Ett antal gaser i atmosfären har förmåga att absorbera
mer värmestrålning än vad de avger. Det finns både
naturligt förekommande och numera av människan skapade
gaser som har denna förmåga. Detta leder till att jorden har
en högre medeltemperatur än vad den skulle ha om dessa
gaser inte fanns i atmosfären. Man kan bildligt jämföra med
ett växthus eller drivbänk, därav beteckningen
växthuseffekt eller drivhuseffekt.
Begreppet växthus får dock inte förstås mer bokstavligt.
Det leder tankarna till ett behagligt och jämnt klimat, men
det är troligare att effekterna av atmosfärens förändrade
sammansättning bl a blir förstärkta regionala skillnader;
mer torka i redan torra områden och ökad nederbörd i
nederbördsrika områden. Det kommer inte heller att bli
varmare överallt -- det kan t.o.m. bli kallare i vissa regioner.
Jorden har en stark växthuseffekt, till största del beroende
på atmosfärens naturliga innehåll av koldioxid och
vattenånga. Denna naturliga och för livet helt nödvändiga
värmehöjande effekt gör att jordens luftmedeltemperatur
vid marknivå är 15 grader istället för -- 18 grader. En stor
del av livet på denna planet kan existera tack vare denna
värmehöjande effekt.
Planeten Venus som har vissa likheter med jorden har en
temperatur av ca 400 grader, till största del beroende på hög
växthuseffekt orsakad av en atmosfär som innehåller
mycket koldioxid.
Problem
Mänskliga aktiviteter, t ex livsmedelsproduktion,
transporter, energikonsumtion, ger upphov till ökande
koncentration av klimatgaser. Gaserna ingår i ett
komplicerat kretslopp, men det kan konstateras att ett antal
gaser uppvisar en accelererande koncentrationsökning i
atmosfären. Det är en mycket tydlig och djupt oroande
utveckling.
Motsvarande naturliga ändringar i atmosfärens
gasblandning tar uppemot 150 000 år. Människans
aktiviteter gör nu att denna process går på ett antal
decennier. I-länderna står för 75 %
av utsläppen av klimatgaser, USA ensamt för 25 %.
De
klimatgaser som har störst effekt i dessa
sammanhang är: (inom parentes gasens andel av den av
människan orsakade ökningen av växthuseffekten)
A. Koldioxid (50 %)
Koldioxid
står för huvuddelen av den totala beräknade
ökningen av växthuseffekten. Koldioxid bildas vid all slags
förbränning. Den utgör ett naturligt inslag i jordens
kretslopp av olika ämnen men människans förbrukning av
fossila bränslen (kol, olja och naturgas) har gjort att det
naturliga kretsloppet av koldioxid erhållit ett stort
nettotillskott sedan industrialismens start. Koldioxidens
koncentration i atmosfären har ökat från förindustriell nivå
på 275 ppm (miljondelar) till 340 ppm idag. Ökningen är för
närvarande 0,4 %
per år.
Koldioxidens komplicerade kretslopp utgör ett samspel
mellan marken, oceanerna, atmosfären, geologiska
processer och levande organismer. Det är också ett samspel
mellan olika former av kolföreningar. Ett antal system har
stor förmåga att uppta koldioxid bl a
växterna och oceanerna. Gasen koldioxid har förmåga
att lösa sig i vatten -- precis som syrgas -- och man vet att
oceanerna har löst stora mängder koldioxid. Man vet dock
inte hur mycket mer som kan lösas i haven eller hur nära
jämvikt systemet är, dvs det finns risk för att havet istället
för att ha ett nettoupptag av koldioxid övergår till att netto
avge koldioxid till atmosfären.
Tyvärr råder vissa liknande förhållanden beträffande
växternas del av koldioxidens kretslopp. Växterna tar upp
koldioxid i fotosyntesen och använder den som
byggnadsmaterial i sina celler. Störst betydelse har algerna
i haven och jordens skogar. De flesta växter gynnas av en
lite förhöjd halt av koldioxid -- det har man t ex
i växthus -- de växer då lite bättre och tar upp mer
koldioxid. Problemet är att vi inte vet om och hur mycket
jordens växter har ökat sitt koldioxidupptag. Vi vet därmed
inte heller hur mycket mer de kan uppta eller var gränsen
går när de överhuvudtaget inte kan öka sitt upptag av
koldioxid.
En annan svårbedömd faktor är hur mycket jordens
totala ''gröna'' biomassa förändras. Vi vet att regnskogar
avverkas, men vi vet också att våra odlade kulturväxters
biomassa förmodligen ökar. Vi vet att öknars och
torrområdens fortsatta utbredning minskar biomassan i
många regioner men troligt är också att barrskogarnas
biomassa ökar. Det föreligger osäkerhet om hur biomassan
i haven utvecklas, hur alla andra lösta kolföreningar i haven
samverkar med koldioxiden. (Se t ex
New Scientist 15/12 -90)
I det komplicerade kretsloppet av koldioxid, kol och
andra kolföreningar kan vetenskapen inte förklara vart 25 %
av koldioxidutsläppen tar vägen. Det rör sig om
ungefär 1,6 miljarder ton kol av totalt 7 miljarder ton som
släpps ut i atmosfären.
Det finns följaktligen betydande kunskapsluckor. Vi kan
dock konstatera att det finns risk att olika systems inverkan
på atmosfärens koldioxidhalt snabbt kan ändras. Vi kan
också konstatera att det är mycket angeläget, av dessa och
en rad andra skäl, att bl a
öka jordens biomassa, genom att t ex
plantera skog och hindra skövlingen av jordens
regnskogar.
Ett av de större orosmomenten i dessa komplexa
problem är risken för en relativt plötslig förändring i
jordens koldioxid-balans. Hittills har koldioxidens ökning
varit stabil och förutsägbar. Det finns risk för en
oförutsägbar och dramatisk ökning av atmosfärens
koldioxidhalt med stor risk för relativt snabba ändringar av
jordens klimat.
B. Freoner (20 %)
Freoner
fanns ej i atmosfären före 50-talet utan är ett
ämne som är skapat av människan. Det används bl a
som kylmedium och är ett ytterst stabilt ämne, som är
svårnedbrytbart. Det har en hög växthuseffekt och bidrar,
trots låg koncentration i atmosfären, till en stor del av
växthuseffekten. Ökningen av halten av freon i atmosfären
har inte börjat avta.
Freonanvändningen regleras enligt det internationella
Montreal-protokollet. Enligt detta avtal skall
freonanvändningen upphöra till år 2000. Alla länder har
dock inte anslutit sig till denna övererenskommelse. Stor
risk föreligger att u-länder, av ekonomiska skäl, använder
äldre, billig men miljöfarlig teknik, t ex freonkylskåp. Ett
exempel på detta är Indien. Indien har en stor befolkning
och ökar kraftigt sin konsumtion av vitvaror. Om inte i-
länderna kan bidra till att u-länderna får tillgång till
miljövänliga alternativ till freonanvändning blir
freonproblemet mycket svårlöst.
C. Metan (15 %)
Metan
är det enklaste kolvätet och förekommer bl a i
stor mängd i gasform tillsammans med olja. Den kallas då
naturgas. Den bildas vid vissa processer i naturen bl a vid
nedbrytning av mer komplicerade organiska ämnen
(kolföreningar). Andra namn är också sumpgas och
gruvgas.
I atmosfären finns en låg, naturlig koncentration av
metan. Mänskliga verksamheter har dock medfört en stadig
ökning av halten, särskilt från 50-talet. De huvudsakliga
källorna till metanutsläpp är risodlingar, kreaturshållning,
naturgasutvinning, vissa typer av förbränning, m m.
D.
Övriga (15 %)
Det
finns förutom de tre nämnda ett antal gaser som alla
bidrar till växthuseffekten och vilkas koncentration ökar i
atmosfären. Det är bl a
lustgas, vätgas, vanlig vattenånga, kolväten.
Klimatförändringar eller...?
IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) har
på uppdrag av UNEP och WMO försökt att sammanfatta
läget. Forskarna samlades i Sundsvall sommaren 1990 och
framlade ett dokument. Detta dokumenet behandlades
sedan av regeringsföreträdare i Genève med målet att ha ett
förslag till klimatkonvention klart till FN:s stora
miljökonferens i Brasilien 1992.
Forskarna är bl a överens om att koncentrationen av
vissa växthusgaser ökar och att sannolikheten är stor att
människan via dessa gasutsläpp för första gången riskerar
att direkt förändra klimatet.
Man vet dock inte vilka effekter det blir, hur stora de
blir, när de kommer att inträffa eller hur olika regioner
kommer att påverkas. Klimatet utgör ett ytterst
komplicerat system. Att klara en femdygnsprognos är svårt,
att göra en bedömning av det framtida globala klimatet är
oändligt mycket svårare.
Generellt sett kommer jordens medeltemperatur att
stiga. Detta kommer förmodligen att först påverka
vindförhållanden och molnighet. Det kommer i sin tur att
bl a påverka antal soltimmar, nederbördsmängden och dess
fördelning. Risk föreligger också att vissa väderlekstyper i
en del regioner förstärks, dvs att där det t ex redan faller
rikligt med nederbörd, kommer mer att falla och där torka
råder förvärras torkan.
Ändringar i nederbördsmönstren beträffande mängd,
fördelning över tiden m m,
kan vara den första och allvarligaste effekten av en
ändring av klimatet.
En ökning av atmosfärens medeltemperatur kommer så
sakteliga att medföra en ökning av havens
medeltemperatur. Det i sin tur innebär bl a att havens volym
ökar, dvs vi får en höjning av havsytan -- en höjning som
också kan komma att påskyndas av polarisarnas smältning.
Havens stigande temperatur innebär också att halten av
vattenånga ökar vilket också förmodligen ökar
växthuseffekten.
Det finns ytterligare en risk förknippad med havens
eventuellt stigande temperaturer. Ju varmare vatten är
desto mindre gas kan lösas i det (jämför t ex med när man
kokar vatten, då avges de i vattnet lösta gaserna). Det
innebär att det finns en risk även i denna del av koldioxidens
kretslopp för en självgenererande och accelererande ökning
av koldioxidens halt i atmosfären och därmed ett
påskyndande av växthuseffekten i och med att varmare hav
kan lösa mindre mängder koldioxid. Risk finns t o m för
snabba, plötsliga ändringar i jämvikten mellan havens och
atmosfärens koldioxidhalt.
Går det att konstatera några klimatförändringar idag?
Idag går det inte att med vetenskaplig statistisk
signifikans (säkerhet) påvisa att jordens medeltemperatur
påverkats eller att några klimatförändringar skett p g a
mänsklig inverkan på växthuseffekten.
Slutsatsen får dock inte bli att vi lugnt kan sätta oss ner
och avvakta våra forskares framtida resultat. Det finns ett
antal punkter som gör att vi måste agera nu:
1. Koncentrationen av ett antal växthusgaser ökar i
atmosfären, har gjort så länge och ökningen blir större för
varje år som går.
2. Det är rimligt att anta att atmosfärens ändrade
sammansättning kommer att inverka på klimatet.
3. Även om vi nu skulle kunna stoppa utsläppen av
växthusgaser kommer det att ta mycket lång tid innan
halterna av växthusgaser i atmosfären är tillbaka på
ursprungsnivåer.
4. Stora svårigheter föreligger och lång tid kommer att
krävas för att genomföra åtgärder som innebär minskningar
av betydelse av växthusgasutsläppen.
5. Det finns stora kunskapsluckor rörande
klimatförändringar som måste fyllas ut.
6. Det finns redan idag tecken -- dock ännu inte
vetenskapligt bevisade -- på ändringar i klimatet.
Fakta eller tendenser som kan vara tecken på
klimatförändringarJordens medeltemperatur har ökat
med ca 0,5 grader Celsius under de senaste 100 åren.
Ökningen fortsätter.Temperaturkurvans stigande
tendens visar hittills en skrämmande korrelation med
kurvorna för de stigande koncentrationerna av
växthusgaser sedan 1900-talets början.Sex av de
varmaste åren som uppmätts sedan mätningar påbörjades
på 1700-talet i Sverige har uppmätts under 1980-talet.
1990 var ett av de varmaste åren som uppmätts i Sverige.
Nederbördsmängden tenderar att öka i Europa och minska
i Sahelområdet.Delar av Europa -- särskilt de kustnära
delarna -- tenderar att få varmare och nederbördsrikare
vintrar, t ex
Sverige och Danmark.Molnigheten tenderar att
öka i Nordamerika och Australien.
Dessa förändringar kan vara slumpmässiga, naturliga
variationer eller ett resultat av atmosfärens ändrade
sammansättning som människan orsakat. Det kan också
vara en kombination av dessa fenomen.
Eventuella klimatförändringars inverkan på den
mänskliga tillvaron
Vi vill med kraft avvisa dem som menar att de positiva
förändringarna skulle överväga. Vissa regioner kanske
skulle gynnas, om ändringarna inte blir så stora, men på
lång sikt innebär klimatförändringarna en stor påfrestning
och svåra störningar i många av människans
samhällssystem, t ex livmedelsproduktionen.
Vilda växter och djur kan som arter inte anpassa sig till
hastigt ändrade ekologiska förutsättningar, som normalt tar
många generationer. Ändrat klimat kommer att innebära
behov av omflyttningar av mängder av människor, bl a på
grund av översvämningar, ett behov som världen inte skulle
klara.
Förslag till åtgärder
Sverige har som ett av världens rikaste länder och som
ett avancerat högteknologiskt och välorganiserat land en
skyldighet att bidra till att undanröja det globala hot som en
ändring av växthuseffekten utgör.
När det gäller kunskapsläget finns stora luckor.
Regeringen bör här få i uppdrag att komma med förslag hur
Sverige snabbt och i största möjliga mån kan bidra att öka
kunskapen om växthuseffekten. Bl a bör SMHI och våra
universitets meteorologiska institutioner få ökade resurser
att arbeta med växthuseffekten och dess konsekvenser,
både internationellt och nationellt.
Vi återkommer med budgetkrav när
miljödepartementets budget behandlas i februari.
Praktiska åtgärder
Sveriges bidrag till koldioxid utsläppen är 17 miljoner
ton (räknat som kol) av de totala utsläppen på ca 7 miljarder
ton/år. Om Sverige minskar sina utsläpp av koldioxid har
det marginell effekt på förändringen av atmosfärens
gassammansättning. Men det är av avgörande betydelse om
Sverige kan visa att koldioxidutsläppen kraftigt kan minskas
med bibehållen eller t o m
ökad standard.
Riksdagsbeslutet från år 1988 om en frysning av
koldioxid-utsläppen på 1988 års nivå är alltför diffust. Det
rör inte hela klimatförändringsproblematiken och det berör
inte alla samhällssektorer. Riksdagsbeslutet från -88 är ett
provisorium som snarast måste ersättas.
Riksdagen måste fatta ett beslut som förhåller sig till
hela klimatförändringsproblematiken. Det måste innehålla
svenska åtaganden på den nationella nivån och på den
internationella. Det måste innehålla åtgärder som leder till
reducerade utsläpp från alla sektorer. Det måste ta upp alla
klimatförändrande gaser av betydelse. Beslutet måste vara
långsiktigt.
Kunskaperna om den s k växthuseffekten är fortfarande
oerhört begränsade. Det behövs omfattande satsningar på
forskning, både nationellt och internationellt.
Sanningen är att vi har en stor sektor som ökar sina
koldioxidutsläpp och bidrar med en allt större andel av
utsläppen, nämligen trafiksystemet. Vi måste systematiskt
minska användningen av fossila bränslen inom industri,
energiproduktion och i trafiksystemet.
Trafikens andel av koldioxidutsläppen har ökat från 23 %
år 1980 till 36 %
år 1988. Denna ökning fortsätter. Detta är en
utveckling som måste brytas. Detta kan göras genom
utbyggd kollektivtrafik, ökad användning av spårtrafik,
ökad användning av biobränslen, t ex etanol, byggande och
planering som minskar transportberoendet, satsning på
sjöfarten, utveckling av de elektroniska
kommunikationsmedlen, etc. Man måste även dels se över
samhällets ökade transportbehov, dels måste ökningen
tillgodoses av miljövänliga kommunikationssätt. (Detta
behandlas ingående i vänsterpartiets trafikpolitiska
motioner.)
Regeringen bör få i uppdrag att skyndsamt ta fram en
handlings- och tidsplan med målet att få till stånd en
kontinuerlig minskning av koldioxidutsläppen från trafiken.
Det långsiktiga målet är att nettoutsläppen totalt av
koldioxid ska minska med 60--80 %
jämfört med dagens nivå.
Andra sektorer där vi förbrukar fossila bränslen i stor
omfattning är energiproduktion och industriella processer.
Vänsterpartiet har under många, många år drivit kraven på
att använda miljövänliga energislag -- bl a på grund av
koldioxutsläppen.
Även inom energi- och industrisektorerna bör en
handlingsoch tidsplan tas fram som skall visa hur
användningen av fossila bränslen successivt ska minska till
en acceptabel nivå. Vänsterpartiets energipolitiska
motioner visar hur denna energiplan ska utformas.
Sverige bör i internationella fora verka för en
internationell fond som ska finansiera åtgärder i u-länder
som syftar till att begränsa de framtida utsläppen av
klimatgaser. Fonden ska byggas upp av medel från i-länder
i proportion till respektive i-lands utsläpp av klimatgaser.
En ökning av jordens biomassa motverkar höjningen av
koldioxidhalten i atmosfären. Det effektivaste sättet att öka
biomassan som människan kan använda sig av är att öka
jordens skogsarealer. Regeringen bör få i uppdrag att
utreda hur Sverige mer än nu kan bidra till att öka
skogsarealerna både i Sverige och utomlands. I Sverige t ex
i form av energiskog. Särskilt angeläget är detta i
många u-länder där minskningen av skogsarealerna -- av
många skäl -- inger stora farhågor.
Costa Rica utgör ett typexempel på hur mindre
engångsbidrag från i-länder skulle kunna bidra till att vända
utvecklingen och bidra till att bevara regnskog.
När det gäller freonanvändningen bör Sverige aktivt
bidra till att utvecklingen av miljövänliga alternativ
påskyndas och görs tillgänglig för u-länder som står i
begrepp att annars öka freonanvändningen.
Regeringen bör ge naturvårdsverket eller annan
myndighet i uppdrag att öka informationen till den svenska
allmänheten om risken för klimatförändringar, deras
orsaker och följder samt åtgärder för att minska dem.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av åtgärder för att
begränsa utsläppen av klimatgaser,
2. att riksdagen beslutar om att omformulera
koldioxidbeslutet från 1988 i enlighet med vad som i
motionen anförts,
3. att riksdagen beslutar om en handlingsplan för att
minska koldioxidutsläppen från trafiken,
4. att riksdagen beslutar om en handlingsplan för att
minska koldioxidutsläppen från industri- och
energisektorn,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Sverige bör arbeta för en internationell fond som skall
finansiera åtgärder i syfte att minska klimatgasutsläppen i
u-länder,1]
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
Sverige skall kunna bidra till ökad skogsplantering,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
Sverige aktivt kan bidra till och sprida användningen av
alternativ till freonteknik,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att naturvårdsverket bör få i uppdrag att öka informationen
om den s.k. växthuseffekten och hur den kan bemötas.
Stockholm den 20 januari 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bo Hammar (v)
Margó Ingvardsson (v)
Ylva Johansson (v)
Bertil Måbrink (v)
Annika Åhnberg (v)