Strandskyddslagens bestämmelser om generellt
byggförbud upp till 100 meter från strand är felaktiga och
utgör ett allvarligt hinder för enskilda och andra att utnyttja
många av de långa kust- och strandsträckor som finns i
Sverige.
I en kommittémotion från moderata samlingspartiet
föreslås att de generella strandskyddsbestämmelserna skall
ersättas med en bestämmelse om att inom icke
detaljplanelagt område skall bygglov icke kunna vägras,
även om det gäller strandnära lägen.
Denna lösning är den bästa, varför jag i första hand
stöder detta förslag.
Skulle emellertid inte riksdagen bifalla detta förslag
finns det anledning att justera vissa regler i de nuvarande
strandskyddsbestämmelserna.
Enligt naturvårdslagen (NVL) 16 § tredje stycket får,
under vissa förutsättningar, länsstyrelsen medge undantag
från strandskyddsbestämmelserna.
Detta undantag kan i viss mån lindra de skadeverkningar
som de generella bestämmelserna medför. Eftersom
länsstyrelsen har god kännedom om regionala och lokala
förhållanden medför denna undantagsregel att
anläggningar kan komma till stånd och byggnader uppföras
som annars inte kunnat uppföras utan att någon risk för att
detta skulle leda till att värdefulla strandområden i onödan
exploateras. Länsstyrelsernas höga kompetens och det
övergripande ansvar för miljöfrågor i länet som
länsstyrelsen har borgar för att inga naturvärden spolieras.
Emellertid äger naturvårdverket rätt att överklaga
beslut eller bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.
I naturvårdsförordningen anges i 27
§ första stycket bl.a. att länsstyrelsen skall sända avskrift
av beslut enligt 16
§ tredje stycket NVL till naturvårdsverket. Detta
innebär att naturvårdsverket får kännedom om samtliga fall
där länsstyrelsen medgett undantag från
strandskyddsbestämmelserna.
Inte så sällan överklagar naturvårdsverket
länsstyrelsernas beslut i dessa ärenden till regeringen.
Exempel finns där länsstyrelse efter noggranna
överväganden medgett smärre avsteg från
strandskyddsbestämmelserna för att göra byggande av
golfbana möjlig. Avstegen är alltid små och äventyrar inga
värdefulla naturvärden. Naturvårdsverkets agerande leder i
flera av dessa fall till att angelägna regionala satsningar
förhindras.
Motivet att alla stränder skall vara oexploaterade och
öppna för det rörliga friluftslivet är inte hållbart.
Anläggandet av exempelvis en golfbana gör att
tillgängligheten ökar och att strandområden som annars
varit omöjliga att nå nu öppnas inte bara för golfarna, utan
också för allmänheten.
Den ordningen att ett centralt verk kan överklaga ett
regionalt statligt organs beslut, utan att enskilda eller
sakägare gjort det, strider mot den ordning som i de flesta
andra fall gäller för myndighetsutövning. Naturvårdsverket
ser ofta frågorna utifrån snäva naturvårdsintressen och kan
inte, som länsstyrelserna, väga samman olika intressen i en
övergripande bedömning.
Naturvårdsverkets rätt att överklaga länsstyrelsens
beslut om att medge undantag från
strandskyddsbestämmelserna måste undanröjas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen i första hand beslutar ändra
strandskyddsreglerna i enlighet med vad som i motionen
anförts,
2. att -- om första att-satsen inte bifalles -- riksdagen
upphäver naturvårdsverkets rätt att överklaga länsstyrelses
beslut om undantag från strandskyddsbestämmelserna.
Stockholm den 18 januari 1991
Bertil Danielsson (m)