Innehåll 1.
Sammanfattning2 2.
Det internationella klimatvårdsarbetet3 3.
Situationen i Sverige4 3.1
Koldioxidutsläppen i Sverige4 3.2
Koldioxidutsläppen i framtiden5 4.
En offensiv klimatvårdsstrategi7 4.1
Hur skall Sverige kunna avvärja hotet från
växthuseffekten7 4.2
Kärnkraften måste användas 8 4.3
Miljörelaterad energibeskattning8 4.4
Modernisering och förnyelse9 4.5
Bejaka förändringen av vårt samhälle10 4.6
Svenska insatser i utlandet11 5.
Hemställan12 1.
Sammanfattning
Under 1980-talet har växthuseffekten tornat upp som det
största hotet mot den globala miljön. De hotande
förändringarna av jordens klimat riskerar att bli en
ödesfråga för vår planet. Om de oroväckande
klimatförändringarna skall förhindras fordras en
internationell kraftsamling. Runt om i världen pågår ett
intensivt arbete i syfte att avvärja detta hot.
Sverige måste spela en pådrivande roll i det
internationella klimatvårdsarbetet. Det fordrar att vi
nationellt gör det som står i vår makt för att minska
utsläppen av framför allt koldioxid. Sverige måste
skyndsamt utarbeta en klimatvårdsstrategi.
Moderata samlingspartiet anser att även Sverige skall
sträva efter att uppfylla Torontokonferensens
rekommendationer. En offensiv klimatvårdsstrategi skapar
förutsättningar för att, i enlighet med Torontokonferensens
rekommendationer, minska de svenska koldioxidutsläppen
med 20 procent till år 2005. Det skulle innebära att de
svenska koldioxidutsläppen skulle minska från 65,5 till 52,4
miljoner ton per år.
För att nå detta mål krävs en övergång till bränslen med
ringa eller inga koldioxidutsläpp och en ökad
energieffektivisering inom bl.a. trafiksektorn. För att
påskynda denna utveckling måste koldioxidbeskattningen
skärpas och trafikbeskattningen förändras i miljövänlig
riktning. Kärnkraften måste få användas så länge som den
uppfyller högt ställda säkerhetskrav.
Sverige bör inom ramen för det kommande
miljösamarbetet med EG prioritera klimatvårdsfrågorna.
Ett EG-medlemskap ger Sverige möjlighet att aktivt
påverka EG:s klimatvårdsstrategi. EG kommer i sin tur att
spela en betydelsefull roll i det internationella
klimatvårdsarbetet. EG kommer under 1990-talet att driva
på demokratiseringsprocessen i Östeuropa och
Sovjetunionen, vilket kommer att vara bra för miljön i hela
Europa.
Överföring av teknik som kan minska
koldioxidutsläppen i Östeuropa och Sovjetunionen bör
prioriteras inom ramen för det svenska biståndsanslaget.
Sverige bör även stödja återbeskogningsprojekt i tredje
världen.
Sverige bör verka internationellt för att en bindande
klimatvårdskonvention kommer till stånd vid FN-
konferensen om miljö och utveckling i Brasilien 1992.
2. Det internationella klimatvårdsarbetet
Vid Torontokonferensen sommaren 1988 utformade
över 300 vetenskapsmän och politiker från närmare 50
länder ett handlingsprogram som har kommit att ligga till
grund för en stor del av det internationella
klimatvårdsarbetet. Programmet innefattade bl. a. följande
krav:Ett förslag till konvention till skydd för atmosfären
bör upprättas till år 1992Energipolitiken bör utformas så
att koldioxidutsläppen jämte utsläppen av andra
växthusgaser reducerasEnergipolitiken bör globalt
inriktas på att hålla koldioxidhalten i atmosfären på en
konstant nivå. Detta innebär att koldioxidutsläppen måste
minska till mindre än hälften av dagens utsläppSom en
inledande åtgärd bör de rika industriländerna minska
utsläppen av koldioxid med 20 procent från år 1988 till år
2005. Hälften av detta bör uppnås genom
energieffektiviseringar och hälften genom anpassning på
utbudssidan.Särskild roll kan spelas av kärnkraft om
säkerhets-, avfalls- och spridningsfrågorna kan ges en
lösning. Förnybara energikällor och biomassa bör också
ägnas särskild uppmärksamhet.Konsumentprodukter
bör förses med miljödeklarationÖkade resurser bör
ställas till förfogande för forskning och teknisk utveckling
samt för överföring av kunskap och teknik till de fattiga
länderna när det gäller minskade utsläpp och skydd av
kustområdenAvskogningen måste hejdas och
återbeskogning uppmuntras.
Den 13 juni 1990 tog den västtyska regeringen ett beslut
att minska koldioxidutsläppen med 25 procent från 1987 till
2005. Den överträffar därmed rekommendationen från
Torontokonferensen 1988 -- om en 20-procentig minskning
till år 2005.
Arbetsgrupper tillsattes i samband med beslutet för att
ta fram konkreta åtgärder inom energiförsörjningen,
trafiken, bostadssektorn etc. för att uppnå målet.
Arbetsgruppernas resultat låg till grund för det beslut som
förbundsregeringen fattade om att inleda ett konkret
program för koldioxidminskningen och att sätta
minskningsmålet för gamla DDR till ett betydligt högre
värde än 25 procent.
Tyskland räknar med att kunna minska utsläppen genom
en övergång från kol till gas och genom en betydande
förändring av den specifika energiförbrukningen, d.v.s.
energiförbrukningen relaterad till
bruttonationalprodukten. Man räknar under perioden fram
till 2005 med en god ekonomisk tillväxt.
Flera länder -- däribland Schweiz, Österrike och
Danmark -- har fattat beslut om att följa
Torontokonferensens rekommendationer. EG och EFTA
har kommit överens om att koldioxidutsläppen skall
stabiliseras till år 2000.
Även Sverige måste enligt vår uppfattning sträva efter
att uppfylla Torontokonferensens rekommendationer,
vilket kräver en aktiv klimatvårdsstrategi.
3. Situationen i Sverige
Riksdagen har redan fattat beslut som tillsammans borde
innebära minskningar av Sveriges bidrag till
växthuseffekten. Sveriges riksdag beslutade 1988 att CFC-
användningen skall upphöra år 1995. Riksdagen beslutade
också, på moderat initiativ, att koldioxidutsläppen inte skall
tillåtas öka. Socialdemokraterna motsatte sig beslutet om
koldioxidtaket. Riksdagen beslutade också att ett svenskt
program för att minska koldioxidutsläppen till vad naturen
tål skall tas fram. Socialdemokraterna reserverade sig även
mot detta beslut. Regeringen har tyvärr fortsatt att
behandla klimatvårdsfrågorna styvmoderligt. Den har ännu
inte presenterat något förslag till klimatvårdsprogram. Det
är därtill utomordentligt oroväckande att
socialdemokraterna nu har slutit en uppgörelse med
folkpartiet och centerpartiet om energipolitiken, vilken
inkluderar ett frångående av riksdagens beslut om
koldioxidtak. Socialdemokraterna hävdar dessutom att
koldioxidtaket redan har överskridits. Det är fel. Men även
om så skulle ha varit fallet vore det knappast ett argument
för en tamare klimatvårdspolitik, utan precis tvärtom.
Sverige saknar klimatvårdsstrategi, vilket är olyckligt.
Koldioxiden svarar för det största relativa bidraget till
växthuseffekten och intar därför en särställning. En
verksam klimatvårdsstrategi måste därför främst inriktas på
att minska koldioxidutsläppen.
Utsläppen av koldioxid härrör framför allt från
förbränning av fossila bränslen, dvs. kol, olja och naturgas.
Utsläppen har ökat sedan mer än hundra år tillbaka och
särskilt kraftigt sedan andra världskrigets slut. Globalt sett
bidrar även förändrad markanvändning och skövling av
regnskogar till att öka koldioxidhalten i atmosfären.
3.1 Koldioxidutsläppen i Sverige
Koldioxidutsläppen i Sverige kulminerade vid början av
1970-talet. Sedan 1973 har de svenska koldioxidutsläppen
minskat med cirka 35 procent. Det är främst kärnkraften
som bidragit till denna gynnsamma utveckling. Olja har
kunnat ersättas med elkraft och en rad miljöskadliga
utsläpp har minskat. Även i ett kortare perspektiv kan vi
konstatera att minskningar av koldioxidutsläppen, så länge
kärnkraften kvarstår, visat sig vara möjliga. Mellan åren
1987 och 1989 minskade koldioxidutsläppen från 66 till 62
miljoner ton i avrundade tal, eller med ca fem procent.
Detta har kunnat ske trots att vägtrafiken, som svarar för
cirka en tredjedel av utsläppen, har ökat.
Tabell 1 Reella koldioxidutsläpp
År
Reella koldioxidutsläpp
(miljoner ton CO2)
1973
94
1980
81
1987
66
1988
63
1989
62
Källa: SCB och IVL
Socialdemokraternas tal om att koldioxidtaken redan
har överskridits är därför inte med sanningen
överensstämmande.
Diagram 1 visar hur de svenska koldioxidutsläppen
fördelade sig 1988.
Diagram 1 IN HÄR!
1988 svarade industrin för närmare 30 procent av
de totala utsläppen. Huvuddelen av industrins
koldioxidutsläpp härrör från förbränning av fossila
bränslen.
Industrisektorns koldioxidutsläpp har minskat med 50
procent sedan början av 1970-talet. Denna utveckling
kommer enligt vår bedömning att kunna fortsätta, om än i
lägre takt.
1988 svarade transportsektorn för 38 procent av
de totala utsläppen. Sedan 1980 har transportsektorns
utsläpp ökat med drygt 20 procent.
Utsläppen av koldioxid står i direkt relation till
bränsleförbrukningen och det är därför angeläget att
effektivisera energianvändningen i transportsektorn. Den
tekniska utvecklingen är av den arten att vi bedömer det
fullt möjligt att under 1990-talet uppnå nolltillväxt av
utsläppen från trafiken.
1988 svarade bostads- och servicesektorn för
knappt 20 procent av de totala utsläppen. Utsläppen har i
det närmaste halverats sedan 1980. Detta beror på minskad
oljeanvändning. Den politik som möjliggjort denna
utveckling måste fullföljas.
Koldioxidutsläppen från el-, gas- och värmeverk
svarade 1988 för 15 procent av de totala utsläppen.
3.2 Koldioxidutsläppen i framtiden
En eventuell kärnkraftsnedläggning skulle snabbt öka
utsläppen av koldioxid. Enbart avvecklingen av två
kärnkraftsreaktorer skulle resultera i dramatiska höjningar
av koldioxidutsläppen.
Den socialdemokratiska partistyrelsen skrev inför förra
höstens partikongress följande:
Fossila bränslen, främst naturgas, kommer att nyttjas för
elproduktion, i den utsträckning det blir nödvändigt.
(Socialdemokratiska partistyrelsen 1990)
En nedläggning av kärnkraften skulle följaktligen leda
till kraftigt ökad användning av fossila bränslen.
Koldioxidutsläppen skulle öka drastiskt. En långsiktig
minskning av koldioxidutsläppen skulle omöjliggöras.
Numera erkänner kärnkraftsmotståndarna detta öppet.
Miljöpartiet skriver i årets energipolitiska motion att ''det
tredje avvecklingsåret kan koldioxidutsläppen därför ha
ökat med upp mot 20 procent''. Det är värt att notera att
miljöpartiets politik förutsätter en mycket drastisk
reducering av elanvändningen. Detta torde dock kräva en
ökad fossil förbränning som ersättning för elkraft. Det är
omöjligt att kompensera dessa kraftiga ökningar genom att
minska utsläppen från andra sektorer.
Naturvårdsverkets aktionsprogram mot
luftföroreningar, LUFT `90, målar upp en dyster
framtidsbild till följd av en kärnkraftsavveckling. Fram till
år 2015 kan utsläppen i det närmaste tredubblas.
Diagram 2 IN HÄR!
De stora utsläppsökningarna förklaras av den -- av
regeringen -- planerade nedläggningen av kärnkraften.
Kärnkraften kommer att ersättas med fossila bränslen;
naturgas, olja och kol. Utsläppen av andra miljöskadliga
föroreningar kommer också att öka kraftigt.
Naturvårdsverket är starkt kritiskt till att ersätta
kärnkraft med fossilbaserad kraft. I sitt yttrande över
betänkandet ''Den elintensiva industrin under
kärnkraftsavvecklingen'', en utredning som förutspår att
koldioxidutsläppen ökar med 40--80 procent fram till år
2010, skriver naturvårdsverket:
En ökning på denna nivå torde vara unik om man jämför
med övriga industrialiserade länder. Genomförs en sådan
utbyggnad kommer Sveriges trovärdighet i det
internationella miljöarbetet att allvarligt skadas.
(SNV 1990)
En annan effekt av kärnkraftsavvecklingen är att
elpriserna kommer att öka kraftigt. Hushåll och industrier
kommer därför återigen att öka sin oljeanvändning, vilket
ytterligare höjer koldioxidutsläppen.
Om kärnkraften behålls skapas däremot en möjlighet att
klara koldioxidtaket även vid ökad elanvändning. Detta
förutsätter att naturgas och biobränslen ersätter olja och
kol. Utsläppen skulle då -- trots oförändrad eller till och
med ökad elproduktion -- kunna minska.
4. En offensiv klimatvårdsstrategi 4.1
Hur skall Sverige kunna avvärja hotet från
växthuseffekten?
Det finns tre metoder för att minska koldioxidhalterna i
atmosfären:
1. Minska utsläppen 2.
Öka koldioxidupptaget 3.
Bygga upp koldioxidförrådet
Skogstillväxten i Sverige är för närvarande betydligt
större än avverkningen. Kolförrådet ökar.
Kolförrådet kan byggas upp genom industriell förädling
av skogsråvaran, dvs att kolet tas ut ur kretsloppet -- under
kortare eller längre tid -- i form av virke eller andra
träprodukter.
Ett annat sätt att öka koldioxidupptaget i biomassa är att
utnyttja en del av skogsmarkens outnyttjade
tillväxtpotential. Förbättrad skötsel och intensifierade
brukningsmetoder ökar koldioxidupptaget.
Beskogning är ytterligare en metod som diskuterats.
Skogen binder koldioxid. En beskogning av 10 000
ha per år fram till och med år 2005 skulle leda till ett
ökat koldioxidupptag om 0,7 miljoner ton koldioxid per år
vid denna tid.
De två sistnämnda metoderna kan endast till en viss del
förbättra situationen. Sveriges viktigaste bidrag till den
internationella kampen mot växthuseffekten måste därför
vara att söka frysa och långsiktigt minska utsläppen. Sverige
skulle då kunna fungera som ett internationellt föredöme.
De senaste 20 årens minskningar i Sverige visar att det är
möjligt för världens industrinationer att ta på sig ett större
ansvar än vad den tredje världens nationer kan komma att
ta.
En aktiv luftvårdspolitik skapar dessutom
förutsättningar för sänkningar av ozonhalten, vilket också
är bra från klimatvårdssynpunkt.
Skulle däremot de svenska utsläppen öka skulle detta
kunna ge andra länder ett alibi för att inte göra något.
Sverige skulle dessutom tvingas stå utanför en internationell
överenskommelse om utsläppsminskningar, vilket vore
djupt olyckligt.
4.2 Kärnkraften måste användas
För att Sverige skall kunna begränsa koldioxidutsläppen
i enlighet med Torontokonferensens rekommendationer
måste beslutet om att förtidsavveckla kärnkraften
upphävas.
En nedläggning av kärnkraften skulle bana väg för en
massiv utbyggnad av fossileldade kraftverk. Detta skulle
försvåra den enligt vår mening önskvärda övergången till
biobränsle. Svenska Bioenergiföreningen har i en skrivelse
till industriminister Molin nyligen pekat på effekterna av en
förtida kärnkraftsavveckling. Bioenergiföreningen slår fast:
''Ur bioenergins synvinkel är därför en senarelagd start av
avvecklingen en fördel.''
Den viktigaste klimatvårdande åtgärden i Sverige är att
behålla kärnkraften fram till dess att miljömässigt bättre
alternativ finns tillgängliga.
4.3 Miljörelaterad energibeskattning
Koldioxidutsläppen från olika bränslen varierar. Genom
att gå över till bränslen som ger låga koldioxidutsläpp kan
de totala koldioxidutsläppen reduceras. En konvertering av
koloch oljeeldade kraft- och kraftvärmeverk till naturgas
minskar de totala utsläppen.
Koldioxidutsläppen från olika kraftverk varierar
beroende på vilket bränsle som används enligt följande:
Bränsle
Koldioxidutsläpp (ton/TWh)
Olja
270 000
Kol
390 000
Naturgas
240 000
Olja och kol kan även ersättas med förbränning av sopor
och biobränslen. Sorterade sopor som bränns i moderna
förbränningsanläggningar kan uppvisa miljömässigt goda
utsläppsvärden. Att inte tillvarata energiinnehållet i
soporna är ett slöseri med resurser. Därtill kommer att
kontrollerad förbränning ofta orsakar mindre
miljöpåverkan än deponering av sopor på soptippar.
Bränder i sopdeponier leder till utsläpp av många olika
giftiga gaser. Metangasläckaget från sopdeponier kommer
dessutom att reduceras. Metan är också en växthusgas och
därför är ett minskat läckage en positiv klimatvårdsåtgärd.
Förbränning av sopor och biobränslen lämpar sig ännu
inte för ren elproduktion, men biobränslebaserad
kraftvärmeproduktion kan bli ett intressant alternativ redan
på kortare sikt.
För att stimulera övergång till biobränslen och
fossilbränslen med relativt sett lågt kolinnehåll förordar vi
en modern och miljöanpassad energibeskattning.
Punktbeskattningen på energiområdet bör enligt vår
mening upphöra. Beskattningen bör stimulera en övergång
till miljömässigt bättre energiformer och därför bör
koldioxidbeskattningen enligt vår mening skärpas.
Koldioxidskatten bör tas ut på såväl värme- som
elproduktion.
Vårt energibeskattningsförslag innebär en
miljörelaterad omfördelning av dagens skatteuttag på
energiområdet. Bioenergins konkurrenskraft skulle
härigenom stärkas i förhållande till fossilbränslebaserad
energiproduktion. Etanol och metanol som framställts ur
biomassa bör inte beläggas med koldioxidskatt. Leveranser
av värme från fjärrvärmeanläggningar bör enligt vår mening
momsbefrias. Biobränslebaserad fjärrvärme skulle då bli
helt skattefri. Inom fjärrvärme och övrig
bostadsuppvärmning kommer biobränslen och naturgas
gradvis att kunna ersätta olja.
4.4 Modernisering och förnyelse
Om Sverige skall klara av att uppfylla
Torontokonferensens rekommendationer fordras en
fortgående modernisering -- förnyelse -- av hela samhället.
Nya industriprocesser, resurssnåla trafiksystem och effektiv
energianvändning är nödvändigt för att kunna minska
koldioxidutsläppen.
Marknadsekonomin spelar en betydelsefull roll i denna
dynamiska moderniseringsprocess, eftersom endast en fri
marknad kan åstadkomma en effektiv resurshushållning.
Politiken måste syfta till att skapa utvecklingsutrymme.
Hård politisk styrning och detaljreglering hämmar denna
nödvändiga förnyelse. Politiken bör skapa möjligheter --
bland annat genom att bejaka teknisk förnyelse.
Inom industrisektorn förutsätter detta att svensk
industri har en god tillgång på el, vilket i de flesta fall är en
nödvändig förutsättning för att nya och miljömässigt renare
industriprocesser skall kunna introduceras.
Sverige behöver en energi- och Europapolitik som
väcker näringslivets förtroende. Det krävs också en
förnyelse av den svenska infrastrukturen, i vilken bland
annat det svenska vägnätet ingår.
Den svenska industrin hävdar sig förhållandevis väl i ett
internationellt perspektiv. Sverige har en modern
industristruktur. Marknadsekonomin har drivit fram
effektiva och resurssnåla industriprocesser. Staten bör inte
diktera villkoren för exempelvis el- och energiprissättning,
eftersom en effektiv resurshushållning förutsätter en fri
prissättning.
Även hushållssektorn kan effektivisera sin
energianvändning. Den kontinuerliga förnyelsen av
exempelvis hushållsapparater leder till en effektivare
energianvändning. Nya kylskåp, tvättmaskiner och
belysningsarmaturer är mer energieffektiva än äldre. En
miljömärkning av olika konsumentprodukter bör därför
även innefatta uppgifter om energiförbrukning.
Den ständigt fortgående moderniseringsprocessen i
samhället gör att koldioxidtaket inte står i någon
motsatsställning till ekonomisk utveckling.
En modernisering av befintliga kraft- och
kraftvärmeverk kan ge värdefulla energitillskott.
Genom att öka verkningsgraden i exempelvis
vattenkraftverk och kraftvärmeverk kan mer energi
utvinnas. Kraftvärme och en viss ökning av effektuttaget i
kärnkraftsverken kan öka elkraftsproduktionen utan ökade
utsläpp som följd. Värmepumpstekniken ger en
koldioxidfri energi.
Inom trafiksektorn kan ett antal konkreta
åtgärder genomföras. Den lägsta bränsleförbrukningen och
därmed koldioxidutsläppen erhålls normalt vid hastigheter
kring 80 km/h. Vid högre hastigheter ökar visserligen
utsläppen, men de allra största koldioxidutsläppen bildas
vid hastigheter understigande 40 km/h.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) skriver i sin
lägesrapport om Trafik, miljö och hälsa följande:
Ännu allvarligare är den starka ökningen vid hastigheter
under 40 km/h. Detta innebär att körning i kötrafik -- som
är vanlig i storstadsområdena -- mer än fördubblar
koldioxidutsläppen jämfört med körning i optimal
hastighet.
(IVA-rapport 379, 1990)
För varje ny årsmodell minskar den genomsnittliga
bensinförbrukningen med en procent. Nya motorer är ofta
mer bränslesnåla. Bränsleförbrukningen kan minskas
genom bättre samspel mellan motor och växellåda, samt
genom minskat rulloch luftmotstånd. Även fortsatt
utveckling av turbotekniken kan ge ökad
bränsleeffektivitet. En snabbare förnyelse av bilparken är
därför positiv från miljösynpunkt. För att påskynda
utskrotningen av äldre bilar bör därför en höjd
bilskrotningspremie övervägas.
Det vore enligt vår mening en fördel om
trafikbeskattningen i större utsträckning relaterades till de
faktiska miljöeffekterna.
Målet bör vara att uppnå såväl en enkel och rättvis som
modern och miljörelaterad trafikbeskattning.
Beskattningen bör premiera ny teknik som uppvisar goda
miljöegenskaper, exempelvis fordon som drivs med el eller
alternativa bränslen med goda miljöegenskaper. Som
exempel anser vi att förmånsbeskattningen bör ändras så att
den faktiska privata körningen beskattas fullt ut.
Kringfartsleder och bättre trafikstyrning innebär också
minskade utsläpp. Jämn och lugn körning ger minskade
utsläpp. Erfarenheter bl.a. från utlandet visar att stora
positiva effekter kan uppnås med hjälp av kringfartsleder.
Ny teknik erbjuder oanade möjligheter. Framtidens
teleteknik kan komma att innebära minskat resebehov.
Under de kommande åren kommer kraftfulla satsningar
att göras för att modernisera tågtrafiken i Europa. Fram till
år 2005 skall restiderna över stora avstånd i det närmaste
halveras. Bakgrunden till denna massiva satsning är att den
gemensamma marknaden kräver effektiva, snabba och
miljövänliga transporter. Ett svenskt EG-inträde kommer
att kräva motsvarande insatser av oss.
4.5 Bejaka förändringen av vårt samhälle
Samhället förändras successivt. Denna omvandling är
mer långtgående än vad t.ex. utvecklingen av nya
industriprocesser och bättre bilar är. Såväl produktions-
som konsumtionsmönster förändras. Nya teknologier
tränger ut äldre. Nya typer av företag ersätter äldre företag.
Under 1980-talet har utvecklingen gått i riktning mot ökad
miljöhänsyn. Miljöengagemanget har fått ett starkt fäste i
samhället och det har kommit att prägla
samhällsutvecklingen.
Omvandlingen av samhället i miljövänligare riktning
kan exemplifieras på många sätt:Kunskaps- och
serviceföretag växer fram samtidigt som tung och
energikrävande produktion spelar en gradvis mindre roll
Nya material är lättare och kräver mindre energi för
transporterStörre internationaliserade marknader leder
till nya produkter där forskning och utveckling spelar en
större roll medan längre produktionsserier ger resurssnålare
produktionNya teknologier ersätter gamla. Inom
trafiksektorn kan detta ta sig i uttryck i en kommersiell
introduktion av elbilenVäxande kvalitativa krav på vår
välfärd leder till en varuoch tjänsteproduktion som ställer
mindre krav på fossila bränslen
Denna omvandling ställer krav på en öppenhet för ny
teknik, nya kunskaper och ekonomisk tillväxt. Den
förutsätter att en växande del av vår energianvändning sker
som elförbrukning.
Utveckling av elbilen -- för att ta ett tydligt exempel
fordrar industriell utveckling och ekonomisk tillväxt.
Produktionen kommer att kräva en internationell marknad,
inte enbart en lokal sådan. Den drivs inte med elbrist utan
med el. Det är svårt att säga om eller när elbilen kan bli
tekniskt och kommersiellt konkurrenskraftig. Men redan i
dag symboliserar den en utveckling som kommer att ge
mindre koldioxidutsläpp.
4.6 Svenska insatser i utlandet
De hotande klimatförändringarna är ett i allra högsta
grad internationellt problem. Internationella problem
kräver internationella lösningar.
Sverige måste under 1990-talet ta klimatvårdsfrågorna
på allvar. Genom att följa Torontokonferensens
rekommendation om en 20-procentig reducering av
utsläppen från år 1988 och 2005 kan Sverige fungera som ett
föredöme. Vi kan visa att det är möjligt att uppfylla viktiga
åtaganden på miljöområdet.
Ett svenskt medlemskap i EG ger Sverige möjlighet att
påverka EG:s klimatvårdsstrategi inifrån. EG beslutade i
höstas att koldioxidutsläppen år 2000 skall stabiliseras till
1990 års nivå. Flera EG-länder har fastställt mer
långtgående målsättningar. Tyskland har, som tidigare
nämnts, beslutat om en 25-procentig utsläppsminskning till
år 2005 i landets västra del. I östra Tyskland utlovas
betydligt större utsläppsminskningar. EG kommer troligtvis
också att använda ekonomiska styrmedel för att minska
koldioxidutsläppen.
Det vore värdefullt om Sverige kunde etablera ett
djupare samarbete med de länder som är föregångare på
klimatvårdsområdet.
EG kommer att aktivt hjälpa Sovjetunionen och
länderna i Östeuropa att övergå till marknadsekonomi och
politisk pluralism, vilket kanske är den allra viktigaste
enskilda åtgärden för att snabbt minska utsläppen. Redan i
dag kan vi se miljömässiga effekter av frigörelseprocessen i
Östeuropa. Omoderna och resursslukande industrier
tvingas lägga ned. På sikt kommer nya mer moderna och
resurssparande industriprocesser att växa fram.
Det svenska biståndet måste ges en tydlig miljöprofil.
Sverige kan exempelvis stimulera effektivare
energianvändning i u-länderna. Stöd bör också utgå till
olika typer av återbeskogningsprojekt i tredje världen.
Sverige bör dessutom agera internationellt för att förhindra
skövlingen av de tropiska regnskogarna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som nationellt delmål fastställer att de
svenska koldioxidutsläppen skall minska med 20 procent
från år 1987 till år 2005,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en offensiv svensk
klimatvårdsstrategi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den tekniska utvecklingens
betydelse för utsläppsminskningar inom transportsektorn,
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
miljörelaterad energibeskattning i enlighet med vad som i
motionen anförts,1]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om effektivare
energianvändning,2]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljömärkning av
konsumentprodukter,3]
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om trafikbeskattningen,1]
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges klimatvårdande
uppgifter inom ramen för ett framtida EG-medlemskap,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tekniköverföring till Östeuropa
och Sovjetunionen,4]
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återbeskogning i tredje världen.
Stockholm den 17 januari 1991
Carl Bildt (m)
Lars Tobisson (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Anders Björck (m)
Görel Bohlin (m)
Rolf Clarkson (m)
Rolf Dahlberg (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Gunnar Hökmark (m)
Gullan Lindblad (m)
Bo Lundgren (m)
Arne Andersson (m)
Sonja Rembo (m)
I Ljung
1 1990/91:Sk619