I miljöpropositionen framförs en lång rad argument för nödvändigheten av att minska de skadliga avgasutsläppen från trafiken. Det framgår av propositionen att hittills vidtagna åtgärder varit framgångsrika, men också att de varit otillräckliga. Följande citat ur propositionen kan anföras: ''Blyutsläppen från bensin har minskat kraftigt och renare bilar ersätter nu de gamla i snabb takt. Trots detta minskar inte utsläppen tillräckligt.'' (s. 16). På s. 33 står ''trafiken har blivit den största kvarvarande källan till föroreningar i tätorterna''.
I propositionen finns ett förslag som på kort sikt kan påverka miljön i detta avseende i positiv riktning och det är förslaget att öka skattedifferensen mellan blyfri och annan 98-oktanig bensin. Förslaget är ett steg i rätt riktning, men alldeles otillräckligt om man vill nå några större positiva miljöeffekter.
Ett ofta diskuterat sätt att minska utsläppen är att öka utskrotningen av gamla bilar utan katalysator. Det skulle kunna åstadkommas genom en höjning av skrotningspremien. Det förtjänar i detta sammanhang att understrykas att Sverige har Västeuropas äldsta bilpark, 1,5 miljoner fordon är mer än tio år gamla. Kravet på katalytisk rening har bara funnits sedan 1989. Blyfri bensin introducerades först 1986.
En höjd skrotningspremie skulle kunna genomföras utan kostnader för staten genom en viss höjning av skrotningsavgiften på varje såld ny bil. Dessutom finns redan betydande medel tillgängliga i skrotningsfonden. För att förslaget skall bli verkningsfullt krävs dock att bilskrotningsföretagen inte stoppar höjningen i egen ficka genom höjda avgifter. En överenskommelse med dessa företag bör därför träffas om skrotningsavgifterna.
Enligt propositionen är detta en dyr metod. Man beräknar där att kostnaden skulle vara drygt 400 kr. per kilo kväveoxid. Samma miljövinst anser man skulle kunna göras för 15 kr. per kg genom att helt enkelt höja reningskraven för nya bilar.
Det finns emellertid flera olika utredningar som har beräknat kostnader och föroreningsmängder när det gäller gamla bilar. En utredning från Institutet för vatten och luftvårdsforskning konstaterar att en bil från början av 70- talet släpper ut 20--40 gånger mer avgaser än dagens bil.
Transportrådet har i en utredning kommit fram till att reningskostnaden genom skrotning av gamla bilar inte är 400 kr. per kilo kväveoxid utan 45 kr. Volvo har gjort en beräkning där kostnaden beräknas till mellan 25 och 50 kr. Trafiksäkerhetsverket synes i en undersökning ha kommit fram till liknande siffror. Allt hänger på vilka antaganden man gör om bl.a. skrotningsbeteendet hos ägare av gamla förorenande bilar vid olika höga skrotningspremier.
Det är angeläget att man prövar olika sätt att minska miljöföroreningarna från trafiken och att bedömningarna sker också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Om det visar sig att en minskning av miljöföroreningarna kan ske effektivare genom utskrotning av gamla kraftigt förorenande bilar bör regeringen snarast lägga förslag om detta.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för en väsentligt höjd skrotningspremie.
Stockholm den 11 mars 1991 Lennart Pettersson (s)