Motion till riksdagen
1990/91:Jo706
av Lars Ernestam (fp)

Höjd skrotningspremie


Miljöavgiftutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU
1989:83) att bidraget för eftermontering av katalysatorer
skulle höjas till 4 000 kr. per fordon och att
skrotningspremien skulle höjas till 2 000 kr. för bilar av l975
års modell eller äldre.
Båda dessa förslag har blivit liggande i regeringens
byrålåda utan åtgärder. Detta är beklagligt eftersom
genomförandet av båda förslagen skulle ha haft mycket
positiva effekter för minskning av utsläppen från trafiken.
Efter begäran från riksdagen har regeringen genomfört
halvhjärtade insatser genom att införa ett bidrag för
eftermontering av katalysatorer. I årets budget föreslås ett
avskaffande av anslaget eftersom det endast utnyttjats i
begränsad omfattning. Miljöavgiftutredningen var
medveten om att det var nödvändigt med en kraftfull
höjning för att uppnå önskad effekt. Regeringen har genom
senfärdighet försuttit möjligheten att stimulera bättre
rening för äldre bilar. Nu är en mycket stor del av bilparken
nya bilar som redan har katalytisk rening. Det kvarstår dock
som ett klart faktum att stimulanser i tid skulle ha minskat
utsläppen såväl detta år som tidigare år om förslagen om
höjning hade bifallits. Jag ser emellertid ingen anledning att
nu föreslå höjning eftersom genomförande av förslaget inte
skulle få effekt förrän nästa år och många av de bilar som
tidigare varit aktuella nått en åldersgräns där det kan vara
tveksamt om kostnaderna motsvarar miljönyttan.
Förslaget att höja skrotningspremien har emellertid
högsta aktualitet och genomförandet av detta skulle
innebära att en stor del av de äldsta och mest förorenande
bilarna skulle skrotas ut.
Jag citerar ur miljöavgiftutredningens betänkande:
Bilskrotningslagen tillkom år 1975. Avsikten med lagen
var att stimulera till skrotning av gamla bilar genom
auktoriserade bilskrotare, istället för att fordonen lämnades
och skräpade ner i naturen. Den bilskrotningspremie som
betalas ut vid skrotning var från början 300 kr. Premien har
därefter höjts endast vid ett tillfälle, år 1988 till 500 kr.
Statskontoret redovisade i en utredning år 1985 att det
trots systemet med skrotningspremier finns en betydande
eftersläpning i utskrotningen av gamla bilar.
Genom bilskrotningslagen skapades ett varaktigt system
till skydd mot nedskräpning av naturen. Vad vi har att
bedöma är om detta system kan användas som styrmedel för
att komma till rätta med biltrafikens utsläppsproblem.
Den 1 januari 1989 fanns det 686 219 
registrerade personbilar av 1975 års modell eller
äldre. Om 100 000 
av dessa bilar skrotas kommer utsläppen av
kväveoxider minska med ca 1 000 
ton år 1991, förutsatt att de ersätts med nya bilar och
att den genomsnittliga körsträckan inte ändras. Samtidigt
kan trafiksäkerheten förbättras, då äldre fordon har fler
brister som kan påverka säkerheten än nya bilar.
Det finns redan medel tillgängliga i bilskrotningsfonden.
Om inte utskrotningen stimuleras kommer fondens
tillgångar bara att öka i värde. Det bästa sättet att använda
fondens tillgångar är enligt vår mening att påskynda en
utskrotning av det gamla bilbeståndet. Därmed skulle bilar
med dålig eller obefintlig avgasrening minska i antal.
En stimulans till utskrotning av äldre bilar bör utformas
som en höjning av premien och bör bara omfatta de bilar
som är olämpligast från miljösynpunkt, dvs. 1975 eller
tidigare års modeller.
Premiehöjningen bör ge snabba och konkreta resultat.
Den bör därför vara tidsbegränsad. Den bör också vara av
sådan storlek att den verkligen påverkar dem som äger
äldre bilar att lämna sina fordon till skrotning.
Vi anser efter en samlad bedömning att
bilskrotningspremien bör höjas under ett år till 2 000 kr. per
fordon vid skrotning av bilar av 1975 å och tidigare
årsmodeller, dock endast för 100 000 
fordon. Därmed begränsas den maximala kostnaden
till 200 milj.kr.
Miljöavgiftutredningen föreslår sålunda att höjningen
till 2 000 
kr. skall vara tidsbegränsad för att få högsta effekt
och motverka en permanent höjning av kostnadsnivån för
bilskrotning.
Jag delar uppfattningen att det kan vara rimligt att
tidsbegränsa perioden för högre avgifter. Med hänvisning
den eftersläpning i tid som föreligger kan det dock vara
nödvändigt att utöka tiden till två år. Beloppet bör
dessutom räknas upp med hänvisning till kostnadsindex.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om höjning av skrotningspremien för
bilar av l975 års modell eller äldre.

Stockholm den 15 januari 1991

Lars Ernestam (fp)