''Lövgrodan leker om våren i vatten och håller om
sommaren till i lövverket på träd och buskar hoppande med
långa språng från blad till blad på jakt efter insekter.'' Så
beskriver Svenskt uppslagslexikon lövgrodan. Frågan är hur
länge till den kommer att finnas i Sverige.
I dag finns endast en spillra av det forna beståndet kvar
på ett fåtal platser i Skåne. Dessa platser är nu hotade på
grund av utdikningar och inplantering av kräftor.
För att lövgrodan och andra groddjur ska finnas kvar i
Sverige är det nödvändigt att deras livsmiljö skyddas.
Naturvårdsverket har med stöd av 14
§ naturvårdslagen fridlyst alla hotade eller sällsynta
grod- och kräldjursarter i landet. Beslutet gäller från och
med oktober 1985 och innebär att det är förbjudet att döda,
skada eller fånga de fredade djurarterna. Det är inte heller
tillåtet att skada djurens ägg, rom eller bon.
Trots detta har det varit svårt att t ex förbjuda
inplantering av signalkräfta, som utgör ett hot mot
grodyngel, i lövgrodans leklokaler. Den möjlighet som i
detta fall diskuterats är att besluta om naturreservat och det
kan förefalla väl drastiskt när det gäller en mindre
vattensamling.
Nuvarande lagstiftning är svår att tillämpa för att nå ett
effektivt och varaktigt skydd för dessa arter. Därför bör ett
antal produktionsinriktade lagar som t.ex. vattenlagen och
fiskeriförordningen ses över och kompletteras med
föreskrifter om naturvårdshänsyn. Denna översyn kan
gärna ske på myndighetsnivå.
Groddjuren är bundna till våtmarker och fuktiga
miljöer. Försvinner våtmarkerna försvinner groddjuren och
alla andra våtmarksberoende djur- och växtarter. Sedan
1985 gäller förbud mot markavvattning utan särskilt
tillstånd. Detta innebär att från naturvårdssynpunkt
värdefulla våtmaker inte bör avvattnas utan bevaras.
Förbud eller krav på tillståndsplikt för att fylla igen sådana
värdefulla naturmiljöer med schaktmassor eller annat avfall
av liknande slag finns inte. Det råder endast samrådsplikt,
innan utfyllnaden kan påbörjas. Detta förhållande är inte
acceptabelt, om syftet är att varaktigt skydda
våtmarksområden med hotade eller sällsynta groddjur.
Detta gäller naturligtvis också alla andra hotade eller
sällsynta växt- och djurarter i våtmarkerna.
Sverige har skrivit under Bern-konventionen från 1979
om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras
naturliga miljö. Sverige bör leva upp till den konventionen
och ge grod- och kräldjuren ett varaktigt skydd.
Fridlysningen måste för att vara meningsfull kompletteras
med ett biotopskydd. Detta kan enklast ske genom att
generell tillståndsplikt införs för utfyllnad av våtmarker och
vattenområden. Naturvårdslagen bör kompletteras med en
sådan bestämmelse.
Denna motion väcktes för första gången under förra
riksmötet men behandlades inte av riksdagen på grund av
den förenklade ärendehantering som jordbruksutskottet
tillämpade beträffande ''gamla motioner''. Vi anhåller
vördsamt om att motionen behandlas under innevarande
riksmöte.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till översyn
av vattenlagen och naturvårdslagen så att utrotningshotade
groddjur ges ett varaktigt skydd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att fiskeriförordningen måste ses över i enlighet med vad
som anförts i motionen.
Stockholm den 22 januari 1991
Ingela Mårtensson (fp)
Siw Persson (fp)