Den kraftiga utbyggnaden av de kommunala
reningsverken under främst 1970-talet medförde att stora
slammängder uppstod. I stället för avloppsproblem fick vi
ett avfallsproblem. För att lösa avfallsproblemet började
slammet läggas på åkermark. Slammet är, förutsatt att det
är fritt från tungmetaller och svårnedbrytbara organiska
ämnen, ett bra gödningsmedel.
Redan tidigt visade det sig att slammet innehöll giftiga,
beständiga ämnen, både metaller och organiska ämnen.
Det var framför allt genom Svante Odéns framsynta arbete
som vi tidigt fick kunskap om slammets innehåll och
skadliga ämnen. Socialstyrelsen och senare
naturvårdsverket utfärdade anvisningar om hur höga halter
av vissa metaller som borde accepteras i slam som spreds
på åkermark. Naturvårdsverket reviderade sina anvisningar
hösten 1987 med ytterst små ändringar av de
rekommenderade metallhalterna. De organiska
föroreningarna undviker naturvårdsverket helt att ta
ställning till, vilket får till följd att det är fritt fram att sprida
avloppsslam med andra föroreningar än metaller.
Senare undersökningar visar att slammet från
Ryaverken i Göteborg har skadat växter hos en
trädgårdsodlare i Kungälv och orsakat att han förlorat
trädgårdsmästeriet, bostad och försörjning. Greenpeaces
undersökningar av slammet i Ryaverken visade också att
det innehöll ett stort antal beständiga organiska föreningar,
som är ytterst giftiga för det ekologiska systemet.
Livsmedelsverket har i en skrivelse uttalat sig negativt
om odling i slamgödslad jord som innehåller de av
Greenpeace påtalade halterna av beständiga organiska
giftiga föreningar. Man nämner i den skrivelsen ''potatis
eller andra livsmedelsråvaror''.
Trots denna bedömning finns det inga restriktioner för
spridning av slam som innehåller höga halter av organiska
ämnen. Lantbrukare på olika ställen i landet har vägrat att
ta emot slam, men myndigheterna har varit passiva.
Fortfarande släpps industriavlopp med både höga
metallhalter och organiska beständiga föreningar till
kommunala reningsverk. Det är helt klarlagt att
slamspridningen kan orsaka föroreningar av livsmedel och
på längre sikt förgifta jordbruksmarken med förstörd
livsmedelsproduktion som följd.
Eftersom befintlig lagstiftning uppenbarligen inte är
tillräcklig eller kanske snarare inte tillämpas så att denna
långsamma förstöring av åkermarken stoppas, anser vi att
kompletterande lagstiftning behövs. Det kan ske genom att
slamspridning på åkermark förbjuds genom särskild slamlag
eller genom att lagen om kemiska produkter utvidgas till att
omfatta slam från kommunala reningsverk och att en
särskild slamförordning utfärdas av regeringen.
Sådan förordning eller lag bör innehålla restriktioner om
kvaliteten på det slam som får användas som jordförbättring
eller gödning.
Bestämmelse bör likaså införas om att industriavlopp
efter 1994 får avledas till kommunala reningsverk endast i
de fall då det i särskild ordning prövats och avloppsvattnet
bedömts vara likvärdigt med hushållsavloppsvatten.
Ökad uppmärksamhet måste också riktas mot
hushållens avloppsvatten. I detta förekommer också farliga
ämnen. Informationen till hushållen bör förbättras i syfte
att få bort de farliga ämnena från avloppsvatten och slam.
Trots alla dagens problem med ''förorenat'' slam måste det
vara riktigt att sträva efter att slammet blir så bra att det kan
återföras till jorden i framtiden. Dagens situation innebär
ett enormt slöseri med för odlingsjorden viktiga
näringsämnen p.g.a. att det ''förorenade'' slammet inte kan
användas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en lag
om slamhantering eller utvidgning av lagen om kemiska
produkter och en slamförordning med stöd av den,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
förbättrad information till hushållen angående hanteringen
av farliga ämnen som avfall.
Stockholm den 21 januari 1991
Ingvar Eriksson (m)
Rune Rydén (m)