Sedan mer än tio år tillbaka är de flesta fiskarterna utslagna i kustvattnen i norra Bohuslän. Betydelsefulla arter för skärgårdsbornas försäljning såsom torsk och rödspätta saknas helt sedan mer än tio år tillbaka.
Det är inte svårt att spåra källan till denna förstörelse. Den som tagit sig sjövägen upp till norska Halden genom Idefjordens smutsbruna vatten vet varifrån miljöförstöringen härstammar.
Det är utsläppen från pappersmassafabrikerna i Halden men även utsläppen från industrierna i Östfold och från städer och samhällen bl.a. kring Oslo. Glomma transporterar stora mängder föroreningar och miljögifter.
En del år tillbaka i tiden innan Norge hade de stora utsläppen kunde hundratals skärgårdsfiskare försörja sig och sina familjer på fiske inomskärs. I dag återstår ett litet antal fiskare, och de enda arter som i dag är möjliga att fånga är ål och laxöring samt hummer och krabbor.
Sportfisket som hade stor omfattning är helt borta då det inte ger några fångster.
Periodvis är det motbjudande att bada när vattnet är som mest brunfärgat och det har t.o.m. förekommit badförbud inom vissa områden under senare år.
Det hjälper föga att glesbygdskommunerna i norra Bohuslän satsat stort för att rena sina avlopp och att jordbruket längs kusten och på öarna mer eller mindre upphört. Förstörelsen minskar inte utan ökar.
Den norska skärgården är starkt förorenad och Oslofjordens rika övärld utnyttjas allt mindre för bad och rekreation. Norrmännen söker sig därför söderut i den svenska skärgården och måste söka sig allt längre ner för att få bra vatten. Därför är det inte bara en svensk angelägenhet utan i högsta grad en gemensam sådan.
Trots löften om rening och planer på minskning av utsläppen pågår alltjämt föroreningarna i oförminskad eller snarare ökad takt.
Det krävs därför att någonting görs för att återställa den nordbohuslänska skärgården till det den en gång var.
För det första måste utsläppen och föroreningarna minskas kraftigt.
För det andra måste man tillse att fisken kommer tillbaka varför det krävs utsättningar för att få igång reproduktionen. Förhandlingar måste därför tas upp med norska regeringen som måste ta sitt ansvar för att både norska och svenska vatten är mer eller mindre förstörda.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förhandlingar med norska regeringen om rening av utsläppen inom Östfold och Osloområdet och återställande av fiskbestånden i gränsvattnen snarast bör upptas.
Stockholm den 11 mars 1991 Jens Eriksson (m)