Sedan regelbundna mätningar påbörjades i Västerhavet
har syrehalterna på många mätplatser från Öresund till
norska gränsen aldrig varit så låga som under 1990. I
Bohusläns inre fjordar har bottnarna varit döda under 10
meters djup, och i Laholmsbukten och Skälderviken har
syrevärdena varit mycket låga.
Fram till i höstas trodde många att 1990 års förhållanden
i Västerhavet skule bli relativt bra. Varken giftalger eller
säldöd hemsökte kusten och siktdjupet var ovanligt bra
under sommaren, vilket tydde på relativt lite
algproduktion. Det är kanske det som är mest oroande;
trots till synes normala förhållanden återkommer syrebrist
och döda bottnar.
Miljöproblemen i Västerhavet är inte nya, utan har
uppträtt under flera år. Efterhand förvärras situationen och
regeringen tycks inte inse allvaret, eftersom inga kraftfulla
åtgärder vidtas.
Internationellt problem
Haven har länge betraktats som gigantiska soptippar.
Inte minst gäller detta Nordsjön.
Föroreningarna i Nordsjön kommer från många olika
håll. Föroreningar från Östersjön förs norrut med
strömmarna och de kraftigt förorenade floderna Elbe och
Rehn i Västtyskland är andra föroreningskällor. Därtill
kommer oljespill och andra utsläpp från oljefälten i
Nordsjön. Tungmetaller och kemikalier släpps ut i stora
mänger från industrier i bl.a. England. Radioaktiva utsläpp
från den stora nukleära anläggningen Sellafield vid
Irländska sjön har lett till att forskare kunnat påvisa
förhöjda radioaktiva värden i både vatten och fisk utanför
den svenska västkusten. Till detta kommer urlakning av
kväve från jordbruksmarken. Luftföroreningarna påverkar
också havet. I vissa områden kommer så mycket som 25 %
av föroreningarna via luften. Här är det främst biltrafiken
som svarar för de största utsläppen. Dessutom förekommer
dumpningar av avfall och sopförbränning till havs.
Under 1985 hamnade 3 860 000
ton industriavfall i Nordsjön, varav 1 900 000
ton var syror av olika slag, 1 700 000
ton annat flytande avfall och 260 000
ton luftföroreningar. Av detta industriavfall kom ca
50 % från England och 34 % från Västtyskland. Till detta
kan läggas 5 milj. ton rötslam och 116 000
ton olja.
Som dessa fakta visar är det nödvändigt med
samordnade internationella åtgärder för att kunna lösa
problemen.
För närvarande finns det tre olika kommissioner som
arbetar var för sig mot utsläpp till lands och till sjöss och mot
dumpning. Det behövs en bättre samordning av de insatser
som görs liksom av de ytterligare insatser som behöver
göras. Därför bör en Nordsjökommission inrättas, liknande
den kommission som finns för Östersjön, där samtliga
berörda nationer deltar.
Riksdagsmajoriteten har vid tidigare tillfällen tillstyrkt
sådana krav, trots ihärdigt motstånd från
socialdemokraterna. Enligt jordbruksutskottets
betänkande 1989/90:6 pågår nu ett beredningsarbete inom
regeringskansliet. Med tanke på att den socialdemokratiska
regeringen under flera år förhalat denna fråga finns det
anledning att riksdagen återigen beslutar uppdra åt
regeringen att ta initiativ för bildande av en
Nordsjökommission och att det arbetet måste ske med
mycket stor skyndsamhet.
Beträffande de radioaktiva utsläppen från Sellafield är
dessa av så allvarlig art att Sverige bör kräva av England att
anläggningen omedelbart stängs och att ett saneringsarbete
inleds.
På senare tid har det också framkommit att det i England
finns långt framskridna planer på dumpning av miljöfarligt
avfall i Nordsjön. Sverige måste här agera kraftfullt för att
förhindra detta. Dels genom direkta kontakter med
Englands regering, dels inom ramen för den s.k.
Oslokonventionen som bl.a. just reglerar frågor om
dumpning i Nordsjön.
Oljeutvinning i Skagerrak
Under hösten 1989 framkom att det finns norska planer
på provborrning efter olja i Skagerrak.
Om planerna sätts i verket innebär det stora hot mot ett
av de viktigaste fiskeområdena för de svenska
västkustfiskarna.
Förutom att trålfisket försvåras rent fysiskt kommer en
sådan verksamhet att störa den marina miljön. Även vid
s.k. normal drift sker utsläpp av mindre mängder olja,
dessutom finns naturligtvis risk för ett stort utsläpp genom
olyckshändelse. Ett större utsläpp av olja i detta känsliga
område skulle få oöverskådliga konsekvenser för den
ekologiska balansen. Fisket skulle för lång tid framöver
vara helt utslaget.
Sverige bör agera kraftfullt gentemot Norge för att
stoppa dessa planer.
Nordisk handlingsplan
Den handlingsplan som de nordiska miljöministrarna
kunnat enas om är klart otillräcklig. Sverige bör därför ta
initiativ till en utvecklad och mer långtgående nordisk
handlingsplan för att begränsa utsläppen av miljöskadliga
ämnen.
I samband med den s.k. Nordiska handlingsplanen för
ekonomisk utveckling och full sysselsättning, inrättades en
särskild låneordning i Nordiska investeringsbanken, främst
avsedd för investeringar i vägar och järnvägar. Vi anser att
denna låneordning även bör kunna utnyttjas för viktiga
miljöinvesteringar. Ett lämpligt område är i så fall det för
Sverige, Norge och Danmark gemensamma vattenområdet
Skagerrak--Kattegatt.
Ansvaret för föroreningarna är olika fördelat mellan de
berörda länderna. När det gäller de direkta utsläppen i
havet kan dessa lätt hänföras till respektive nation.
Däremot är effekterna av förbränning av fossila bränslen,
utlakning av näringsämnen och tungmetaller och utsläpp
från trafiken många gånger sådana att de inte direkt kan
härledas till företag eller nation.
Kostnaderna för reningsanläggningar skall naturligtvis
bekostas av respektive förorenare. Men det finns även
motiv för gemensamma ekonomiska åtaganden. Dit hör
tillräckliga resurser för att kunna genomföra ett effektivt
forskningsprogram , upprättande av målsättning för
miljöåtgärderna, program för reningsanläggningar och
restriktioner för näringsverksamhet.
Vi vill därför föreslå att Sverige tar initiativ till ett utökat
och långtgående gemensamt program för förbättring av
vattenkvaliteten i Skagerrak--Kattegatt. Det är viktigt att
ett sådant program får erforderliga resurser så att underlag
för beslut kan tas fram på kort tid samt att det därefter finns
finansieringsmöjligheter för nödvändiga investeringar och
andra åtgärder. Vi föreslår därför att den speciella
låneordningen i Nordiska investeringsbanken utnyttjas för
detta ändamål.
Naturvårdsverkets aktionsplan mot havsföroreningar
Regeringen tillsatte i augusti l986 en aktionsgrupp mot
havsföroreningar som redovisade en aktionsplan i maj l987.
I denna aktionsplan lämnas många viktiga förslag till
åtgärder. Det är av största vikt att förverkligandet av
aktionsplanen genomförs med största skyndsamhet.
I aktionsplanen anförs bl.a.:
En åtgärdsstrategi måste därför utgå från att alla stabila
organiska ämnen, som tillverkas av människan och som
släpps ut i miljön, kan ge upphov till miljöproblem under
förutsättning att de är tillräckligt motståndskraftiga mot
naturens nedbrytningsmekanismer. Det motsatta
synsättet -- att även stabila organiska ämnen skall anses
utgöra en miljörisk först sedan det bevisats -- medför att
många kommande miljöproblem hinner utvecklas allt för
långt innan de upptäcks. Detta leder i sin tur till att
miljöskyddsarbetet även i framtiden kommer att vara
återställande i stället för förebyggande.
Detta är ett synsätt som vi delar till fullo och som bör
prägla miljöarbetet.
I nämnda plan nämns inledningsvis ett antal intressenter
som har anspråk på havet. Av dessa är fisket och havsbruket
de enda som utnyttjar havets biologiska produktion. Att
även fortsättningsvis kunna bruka havet som en mycket
viktig producent för viktiga livsmedel och för den
rekreation som fritidsfisket utgör, borde därför vara det
viktigaste motivet för renare hav. Människan som
''toppkonsument'' i näringskedjan är i en riskposition i fråga
om många av de föroreningar som tillförs havsmiljön.
Därför bör det fortsatta arbetet, mer än vad som är fallet
i aktionsplanen, knytas an till föroreningarnas direkta
betydelse för inverkan på fisk och skaldjur.
I aktionsplanen framhålls också allvaret i fråga om de
persistenta ämnena. När det gäller åtgärder mot dessa
beständiga ämnen anlägger man emellertid ett alltför långt
tidsperspektiv. Sett till det relativt snabba program som
föreslås i fråga om åtgärder mot övergödning framstår
åtgärderna mot utsläpp av stabila ämnen som oacceptabelt
långsamma. Snabbare åtgärder bör därför vidtas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående svenskt initiativ för
bildande av en Nordsjökommission,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående stängning av
upparbetningsanläggningen Sellafield i England,1]
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående planerna på oljeutvinning
i Skagerrak,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett svenskt initiativ till ett
gemensamt nordiskt program för miljöförbättringar i
Skagerrak--Kattegatt och att för detta ändamål utnyttja den
speciella låneordningen i Nordiska investeringsbanken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående naturvårdsverkets
aktionsplan mot havsföroreningar.
Stockholm den 17 januari 1991
Elving Andersson (c)
Rune Thorén (c)