I Sverige genereras det årligen ca 53 000
ton förbrukade däck. Av dessa 53 000
ton utgör ca 30 000
ton personbilsdäck, ca 18 000
ton kommer från lastbilar och ca 5 000
ton från traktorer etc.
Ca 55 % av dessa 53 000 ton begagnade däck
återanvänds ej utan hamnar i naturen, antingen på våra
soptippar eller mer utspritt. 35 %
regummeras och ca 8 %
används till diverse ändamål, framförallt till
sprängmattor.
Problem
Med andra ord hamnar årligen 30 000 ton däck i naturen.
Däck är mycket utrymmeskrävande, dvs de tar upp stor
plats och bidrar i hög utsträckning till att fylla våra tippar.
Den låga återvinningsgraden strider också mot de numera
av riksdagen antagna riktlinjerna för cykliska system för
hantering av råvaror och material. Däcken utgör också en
allvarlig brandfara på våra tippar. Ett par stora bränder i
bl.a. USA som brunnit i månader, med stora utsläpp av
t.ex. dioxin, är hittills de värsta exemplen som visar på
riskerna.
Åtgärder brådskar för att snabbt minska behovet av
deponiutrymme på våra tippar eftersom många tippar --
särskilt runt de största tätorterna -- snart är fyllda och det är
svårt att få fram nya deponeringsplatser.
Vänsterpartiet visade i motioner i januari 1990 hur
avfallshanteringen generellt borde ändras men eftersom
däckhanteringen är ett akut problem som snarast kan
åtgärdas tar vi upp det specifikt i år. Att åtgärder brådskar
för att minska problemet med kasserade däck bör ges
regeringen till känna.
Åtgärder för att öka återvinningen av däck
Vänsterpartiet föreslår en destruktionsavgift på däck
(miljöavgift) liknande den avgift riksdagen i december 1990
beslutade om för blybatterier. Denna avgift läggs på
försäljningspriset. För ett personbilsdäck skulle avgiften
behöva vara ca 10 kronor vilket är en försumbar summa
jämfört med priset för ett nytt däck. Riksdagen bör ta ett
sådant beslut. Regeringen bör få i uppdrag att snarast
återkomma med förslag på nivån på destruktionsavgiften
för de olika däckstyper som finns.
Intäkterna ska gå till forskning och utveckling av
miljövänligare typer av däcksystem och till att säkerställa
lönsamheten i däckåtervinningen. Om marknadspriset
tillfälligtvis inte garanterar en miljövänlig återvinning av
däck får det inte betyda att återvinningen stoppas.
Exempel på hur återvinningen av däck kan öka:Som
vägmaterial i form av malda bitar i vägbanan. Bidrar också
till lägre vägbuller. Typexempel hur man kan kombinera
lösningen av två miljöproblem. Som fyllnadsmaterial i
själva vägbanan och i bullervallar.En större andel av
däcken kan klippas. Vid klippning reduceras volymen med
hela 80 %
vilket sparar transportkostnader och
deponeringsutrymme.En större andel av däcken skulle
kunna regummeras. Idag regummeras endast 4 500
ton varav 1 000
ton importeras. Åtskilliga mängder regummerbara
däck återanvänds ej idag.Anläggningar i Tyskland visar
att det går att bränna däck under kontrollerade former
samtidigt som utsläppen av miljöfarliga ämnen hålls på en
acceptabel nivå. Eftersom däck är en relativt enhetlig
produkt och om forskning kunde ta fram ännu enhetligare
däck är det mycket troligt att däck skulle kunna brännas i
större skala i framtiden utan miljöfarliga utsläpp.
Hemställan:
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att snabbt öka
återvinningen av däck,
2. att riksdagen beslutar om en destruktionsavgift på
däck,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nivån på
destruktionsavgiften på olika typer av däck.
Stockholm den 20 januari 1991
Rolf L Nilson (v)
Viola Claesson (v)
Bengt Hurtig (v)
Jan Jennehag (v)
Jan Strömdahl (v)
Annika Åhnberg (v)