamarbetet kring Östersjön, Biologisk mångfald och
dricksvatten.
Miljöpolitik för framtiden
Centern anser att samhället ska styra
samhällsutvecklingen mot en ny livsstil där hänsyn tas till
naturen och till våra medmänniskor. I ekohumanismen,
som är grunden för centerns politik, förenas ekologi och
humanism. Ekohumanismen innebär en helhetssyn på
människa och miljö, byggd på respekt för livet. Kvalitet ska
bli viktigare än kvantitet. Ekonomin ska baseras på att
bruka inte att förbruka. Genom ekonomisk styrning och
klara spelregler kan marknad och teknisk utveckling leda
till ett samhälle där ekologi och ekonomi står i samklang
med varandra.
Centern vill bygga samhället för en varaktig och hållbar
utveckling. Sverige måste fungera som en del i ett uthålligt
globalt system. Genom ökad kunskap, personligt ansvar
och internationellt samarbete är en sådan förändring
möjlig.
Fyra principer 1.
Slut kretsloppen
Vi männniskor måste bli lika smarta som naturen. I det
ekologiska systemet går allt material runt i kretsloppet, alla
rester är nyttiga. De bryts ned och används på nytt. Det är
inte längre tillräckligt att bara skärpa utsläppsnormer utan
för att få en livskraftig utveckling krävs totala lösningar som
bygger på systemförändringar. Grundfelet i vår nuvarande
resurshantering är att resurser hämtas på ett ställe, förädlas,
används och sedan blir sopor på soptippen eller utsläpp i luft
och vatten i ett linjärt system.
Nyckeln till ett uthålligt samhälle ligger i att skapa slutna
kretslopp också inom industrisamhället. Målet måste vara
att resursförbrukningen upphör. Att vi använder resurser
utan att förbruka dem. Precis som sker i ett moget
ekologiskt kretslopp.
Utvecklingen av samhället mot resursflöde i slutna
kretslopp utan miljöbelastning är grundvalen för hälsa och
välstånd. Ju effektivare produktionsmetoder vi lyckas
införa, desto mindre råvaror behöver tillföras och desto
lättare kommer det att bli att utveckla fungerande
kretslopp. Allt avfall ska antingen återföras till naturens
kretslopp eller till ny användning. Ett framgångsrikt
utvecklingsarbete kommer att kunna mätas genom att avfall
och utsläpp minskar. Detta måste avspeglas också i vårt sätt
att mäta samhällets effektivitet som vi anser bör göras i en s
k grön bruttonationalprodukt.
2. Hushållande samhällsstruktur
Samhällsplaneringen ska syfta till att skapa fullständiga
lokala miljöer, fungerande lokalsamhällen, i såväl
storstäder som andra tätorter och på landsbygd.
Miljöhänsyn måste ingå i all planering. Produktion, boende
och service kan då vävas samman till en lokal mångsidighet,
som begränsar transporter och föroreningar.
Decentralisering är därför ett medel för att skapa ett
miljövänligt samhälle som är effektivt och samtidigt ger
livskvalitet.
I ett decentraliserat samhälle utvecklas livsmönster som
ger förutsättningar för en fullvärdig miljö. Det bygger på de
enskilda människornas egna insatser och vilja att ta
personligt ansvar i samverkan med andra. Miljöansvaret
stimuleras när besluten decentraliseras och man ser
samband mellan beslut och handlande.
3. Livsstil för överlevnad
För att klara miljöproblemen är det nödvändigt att
utveckla en ny livsstil som tar hänsyn till sambandet natur-
människasamhälle.
I vardagens konsumtion måste man göra en kostnad-
nyttabedömning, inte bara med hänsyn till privatekonomin
utan även till miljö och samhälle. Miljöavgifter, panter och
individuellt försäkringsansvar och miljömärkning av
produkter kan hjälpa den enskilde till bättre
totalbedömning och möjligheter att ta ett eget personligt
ansvar.
Livskvaliteten avgöres inte endast av materiell
konsumtion, i varje fall inte av mängden producerade
sopor, utan mer av på vilket sätt människans materiella och
immateriella behov tillgodoses.
Det är de många människornas attityd till sin
konsumtion som styr produktionen. Med ökad kunskap,
ökat ansvar och med etiska regler för hänsynen till
medmänniskor och miljö påverkas efterfrågan på ett för
miljön positivt sätt. Människans syn på livskvalitet och
livsstil påverkar därigenom också produktionen.
4. Ren produktion
All resursanvändning måste anpassas till ekologiskt
grundade krav.
Ren produktion och resurssnål teknik följer principen
om slutna kretslopp, där både avfall vid produktionen och
varan efter användning återförs endera till ny användning
eller till naturens kretslopp. Med en sådan teknik kan
produktionen ökas utan att miljön påverkas. Därmed
skapas verkliga möjligheter för såväl uthållig utveckling
som uthållig tillväxt.
Ren produktion och resurssnål teknik är strategiska
utvecklingsområden, med hela världen som möjlig
marknad.
Vi anser att samhället måste förändra
miljölagstiftningen så att den genomsyras av
kretsloppstänkande. Regeringen har aviserat förslag om
samordning av miljölagstiftningen i miljöpropositionen. Vi
anser att regeringen måste ge miljölagutredningen
tilläggsdirektiv att utforma miljölagstiftningen utifrån de
principer som vi här redovisat.
Globalt miljöansvar
Miljöhoten är globala. Hotet om krig lägger en skugga
över en uthållig utveckling. Kärnvapen hotar livets existens.
Krig är det största hotet mot miljön.
Utsläpp i luft och vatten känner inga nationsgränser.
Växthuseffekten som följer av ökade utsläpp av koldioxid
och andra gaser till atmosfären riskerar, liksom angreppen
på ozonskiktet, att bli allvarliga hot mot vår överlevnad.
Internationellt samarbete och internationella lösningar
krävs därför. Överstatliga bindande beslut kan bli
nödvändiga på miljöområdet.
Ett alleuropeiskt samarbete, för att reducera de
gränsöverskridande föroreningarna i luft och vatten, måste
innefatta ekonomiska styrmedel och överföring av resurser
för att möjliggöra och underlätta investeringar i ny
teknologi och reningsteknik. Världen över behövs ett
utbyte av information mellan länder om miljövänliga
produktionsmetoder och regelverk för miljön.
Centralt i en långsiktig internationell strategi måste vara
att samtidigt ge varje människa kunskap om miljöhot och
möjliga åtgärder. Därför är folkbildning ett viktigt inslag i
miljöarbetet.
I varje internationellt ekonomiskt samarbete behövs
dessutom en samordning av ekologi och ekonomi. Det
gäller inte minst i den europeiska integrationen.
I takt med allt fler miljöskador och katastrofer har
miljöengagemanget ökat starkt. Insikten har vuxit om att vi
lever i en värld med begränsade resurser. Härigenom ökar
förutsättningarna för att ta det avgörande steget från
miljöreparation i efterhand till en förebyggande
miljöstrategi.
På så sätt formas en miljöpolitik som inte längre är
inriktad på att bekämpa utsläpp, utan syftar till att skapa ett
samhälle där miljöproblem inte uppstår.
Miljöstyrd ekonomi
Ekologi och ekonomi måste fungera i samspel. En i
verklig mening framgångsrik ekonomisk politik möjliggör
en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att
äventyra kommande generationers möjligheter att
tillfredsställa sina behov. Kortsiktiga ekonomiska mål måste
underordnas hänsynen till miljön.
Företagen bör själva engageras starkare i miljöarbetet.
Oftast finns stora ekonomiska vinster att hämta i ren
produktion.
Miljörevision inom företag och inom offentlig
verksamhet, som granskar hela verksamheten ur
miljösynpunkt, underlättar utveckling av miljövänligare
produktionsprocesser samt minskar råvaru- och
energiåtgången.
Ekonomiska styrmedel måste utvecklas så att
miljökostnader och resursförbrukning också avspeglas i
prissättningen. En produkt måste bära sina miljökostnader.
Skatte- och avgiftssystemet ska användas för att uppnå
ekologiskt grundade krav på ekonomin. Principen ska vara
att naturresurser beskattas för att stimulera hushållning,
återvinning och återanvändning samt övergång till
användning av förnybara resurser.
Miljöavgifter i kombination med klart fastställda regler
stimulerar till minskad miljöpåverkan i produktion och
energianvändning. Avgifterna bör successivt höjas för att
påskynda teknikutvecklingen i miljövänlig riktning och för
att pressa ner utsläpp. Intäkterna av avgifterna skall
återföras till miljöförbättrande åtgärder.
Såväl producenter som konsumenter måste ta sitt ansvar
i miljöarbetet. System med utsläppskvoter fördelade inom
en ''bubbla'' eller utsläppsrättigheter som säljs på en ''börs''
motverkar detta synsätt. En handel för utsläpp var tänkt för
stora utsläppskällor. Sverige har lyckats begränsa utsläppen
från de flesta stora anläggningar genom miljölagstiftningen.
Dagens situation med en mängd sammansatta, diffusa
utsläpp från t.ex. trafiken kan inte åtgärdas med försäljning
av föroreningar. För att komma till rätta med dagens
miljösituation krävs istället styrmedel som för in
tillverkning, produkter och användning i ett kretslopp.
Bruttonationalprodukten är idag ekologiskt blind. En
grön BNP, som vi beskriver i denna motion, skall ge en
verklig bild av produktion och resursanvändning i
samhället. Miljöstatistiken måste även förbättras.
Miljövänligt energisystem
Energisystemet måste baseras på förnybara och
miljövänliga energikällor, ökad hushållning och effektiv
energianvändning. Småskaliga och flexibla system ska vara
grundläggande för omställningen av energisystemet. Det
skapar en stabil grund för god miljö samt uthållig
ekonomisk och social utveckling.
Kärnkraften innebär oacceptabla risker genom den
miljöförstörande uranbrytningen, bränslehanteringen, det
högaktiva avfallet, risker för haveri och genom sin koppling
till kärnvapenspridning. All kärnkraft i Sverige ska
avvecklas. Sverige ska också aktivt arbeta för internationell
avveckling av kärnkraften.
Norrlandsälvarna Torne, Kalix, Råne, Pite och
Vindelälven/Laisälven ska skyddas från utbyggnad genom
att förklaras som nationalälvar.
Förbränning av fossila bränslen, som kol och olja,
medför stora utsläpp av bl a koldioxid, vilket hotar jordens
klimat. Användningen av dessa fossila bränslen för
energiändamål skall på sikt upphöra.
För att ersätta kärnkraft och fossila bränslen behövs
effektivisering av energianvändningen, massiv användning
av förnybara energikällor som bioenergi, solenergi och
vindkraft, samt effektivare användning av vattenkraften.
Förändringen skall ske genom styrning via skatter,
miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel, intensiv
teknisk utveckling och tidsgränser för när användningen av
kärnkraft, kol, olja och naturgas skall upphöra.
Naturvård
Landskapsvård och naturskydd är viktiga delar av
miljöpolitiken. Artrikedomen, den biologiska mångfalden
av växter och djur och annat levande är omistliga delar av
vår omgivning och jordens ekologiska system. Ängar,
hagmarker, urskogar, fjällskogar, våtmarker och andra
känsliga biotoper måste värnas. Nationalparkerna ska
skyddas från ingrepp. Vi utvecklar vår syn på att bevara
biologisk mångfald i en särskild motion.
Miljötraktat
I den deklaration som antogs vid FN-konferensen om
den mänskliga miljön i Stockholm 1972 står i artikel 21 att
det åligger varje land att tillse att verksamheten inom det
egna landet inte åstadkommer skador på miljön i andra
länder. Denna princip ingår också i konventionen om
gränsöverskridande luftföroreningar (1979), som ligger till
grund för internationella åtaganden om begränsning av
svavel och kväveutsläpp. Sverige och andra industriländer
bryter mot denna princip genom föroreningar i luften och
vattnet. Det sker i strid med folkrätten.
Vi lever över vad naturen tål. De miljömål som
ska styra en miljöanpassad samhällsutveckling måste utgå
från människans och miljöns toleransgränser mot
föroreningar och andra ingrepp i miljön. Vad naturen tål
kan formuleras som kritisk belastning (critical load), där
man utgår från en vetenskaplig värdering av sambandet
mellan belastning och effekter. Under den nivån bedöms,
med nuvarande kunskap, inga allvarliga miljöeffekter
uppstå hos känsliga arter och ekosystem.
Vi lever på andras bekostnad. Dagens generation
i i-länderna tar inte ansvar för sin konsumtion, utan tär på
kommande generationers möjligheter att skapa välfärd. Vi
konsumerar också mer resurser än vad som är förenligt med
solidaritet med människor i andra länder.
De mål som sätts upp för miljöarbetet ska också
förverkligas. Vi anser att miljömålen ska ges en särskild
ställning i form av en miljötraktat. En miljötraktat ska
innehålla klara mål, t ex:för hushållning med
naturresurserför bevarande av livsviktiga ekosystem
för miljön i mark, vatten och luftför bevarandet av arter,
populationer och genetisk variationför bevarande av
naturtyper, biotoper och kulturlandskapför bioteknikens
möjligheter och begränsningar.
När riksdagen fattat beslut om dessa miljömål, ska ett
åtgärdsprogram utarbetas på grundval av vetenskapliga
bedömningar utifrån vad som behöver göras för att
åstadkomma ett livskraftigt samhälle.
Gränslöst samarbete 1992
hålls FNs stora miljökonferens ECO 92 i Brasilien.
När beslutet om konferensen togs framhöll FNs
generalförsamling att den pågående miljöförstöringen hotar
jordens livsuppehållande system. Tillåts miljöförstöringen
att fortsätta kan det leda till en ekologisk katastrof. I
beslutet lyftes följande områden fram som särskilt borde
uppmärksammas:Skydd av atmosfären genom insatser
mot klimatförändringar, mot uttunning av ozonskiktet och
mot gränsöverskridande luftföroreningarSkydd av
kvalitet och tillgång på färskvattenresurserSkydd av den
marina miljön och kustområdenaSkydd av markresurser
bl.a. genom bekämpning av ökenspridning, torka och
avskogningBevarande av den biologiska mångfalden och
miljöriktigt utnyttjande av bioteknikHantering av
avfallsproblem, särskilt miljöfarligt avfall, och giftiga
kemikalierFattiga människors livs- och arbetsmiljö,
skydd av hälsa och livskvalitet.
Inom Sverige finns en förberedande kommitté som ska
leda det svenska förberedelsearbetet. Vi anser att Sverige
måste vara pådrivande i det internationella miljöarbetet.
Det är synnerligen viktigt inför FNs miljökonferens i
Brasilien 1992. Konferensen måste fokusera sitt arbete på
de förebyggande insatser som vi tidigare har beskrivit.
Överföring av ekonomiska resurser kommer att ha stor
betydelse för att inte tredje världens länder skall överta den
dåliga teknik som vi i industriländerna tidigare använt. I-
länderna har stort ansvar för att kunna avvärja miljöhoten
i tredje världen. Vi föreslår därför att en global miljöfond
inrättas. Den ska finansieras genom att industriländerna
avsätter en andel av sin bruttonationalinkomst varje år.
Detta bidrag bör inledningsvis sättas till 0,1 % av BNI för
att successivt byggas upp till 0,5 % inom en femårsperiod.
Det skulle innebära att fonden första året tillföres ca 100
miljarder kr och när den är fullt utbyggd ca 500 miljarder kr
per år. Fonden bör administreras av FNs
miljövårdsprogram, UNEP. Medlen bör användas till de av
FN prioriterade områdena. Arbetet med att få till stånd
denna globala miljösatsning bör ha högsta prioritet i det
svenska agerandet inför FN-konferensen i Brasilien.
Erfarenheterna från internationella konferenser visar på
hur viktigt det är att engagera forskare och
miljöorganisationer. Vid Bergenkonferensen 1990, där
ECE-länderna träffades, fick de icke-statliga
organisationerna, Non Goverment Organisations (NGO),
delta i överläggningarna. Det bidrog till en vidareutveckling
av miljöarbetet. Ministerdeklarationen utgör en grund för
det fortsatta arbetet inför 1992 och en brygga mellan
Världskommission för miljö och utveckling
(Brundtlandkommmissionen) och ECO 92. Till Brasilien-
konferensen förbereds nu en parallell NGO-konferens. Det
är viktigt att organisationerna får ekonomiska resurser som
möjliggör ett gott resultat. Såväl freds- som
miljöorganisationer samarbetar kring dessa viktiga
överlevnadsfrågor. Vi föreslår att 2 milj kr ska anslås för
förberedelsearbetet för de icke statliga organisationerna.
Anslaget inom UD för information om nedrustningsfrågor
bör dessutom kunna användas för att bidra till finansiering
av miljö- och fredsorganisationernas förberedelser inför
miljökonferensen 1992.
I samband med regeringens miljöproposition kommer vi
att ytterligare utveckla centerns syn på de internationella
miljöfrågorna, men vill här särskilt peka på behovet av
insatser kring Östersjön.
Östersjösamarbetet
Miljöfrågorna är centrala för Östersjösamarbetet.
Miljöförstöringen har också varit en pådrivande faktor i
frigörelseprocessen i Baltikum. Det som fick människor att
organisera sig politiskt -- när detta var möjligt -- var en rad
missförhållanden på miljöområdet.
I Litauen oroades människorna bl.a. över
kärnkraftverket i Ignalina, där en reaktor råkade i brand
1988. En ny var redan projekterad. Den var av samma typ
som de i Tjernobyl. Folkfronterna i de baltiska staterna
lyckades förhindra genomförandet av vissa
miljöförstörande projekt som var på gång. En första
framgång för miljöarbetet var uppnådd. Det
maktövergrepp som den sovjetiska armén och
kommunistmakten nu gjort mot det litauiska folket,
riskerar att leda till att miljöfrågorna åter får stå tillbaka för
andra intressen.
Miljösituationen i Östersjön är mycket allvarlig. Målet
att återställa Östersjöns ekologi måste ha högsta prioritet i
Sveriges internationella miljöarbete. Möjligheterna att
genomföra kraftfulla insatser är naturligtvis beroende av
den politiska utvecklingen.
Omfattande åtgärder krävs inte minst i
Leningradområdet, Baltikum och Polen. Ett omfattande
multilateralt stöd kommer att bli nödvändigt. Men att det i
huvudsak är i de östeuropeiska länderna som insatserna
behövs är inte korrekt. Det finns fler värdefulla
naturområden bevarade i öst än i väst. Kraftfulla åtgärder
behöver vidtas i alla Östersjöländerna om de hittillsvarande
negativa trenderna skall kunna vändas och ett havsområde
i ekologisk balans återskapas.
Samtliga nordiska länder har anslagit medel för stöd till
den ekonomiska rekonstruktionen av länderna i Östeuropa.
I samtliga fall har det sagts att insatser på miljöområdet
skall prioriteras.
Det svenska bidraget till det nordiska
miljöfinansieringsbolaget uppgår till ll0 miljoner kr under
sex år. För svenskt vidkommande gäller vidare att 45
miljoner kr under en treårsperiod skall satsas på bilateralt
miljöbistånd. Dessa resurser har tagits ur det svenska
biståndsanslaget. Det är felaktigt. Centern har kraftigt
kritiserat att de fattigaste människorna på så sätt ska
finansiera insatser i Östeuropa. Vi anser att
miljöavgiftsmedel istället ska utnyttjas för en kraftfull
satsning på miljösamarbete kring Östersjön.
Vi anser att verkligt breda resurser måste mobiliseras,
genom ett väl förankrat bilateralt faddersystem på olika
nivåer. Det måste bli ett kunskapsutbyte mellan enskilda,
organisationer, forskare och kommuner. Genom att i
inledningsskedet satsa på samarbetsprojekt mellan svenska
företag och företag i öst kan normala handelsrelationer
successivt skapas.
Förnyelsen av industri, energi och transportsystem
måste ske på ett sådant sätt att det ger varaktiga
miljövinster. Det kretsloppstänkande som vi tidigare i
motionen har beskrivit principerna för, måste vara grunden
för de svenska insatserna. Detta krav måste drivas dels av
regeringarna i öst dels av regeringarna i väst, vars länder
annars på lång sikt kommer att få fortsätta att ta emot stora
mängder föroreningar via luft och vatten från öst.
När det gäller oljeutvinning i Östersjön bedömer vi
riskerna så allvarliga att det normalt ej kan förenas med god
miljöomsorg. Denna linje bör Sverige fullfölja i
internationella förhandlingar om Östersjöns miljö.
Däremot kan prospektering tillåtas för att kartlägga möjlig
oljeutvinning.
En åtgärdsstrategi för Östersjön läggs fram i en särskild
motion till riksdagen.
Ren produktion
I prövningen av tillståndspliktiga anläggningar hos
Koncessionsnämnden och länsstyrelserna ska krav utifrån
principen ''ren produktion'' ställas. ''Ren produktion''
innebär ekologiskt anpassade tillverkningsprocesser, som
undviker att miljöfarligt avfall uppstår och som minimerar
användningen av råmateriel, vatten och energi. De varor
som tillverkas ska vara utformade för minsta möjliga
miljöbelastning vidval av råvaror och råvaruförädling
tillverkninganvändning inom industri och hushåll
hantering som avfall.
Detta sätt att utveckla näringslivet tillämpas i flera
företag världen över. I Sverige är kanske Landskrona-
projektet det mest kända. Dessa tankegångar finns också
med i flera av miljödelegationernas förslag. Det är en unik
möjlighet som samhället måste ta tillvara.
Den socialdemokratiska industriministern har uttalat att
''Vi kan inte gå längre med miljökraven i Sverige än vad
man gör i utlandet.'' Uttalandet från industriministern tyder
på en felsyn -- att miljöhänsyn hämmar svensk
industriutveckling. Industriförbundet har å sin sida gjort
bedömningen att, med hänvisning till
konjunkturutvecklingen, så kommer industrins
miljöinvesteringar att minska.
Vi anser att en sådan förändring av miljölagstiftningen,
som vi ovan föreslagit, ger utmärkta möjligheter till en
omdaning av produktionen. När företagens
investeringsfonder och investeringsreserver nu släpps fria,
vilket centern tidigare föreslagit, finns möjlighet till
satsningar på långsiktig miljövänlig produktion. Samhället
måste då ge rätt signaler.
I det amerikanska naturvårdsverket, EPA, finns en
särskild avdelning för att stimulera övergång till ''ren
produktion''. Vi anser att det svenska naturvårdsverket
måste ges en central roll i det förebyggande arbetet. Vi har
tidigare föreslagit att en parlamentarisk översyn av
naturvårdsverket ska göras. Nyligen har en
enmansutredning tillsatts. Det är beklagligt att regeringen
inte har velat ge utredningen en bred förankring, med
möjlighet att se över helheten i miljövårdens organisation.
Vi föreslår nu att utredningen får tilläggsdirektiv för att
komma med förslag om hur miljövårdens organisation ska
anpassas för miljöarbetet med bl.a. införande av principen
''ren produktion''.
Utveckla miljösamhället
Dagens samhälle är helt beroende av förbrukning av
ändliga resurser. Framtidens samhälle måste istället bygga
på användning av de biologiska kretsloppen. Vi måste styra
in samhällets resursanvändning i slutna kretslopp.
Resurserna ska användas i den takt naturen förmår att
producera nya.
Jordbruket, skogsbruket och fisket är framtidsnäringar.
Det är dessa näringar som kan producera de nya industri-
och energiråvarorna. Principen ''ren produktion'' måste
naturligtvis gälla även dessa näringar, så att
miljöbelastningen minimeras. Globalt kommer havets
resurser att spela en betydande roll för att kunna möta
behoven av mat och råvaror. För att kunna tillgodogöra sig
de rikedomar som havet kan ge, är det nödvändigt att i
internationellt samarbete begränsa utsläppen till mark,
vatten och luft.
I andra delar av Europa och i USA görs satsningar för
att utveckla industriråvaror med biologiskt ursprung. På
vissa håll är icke-nedbrytbara produkter förbjudna om
miljövänliga alternativ finns.
Stärkelse och socker från potatis, sockerbetor och
spannmål bedöms ha många användningsområden som:
ytlimning och bestrykning inom massa- och
pappersindustrinförpackningar, plastmateriel
vattenreningetanoltillverkning
Vegetabiliska oljor har fått ny aktualitet som ersättning
för fossila smörj- och drivmedel. Utvecklandet av
hydrauloljor och oljor för motorsågar har bl a skett av
arbetsmiljöskäl. Det samma gäller vegetabilisk tryckfärg
och rengöringsvätskor i den grafiska industrin. På
fibersidan finns t ex lin, som naturligtvis mest används inom
textilindustrin, men också som armering av plaster och
finpapper.
Jordbruket kan på många sätt bli en kraft i miljöarbetet.
All odling innebär att luftens koldioxid binds i växterna.
Denna funktion kan i framtiden bli en av jordbrukets
viktigaste uppgifter för att på så sätt minska
koldioxidhalten. Att direkt odla för att lösa miljöproblem
har aktualiserats internationellt under beteckningen ''global
environment facility''.
Industrisamhällets bakgård
Den nuvarande avfallspolitiken är i grunden fel. I
industrisamhället hamnar det som konsumeras på olika
slutstationer istället för att bli ny råvara. Naturresurser blir
till avfallsproblem.
Uppmaning att källsortera hushållsavfallet har mött
stort gensvar hos många människor. Det läggs ner stora
ekonomiska resurser på att dela upp avfallsströmmar också
på sopstationerna. Men man kan inte kalla detta miljövård
i egentlig mening förrän återvinningsmaterialet används på
nytt. Det finns ingen fungerande marknad.
Volymmässigt utgör papperet en stor andel av
avfallet. Samtidigt finns ett stort intresse bland människor
för källsortering och inte minst pappersinsamling. En
återvinning av papperet innebär också möjligheter till stora
energibesparingar. För varje kilo returpapper som används
för att göra tidningspapper sparar man 1,5 kWh el.
Returpapper som råvara är 4--5 gånger energisnålare än
motsvarande mängd papper från ved. Men återigen står vi
inför situationen att pappersbruken inte tar emot allt
returpapper som samlas in. Papperet läggs på soptippen.
Ett sådant förfarande gör att människor tappar tilltron till
nyttan av miljöinsatser.
Tidningsföretagen måste ta sitt ansvar för en bättre
återvinning. I syd- och mellansverige trycks praktiskt taget
alla tidningar på papper med returinblandning. I Norrland
finns för närvarande inget pappersbruk som tar emot
returpapper. Regeringen måste uppta överläggningar med
tidningsbranschen för att väsentligt öka användningen av
returpapper. Om inte det ger resultat bör, i likhet med i
USA, beslut fattas att minst 25 % inblandning av
returpapper ska finnas i tidningspapperet.
Glas i form av krossglas är en råvaruresurs. Den
möjliga besparingen av råvaror har av naturvårdsverket
uppskattats till ca 60 kr/ton producerad glasmassa.
Besparingen ur energisynpunkt uppskattades till ca 70
kr/ton. När de samhällsekonomiska värdena läggs på
glasåtervinning blir nyttan av och motiven för det ännu
större. Glaset i avfallshanteringen medför stora kostnader,
i runda tal 125 miljoner kr. PLM har aviserat nedläggning
av Hammars krossglasbruk. Kvar finns då bara Limmared.
Avsikten är att det övriga krossglaset istället ska exporteras
till Norge, men en stor del kommer att hamna på tipparna.
Ansvaret för avfallshanteringen har lagts över på
kommunerna. För att det ska lyckas måste det skapas
fungerande marknader för återvunna produkter.
Ekonomiska styrmedel måste förändra prisrelationerna så
att återvinningsmaterial gynnas framför nya råvaror.
Miljöavgifter på avfall bör införas och kraftfulla resurser
satsas på utveckling av återvinningsteknik. Det är också
viktigt att ta tillvara energiinnehållet i avfallet i form av bl.a.
metangas. Vi återkommer med förslag om detta i samband
med miljöpropositionen.
Bättre miljöstatistik
Dagens miljöstatistik är baserad på utsläpp från
punktkällor. Framförallt är det svavel, fosfor, kväve
tungmetaller, syreförbrukade ämnen som mäts. Det
innebär att beslutsfattare har ett ofullständigt underlag. De
stora utsläppen sker nämligen genom utspridning via
produkterna. Vid Berol Kemi i Stenungsund tillverkas
tensiden nonylfenolextolat. Ämnet är svårnedbrytbart och
leder till skador på bl.a. fisk. Företaget får släppa ut max
500 kg/år samtidigt som de säljer 10.000 ton som sprids
genom produkterna.
När det gäller utsläpp via produkterna är kontrollen,
mätningarna och statistiken näst intill obefintlig. Ett annat
problem med dagens miljöstatistik är att de flesta siffror har
brutits ur sitt sammanhang. Denna fragmentering av
verkligheten innebär att beslutsunderlaget är spritt på ett
flertal statliga verk och institutioner.
Vi anser mot bakgrund av ovanstående att riksdagen hos
regeringen måste begära förslag till en förbättrad
miljöstatistik, som åskådliggör omfattningen av utsläppen
via produkterna och miljösituationen i sin helhet.
Gröna räkenskaper
Centern har i riksdagen sedan 1968 drivit kravet på
naturresursräkenskaper. Vi har därefter utvecklat vår syn
på gröna räkenskaper i ett flertal motioner. År 1990 tillsatte
regeringen en utredning om grön BNP.
Internationellt har arbetet med att sammanföra miljö
och ekonomi främst utgått från kostnader för
miljöpåverkan. Det har gjorts många försök att sätta pris på
miljöskadorna: Hur mycket kostar försurningen av ett ton
svavel? Indirekt har man försökt mäta det genom att sätta
pris på råvaror som genererar utsläpp genom miljöavgifter
och skatter. Andra alternativ har varit att försöka sätta pris
på naturvärden och naturupplevelser i form av förväntade
intäkter, ex turistintäkter. Svagheten med dessa
beräkningar är att de utgår från skador som redan uppstått
och att bedömningarna av kostnaderna är subjektiva. På
sådana grunder är det svårt att skapa ett användbart och
trovärdigt grönt BNP-begrepp. Det visar de internationella
erfarenheterna.
Vi anser att en grön BNP ska ge underlag för att mäta en
uthållig utveckling, där resurshushållning och
kretsloppstänkande är viktiga delar. En möjlighet att
tydliggöra detta skulle vara att basera räkenskaperna på det
kvantitativa materialflödet i samhället. Med dagens
situation, ett linjärt, resursslösande flöde minskar kraftigt
ett grönt BNP, medan ett samhälle baserat på
resurshushållning och återbruk ger ett högre BNP. Ett
sådant värde skulle kunna åstadkommas genom att BNP per
capita divideras med avfallsproduktion per capita.
Ett grönt BNP bör uppfylla följande kriterier:
1 Begreppet ska vara absolut 2
Det ska syfta till uthållig samhällsutveckling 3
Det ska vara enhetligt och innehålla så få undantag som
möjligt.
Vi föreslår att utredningen om grön BNP ges
tilläggsdirektiv av denna innebörd.
Trafik och miljö
Trafikpolitiken har en central roll när det gäller om man
ska lyckas komma till rätta med miljöproblemen. Trafiken
påverkar miljön kraftigt. Bilavgaserna står för en stor andel
av utsläppen av koldioxid, kolväten och kväveoxider. De
försämrar miljön i såväl stad som på landsbygd.
Bilavgaserna ger skador på både miljö och hälsa. De är en
viktig orsak till städernas miljöproblem. Storstäder som
Stockholm och Göteborg kan inte bygga sina trafiksystem
på bilismen utan att allvarliga miljö- och hälsoproblem
uppstår.
Flyg- och vägtrafiken fortsätter båda att öka. Samtidigt
ökar hastigheterna. Jämsides med detta blir bilolyckorna
svårare och miljöproblemen värre och investeringarna i
spårbunden trafik minskar. Det är en oacceptabel
utveckling.
Trafikpolitiken missköts av den socialdemokratiska
regeringen. En ny trafikpolitik måste syfta till en radikal
minskning av trafikens miljöskador, till minskade olyckor
och bättre resurshushållning.
Rena transporter
Transportsystemet måste utformas utifrån ekologiska
och samhällsekonomiska principer. Långväga godstrafik
ska i stor utsträckning överföras från väg till
järnvägstransporter och sjöfart.
För att göra järnvägen till ett attraktivt alternativ för
både gods- och persontransporter krävs omfattande
investeringar i järnvägsnätet och nya fordon. Ett
omfattande investeringsprogram för upprustning och
utbyggnad av järnvägar måste genomföras under 90-talet.
Sammanlagt måste minst 40 miljarder kr satsas och hela
Sverige får del av investeringarna. Finansieringen bör bl a
ske genom emittering av järnvägsobligationer.
Persontransporter på järnväg ska stimuleras, framför allt
genom konkurrenskraftiga priser, snabba transporter och
god komfort för att minska behovet av bil- och
flygtransporter.
För att ge alternativ till tätorternas arbetsresor med
privatbil behövs effektiva och moderna kollektiva
trafiksystem. Spårtrafik och trådbussar och andra
miljövänliga alternativ bör utgöra stommen i de större
städernas trafikförsörjning. Bilismen i de större tätorterna
måste kraftigt begränsas. Momsen på kollektiva
persontransporter ska avskaffas.
Ekonomiska styrmedel ska utnyttjas för att minimera
utsläppen. Eftersom det idag i stor utsträckning saknas
alternativ för dem som bor i glesbygden har centern inte
medverkat till bensinprishöjningar i annat fall än i form av
koldioxidavgift. För att stimulera utvecklande av
miljövänliga fordon har centern i miljöavgiftsutredningen
föreslagit att personbilar bör miljöklassas, med lägre skatt
för bilar med mindre utsläpp. Vi återkommer med förslag
om detta i samband med miljöpropositionen.
Det krävs en kraftfull satsning på utvecklande av
miljövänliga motorer och drivmedel. Klara tidsgränser ska
fastställas för när olika miljökrav ska vara uppfyllda,
liknande det man gjort i Kalifornien för att minimera
utsläppen.
Med de höga miljökrav som måste fastställas kommer de
fossila bränslena att tvingas ersättas med exempelvis
biobaserade motoralkoholer, vegetabiliska oljor, el eller
biogas. Redan nu skulle en inblandning av etanol med ca 5
% kunna göras i bensin. Det finns också möjlighet att driva
fordon med ren etanol, rapsolja eller av el. Centern har
länge verkat för åtgärder för att stödja introduktionen av
dessa miljövänliga bränslen.
I samband med det livsmedelspolitiska beslutet har
centern bl.a. fått riksdagens gehör för att samhället ska
stödja omställning av jordbruksmark till odling av
energigrödor och byggande av etanolfabriker. Staten bör
stimulera forskning och utveckling för att dels söka höja
verkningsgraden, dels utveckla metoder för tillverkning,
hantering, lagring och distribution.
Miljöproblemen i innerstäderna är ett särskilt allvarligt
problem inte minst för människors hälsa. Centern har i
riksdagen tidigare föreslagit att gränsvärden ska fastställas
för utsläpp i gatutrafik, i enlighet med WHOs normer. Vi
anser att infartsbegränsningar bör införas i de större
tätorterna, så att hälso- och miljöproblemen kan bemästras.
Beslut om detta bör fattas av de berörda kommunerna.
När det gäller flygtrafiken bidrar den till skador på
miljön i långt högre grad än vad som hittills
uppmärksammats. Flygtransporter har sin främsta
betydelse på längre sträckor. Genom snabbtåg kommer
järnvägen att bli konkurrenskraftig på många av dagens
flyglinjer. Flygtrafiken ska underställas stränga miljökrav
för att begränsa ingreppen i naturen och genom utveckling
av motorer och drivmedel minska utsläpp och bullernivåer.
Centern anser att flygbolagen och tillverkarna i likhet med
andra transportgrenar måste utveckla nya bränslen och
bränslesnåla flygplan. Sverige måste verka för att
miljöavgifter på flygtrafiken också införs internationellt.
Sjöfarten måste också stasa miljövänliga motorer och
och drivmedel så att utsläppen minskar.
Centern anser att åtgärder måste vidtas för att skapa
alternativ genom bl.a.utbyggnad av kollektivtrafiken
med kraftig satsning på järnvägstrafikenutveckling av
kombitrafikenbyggande av ett nordiskt snabbtågnät
utveckling av sjöfarten
Vi vill samtidigt vidta åtgärder som begränsar
utsläppen genom bl.a.utveckling av miljövänliga
motorerutnyttjande av miljövänliga drivmedel
utnyttjande av reningsteknik och införande av strängare
miljökraveffektivare kontrollbilfria stadskärnor
hastighetssänkning till 100 km/tim respektive 80km/tim för
att snabbt minska utsläppen tills andra åtgärder leder tillatt
utsläppen minimeras.
Utformandet av en miljövänlig trafikpolitik är en av de
viktigaste uppgifterna såväl nationellt som internationellt.
Det måste därför också ges hög prioritet i förbedelserna för
1992 års FN-konferens om miljön.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöpolitikens utgångspunkter
och inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att fastlagda miljömål
ges formen av en miljötraktat,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett inrättande av en
global miljöfond med uppgifter och finansiering enligt de
riktlinjer som förordas i motionen,1]
[att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:100 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av föreslagen anvisning av medel
till Information, studier och forskning om freds- och
nedrustningssträvanden m.m. för budgetåret
1991/92,1]
[att riksdagen genom omfördelning av föreslagen
anvisning till informationsinsatser m.m. (prop. 1990/91:100,
bil. 4, litttera F 3) anslår 2 000 000 kr. till icke-statliga
organisationer (NGO) i enlighet med vad i motionen
anförts,1]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljölagstiftningens utformning,
4. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om
naturvårdsverkets organisation får tilläggsdirektiv att lägga
förslag om förändringar i miljövårdens organisation i syfte
att stimulera utveckling av slutna kretslopp inom industrin
enligt de riktlinjer som anförts i motionen,
[att riksdagen hos regeringen begär att
miljöräkenskapsutredningen får tilläggsdirektiv om en
analys av effekterna av en grön BNP i enlighet med vad i
motionen anförts,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en förbättrad
miljöstatistik,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utformning av och åtgärder för
ett mer miljövänligt transportsystem.3]
Stockholm den 22 januari 1991
Olof Johansson (c)
Karl Erik Olsson (c)
Görel Thurdin (c)
Bertil Fiskesjö (c)
Karin Söder (c)
Gunnar Björk (c)
Gunilla André (c)
Pär Granstedt (c)
Börje Hörnlund (c)
Karin Israelsson (c)
Agne Hansson (c)
Per-Ola Eriksson (c)
Larz Johansson (c)