Jämtlands län som omfattar de två landskapen Jämtland och Härjedalen är ett av Sveriges vackraste län. Länets naturgeografi domineras av fjäll och stora älvdalar. Länet upptar 12 % av landets yta. Naturgeografiskt är länet mycket variationsrikt såväl vad beträffar klimat, geologisk uppbyggnad som växt och djurliv. I länet finns exempelvis tre växtgeografiska regioner företrädda. Inom länet finns också en nationalpark (Sånfjället), 25 naturreservat samt ett naturvårdsområde.
Hotade vattendrag
Jämtlands län har fått betala ett högt pris för landets välfärd. Nästan alla vattendrag är utbyggda i länet, och elkraften skickas till stor del söderut -- länet svarar för ca 20 % av landets vattenkraftsproduktion! Endast två större vattendrag återstår idag. Dessa är Indalsälven uppströms Järpen och Ammerån. Det är angeläget att dessa vattendrag även i fortsättningen förblir outbyggda. Vattenutbyggnadsepoken måste få sitt slut -- Sverige har redan exploaterat tillräckligt många vattendrag! Exploateringshotet kvarstår dock på olika sätt, bl.a. genom planer på minikraftverk, förstärkta dammbyggen och kraftigare reglering. Därtill kommer den ökande försurningen i de mindre vattendragen. Eftersom det rör sig om de sista kvarvarande naturliga vattendragen av sin art, så är det också en lång rad växter och djur som är direkt beroende för sin överlevnad av dessa naturliga miljöer.
På många håll i länet pågår försök från exploatörer som vill ta den sista droppen. Det folkliga motståndet är kompakt, då människornas livskvalitet hotas!
Hotade skogar
Omläggningen av driftsformerna i skogsbruket har resulterat i betydande förändringar i landskapet. Det är det högmekaniserade storskogsbruket som bidragit till detta och särskilt påtaglig är förändringarna i de fjällnära områdena där man av ekonomiska skäl avverkat stora sammanhängande områden. Här har olika statliga bidrag påskyndat avverkningarna!
Inom länet sker skogsodlingen till stor del med det främmande trädslaget Pinus contorta (10 000 ha/år). I vissa fjällsluttningar kan högproduktiva skogar växa helt nära kalfjället. Konflikten mellan skydd av och hänsyn till fjällnära skogar i skogsbruket blir därigenom mycket akut i Jämtlands län.
Det är långt kvar till 1 %-målet för skydd av naturskog i Jämtland -- trots att det hör till landets skogsrikaste län och trots det ökade skydd som kommit med inrättandet av nationalpark och naturreservat, ligger skyddsgraden under skyddsgraden för riket som är knappt 0,4 %.
Antalet skogsbilvägar ökar och byggs både med och utan statsbidrag. Skogsvårdsstyrelse och länsstyrelse har ingen kännedom om många av byggnationerna. Dessa vägars långsiktiga inverkan på naturmiljö och landskap är mycket stor. Efter skogsbilvägen blir det skogsavverkning och därefter skyddsdikning. Konsekvenserna på lång sikt går inte att överblicka. Därför måste skyddsdikningen kraftigt begränsas.
Försurningen
Jämtland har en mycket komplex geologi. Mycket god till god buffringsförmåga kan sägas utmärka hälften av länets yta och medelgod till mycket svag den resterande.
Problemområden är främst den del av Härjedalen som ligger söder om den sk isdelaren. Försurningsskador är dokumenterade sedan ett 10-tal år och vattendrag och sjöar med svåra skador har ökat kontinuerligt. Ett kraftigt ökat flöde av metaller har registrerats i flera vattensystem till följd av försurningsprocessen. Stora kalkningsprogram har inletts. Även centrala delarna av Bergs kommun uppvisar samma bild som Härjedalen.
I Jämtlands län har man påträffat fisk med förhöjda kvicksilverhalter i de östra och södra delarna av länet och då oftast i regleringsmgasin och starkt brunfärgade skogssjöar. Allt för få sjöar är dock undersökta och en noggrannare kartering behövs. För detta bör avsättas statliga medel.
Cesium
Katastrofen i Tjernobyl har drabbat Jämtland hårt, speciellt rennäringen. Här har olika metoder av utfodring prövats och detta måste fortsatt stödjas ekonomiskt. Det är främst Ragunda och Strömsunds kommuner som fått motta detta radioaktiva nedfall. Mätningar i biologiskt material har emellertid visat att lokala nedfall förekommit i Härjedalens, Krokoms och Åres kommuner. Lokala förhöjningar har också registrerats i t ex Storlienområdet, som enligt strålningskartan var ett område med lågt nedfall. Insjöfisk, vilt och svamp kommer i de drabbade områdena att fortsatt ha mycket höga värden av cesium. Hos vissa rovfiskar, gädda, öring och storröding, antas de högsta värdena ännu inte ha uppnåtts!
Gullhögsflon -- 6 000 år gammal omistlig våtmark
Härjedalen är ett landskap ovanligt rikt på myrmark, vilket är en av anledningarna till att Sveriges största torvbrytningsprojekt lokaliserats hit. Vid full produktion har Härjedalens Mineral AB för avsikt att bryta 300 000 ton torv årligen. Energitorven kommer uteslutande att användas i Uppsala för fjärrvärmeproduktion.
I östra Härjedalen finns flera våtmarker med höga naturvärden. I ornitologiska inventeringar har 7--8 objekt hänförts till skyddsklass 1, d.v.s. av riksintresse. Redan tidigare har torvbolaget inlett exploatering av två av dessa. För ett annat, Gullhögsflon, har nu Härjedalens Energi AB inlagt en ansökan om bearbetningskoncession.
Gullhögsflon utgör tillsammans med Tönningflon ett sammanhängande myrkomplex och är en mycket viktig representant för flera myrtyper bl.a. strängblandmyrar och strängflarrkärr. Storleken och den relativa ostördheten medför mycket höga ekologiska värden, vilket bekräftas av områdets rika fauna och flora. Myren hyser speciella vegetationstyper, sällsynta växtarter, och ett rikt fågelliv. Den angränsande Veman torde ur fiske- och rekreationssynpunkt vara Härjedalens värdefullaste vattendrag i dag. Något alternativt myrområde med motsvarande naturvärden går sannolikt inte att finna inom länet.
Skyddsvärdet har slagits fast flera gånger av oberoende experter. Sedan 1976 ingår myren i förteckningen över naturvärden av riksintresse i Jämtlands län. Detta innebär, att Gullhögsflon omfattas av bestämmelserna i naturresurslagen, d.v.s. det skall skyddas mot åtgärder som kan förstöra befintliga naturvärden. En torvtäkt inom området spolierar för all framtid de naturvärden som Gullhögsflon representerar.
Naturvårdsverket har avslagit ansökan om tillstånd för brytning av torv på Gullhögsflon och anser att den inte enbart är av svenskt riksintresse för naturvård utan otvivelaktigt också ett naturvetenskapligt objekt av betydande internationellt intresse. Tillsammans med Tönningfloarna bör Gullhögsflon snarast avsättas som naturreservat.
Turism
I takt med växande turism i fjällregionerna tillkommer nya verksamheter som inverkar negativt på fauna, rennäring eller traditionellt rörliga friluftsintressen. Som exempel på sådana, kan nämnas skotertrafik, flygtrafik -- inte minst helikopterskidåkning inom obrutna fjällområden och ökad trafik med hundar och hästar inom fjällområdet. Förbud mot motoriserat friluftsliv i fjällregionen måste införas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vattenkraftsutbyggnadsepoken är slut och att de i motionen uppräknade hotade vattendragen skall skyddas från exploatering,1]
[att riksdagen beslutar att alla vattendrag skall skyddas från vidare exploatering som minikraftverksutbyggnation i enlighet med vad som anförts i motionen,1]
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökat skydd av skog och totalt skydd av den fjällnära skogen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kraftigt begränsa skyddsdikning och byggnation av skogsbilvägar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statliga medel satsas på kartläggning av försurningen och fortsatt kalkning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersätta rennäringen för åtgärder för att minska det radioaktiva upptaget i renar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skydda myr- och våtmarkerna Tönningflon och Gullhögsflon från exploatering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Tönningflon och Gullhögsflon bör avsättas som naturreservat eller som nationalpark,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot motoriserat friluftsliv i fjällregionen.
Stockholm den 17 januari 1991 Eva Goe s (mp)
1 1990/91:Bo514