Miljöavgiftutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1989:83) att bidraget för eftermontering av katalysatorer skulle höjas till 4 000 kr. per fordon och att skrotningspremien skulle höjas till 2 000 kr. för bilar av l975 års modell eller äldre.
Båda dessa förslag har blivit liggande i regeringens byrålåda utan åtgärder. Detta är beklagligt eftersom genomförandet av båda förslagen skulle ha haft mycket positiva effekter för minskning av utsläppen från trafiken.
Efter begäran från riksdagen har regeringen genomfört halvhjärtade insatser genom att införa ett bidrag för eftermontering av katalysatorer. I årets budget föreslås ett avskaffande av anslaget eftersom det endast utnyttjats i begränsad omfattning. Miljöavgiftutredningen var medveten om att det var nödvändigt med en kraftfull höjning för att uppnå önskad effekt. Regeringen har genom senfärdighet försuttit möjligheten att stimulera bättre rening för äldre bilar. Nu är en mycket stor del av bilparken nya bilar som redan har katalytisk rening. Det kvarstår dock som ett klart faktum att stimulanser i tid skulle ha minskat utsläppen såväl detta år som tidigare år om förslagen om höjning hade bifallits. Jag ser emellertid ingen anledning att nu föreslå höjning eftersom genomförande av förslaget inte skulle få effekt förrän nästa år och många av de bilar som tidigare varit aktuella nått en åldersgräns där det kan vara tveksamt om kostnaderna motsvarar miljönyttan.
Förslaget att höja skrotningspremien har emellertid högsta aktualitet och genomförandet av detta skulle innebära att en stor del av de äldsta och mest förorenande bilarna skulle skrotas ut.
Jag citerar ur miljöavgiftutredningens betänkande:
Bilskrotningslagen tillkom år 1975. Avsikten med lagen var att stimulera till skrotning av gamla bilar genom auktoriserade bilskrotare, istället för att fordonen lämnades och skräpade ner i naturen. Den bilskrotningspremie som betalas ut vid skrotning var från början 300 kr. Premien har därefter höjts endast vid ett tillfälle, år 1988 till 500 kr.
Statskontoret redovisade i en utredning år 1985 att det trots systemet med skrotningspremier finns en betydande eftersläpning i utskrotningen av gamla bilar.
Genom bilskrotningslagen skapades ett varaktigt system till skydd mot nedskräpning av naturen. Vad vi har att bedöma är om detta system kan användas som styrmedel för att komma till rätta med biltrafikens utsläppsproblem.
Den 1 januari 1989 fanns det 686 219 registrerade personbilar av 1975 års modell eller äldre. Om 100 000 av dessa bilar skrotas kommer utsläppen av kväveoxider minska med ca 1 000 ton år 1991, förutsatt att de ersätts med nya bilar och att den genomsnittliga körsträckan inte ändras. Samtidigt kan trafiksäkerheten förbättras, då äldre fordon har fler brister som kan påverka säkerheten än nya bilar.
Det finns redan medel tillgängliga i bilskrotningsfonden. Om inte utskrotningen stimuleras kommer fondens tillgångar bara att öka i värde. Det bästa sättet att använda fondens tillgångar är enligt vår mening att påskynda en utskrotning av det gamla bilbeståndet. Därmed skulle bilar med dålig eller obefintlig avgasrening minska i antal.
En stimulans till utskrotning av äldre bilar bör utformas som en höjning av premien och bör bara omfatta de bilar som är olämpligast från miljösynpunkt, dvs. 1975 eller tidigare års modeller.
Premiehöjningen bör ge snabba och konkreta resultat. Den bör därför vara tidsbegränsad. Den bör också vara av sådan storlek att den verkligen påverkar dem som äger äldre bilar att lämna sina fordon till skrotning.
Vi anser efter en samlad bedömning att bilskrotningspremien bör höjas under ett år till 2 000 kr. per fordon vid skrotning av bilar av 1975 å och tidigare årsmodeller, dock endast för 100 000 fordon. Därmed begränsas den maximala kostnaden till 200 milj.kr.
Miljöavgiftutredningen föreslår sålunda att höjningen till 2 000 kr. skall vara tidsbegränsad för att få högsta effekt och motverka en permanent höjning av kostnadsnivån för bilskrotning.
Jag delar uppfattningen att det kan vara rimligt att tidsbegränsa perioden för högre avgifter. Med hänvisning den eftersläpning i tid som föreligger kan det dock vara nödvändigt att utöka tiden till två år. Beloppet bör dessutom räknas upp med hänvisning till kostnadsindex.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av skrotningspremien för bilar av l975 års modell eller äldre.
Stockholm den 15 januari 1991 Lars Ernestam (fp)