Ett flertal inventeringar och utredningar har under de
senaste åren ägnats åt pälsdjursuppfödningen i Sverige.
Den mest omfattande utredningen presenterades vid det
allmänna veterinärmötet den 7 november 1990. För
minkens vidkommande är sammanfattningen följande:
''Det bedöms finnas goda förutsättningar för att öka
välfärden för minken inom ramen för nu tillämpade system
med att hålla mink i burar med nätgolv och att därmed
anpassa minkhållningen till djurskyddslagstiftningen inom
några år.''
Gruppen gör också bedömningen ''att det finns goda
förutsättningar för att minkhållningen skall kunna få en
djurskyddsmässig bred acceptans av allmänheten.''
Europarådets kommitté, som haft till uppgift att granska
pälsdjurshållningen i de enskilda medlemsländerna, har
funnit att de regler som Sveriges Pälsdjursuppfödares
Riksförbund redan för några år sedan antog, helt ligger i
linje med de rekommendationer som Europarådet nu
enhälligt antagit.
De svenska reglerna för pälsdjursuppfödning är
baserade på omfattande forskning vilken har skett under
många år. Forskningsarbetet och resultaten har varit
medverkande till att ge Europarådets ständiga kommitté en
vetenskaplig grund för den nu antagna rekommendationen.
Dessa rekommendationer är ett erkännande av svensk
pälsdjursavels höga standard. Troligen kommer EG att låta
dessa rekommendationer ligga som grund för en gemensam
lagstiftning i medlemsländerna.
För att ytterligare kunna förbättra pälsdjurens välfärd
krävs ökade insatser på bl.a. beteendeforskning, vilket
också framgår av Sveriges Veterinärmedicinska Sällskaps
Pälsdjursutredning.
År 1947 färdigställdes en försöksgård för pälsdjur vid
dåvarande lantbrukshögskolan. Dess verksamhet var från
början utfodringsförsök men även avelsförsök ingick i
programmet. Denna försöksgård ersattes med en ny
pälsdjursförsöksgård 1974 vid Lövsta utanför Uppsala.
Denna nya gård som var avsevärt större än den tidigare var
gemensam för Institutionerna för husdjursförädling och för
husdjurens utfodring och vård.
Under 1990 satsade lantbruksuniversitetet ca 900 000 kr
på pälsdjursforskning och rådgivning. Pälsdjursnäringens
tillskott till verksamheten uppgick under samma år till ca 1
000 000 kr. Näringen har således under den senaste 10-
årsperioden ökat sin andel av kostnaderna för denna
verksamhet från ca 20% vid början av 1980-talet till drygt
50% 1990.
När ökade djurskyddskrav ställs på bl.a.
pälsdjursnäringen svarar den statliga forskningsstationen
med följande åtgärder:Under hösten 1990 har
försöksgården lagts i malpåse.Platsen som försöksledare
står tom sedan försöksledaren erhållit tjänstledighet för
forskningsuppgifter i Danmark.
Detta är mycket beklagligt och underlättar inte
möjligheterna för en fortsatt bra svensk uppfödning av
pälsdjur.
Lönsamheten i branschen medger för närvarande inte
att näringen tar en ännu större del av kostnaderna för denna
forskning. Det är därför mycket angeläget att staten genom
Lantbruksuniversitetet fortsätter att ta sin del av
kostnaderna och att verksamheten omgående tas upp vid
den nu vilande försöksgården.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av fortsatt
pälsdjursforskning,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
finansieringen av fortsatt svensk pälsdjursforskning.
Stockholm den 23 januari 1991
Sven-Olof Petersson (c)
Gunhild Bolander (c)