med anledning av prop. 1990/91:90 En god livsmiljö
Akut behov av ökade kalkningsinsatser i Norrland
I en gemensam skrivelse till regeringen
(miljödepartementet och finansdepartementet) har
landshövdingarna i Gävleborgs-, Jämtlands-,
Västerbottens-, Västernorrlands- och Kopparbergs län
uttryckt sin oro över försurningsproblemen i Norrland.
I november 1989 offentliggjordes resultaten av FLIN-K-
projektet (Försurningsläget i Norrlands inland och
fjälltrakter -- Kalkning). Utredningen byggde på en
sammanställning av befintliga data och avslöjade
omfattande försurningsproblem i Norrland.
Av rapporten framgår:Försurningen är långt mer
omfattande än vad som tidigare redovisats och de
bedömningar som tidigare gjorts angående
kalkningsbehovet i landet är i behov av en kraftig
revidering.Försurning i vattendragen är det överlägset
största problemet och detta blir allt mer uttalat i regionens
västra och norra delar.Underlagsmaterialet är delvis
bristfälligt och stora områden redovisades därför som ''vita
fläckar''. Det finns all anledning att tro att
försurningsproblemen kommer att visa sig än mer
omfattande.Kalkningsbehovet i Norrland är mycket stort
och medelsbehovet när det gäller statsbidrag beräknas
uppgå till minst 300 milj.kr. per år.
I södra Sverige är kalkning av ytvatten en väl etablerad
verksamhet.
I Norrland är försurningen inte ''synlig'' på samma sätt --
t.ex. i form av klara, fisktomma sjöar med bottnarna täckta
av vitmossa. Försurningen i Norrland blir dock mycket
påtaglig när man undersöker vattendragen och finner en
bottenfauna som totalt domineras av försurningståliga
organismer. I samma vattendrag är öringen utslagen eller
för en tynande tillvaro, utan möjlighet till föryngring. Dessa
vattendrag finns i hela regionen, d.v.s. även i fjällkedjan.
Även sjöförsurningen är mycket påtaglig -- i den södra
regionen finns i dag permanent försurade sjöar -- och
utförda undersökningar visar på en kraftig utarmning av
känsliga arter redan vid en måttlig påverkan.
Den storskaliga utarmningen av faunan leder till att hela
ekosystemet förändras och även arter som inte primärt
drabbas av försurningen påverkas. Flera akut hotade arter,
t.ex. utter och flodpärlmussla och genetiskt unika
populationer av laxartad fisk, drabbas mycket kraftigt av
den alltjämt accelererande försurningen.
I en nyligen utförd marknadsundersökning i Gävleborgs
län redovisas kraftiga pH-sänkningar i markens övriga delar
under de senaste årtiondena. Det finns ingenting som tyder
på att inte motsvarande markförsurning drabbat även andra
delar av Norrland. Markförsurningen är att betrakta som en
i det närmaste permanent skada, vilket betyder att vatten
som avrinner från dessa områden kommer att vara mycket
surt även den dag som det försurade regnet upphör.
Totalt beräknas gäddan i minst 2 000
norrländska sjöar uppvisa Hg-halter över 1,0 mg/kg.
Det nyligen genomförda projektet Kalkning/Kvicksilver
visar att kalkning är en effektiv metod för att minska
kvicksilverhalterna i fisk.
Den situation som håller på att utvecklas inom vissa
delar av Norrland är mycket oroväckande.
Nyttjandeintresset för många värdefulla vattenområden
har kraftigt minskat, liksom motivationen för att bedriva
fiskevård.
Med den långsamma takt som utsläppsreduktionen visar
kan man befara att försurningsproblemen i Norrland
kommer att fortsätta att öka i omfattning under årtionden
framåt.
Den kunskap om försurningsläget som finns i dag räcker
till för att motivera omfattande kalkningsprojekt.
Kunskapen om försurningsskadornas utbredning och
omfattning är fortfarande mycket bristfälliga och det
behövs snabba inventeringsåtgärder för att få en helhetsbild
av behovet.
Med tanke på de stora penningresurser som kommande
år behöver satsas på åtgärder mot försurningen i Norrland
måste den påbörjade vattendragsinventeringen få resurser
för att skyndsamt slutföra sitt uppdrag. I propositionen
anslås 176,5 milj.kr. till kalkning, varav 140 milj.kr. skall
användas till omkalkningsprojekt. Regeringen förordar en
uppbyggnad av kalkningsinsatserna i Norrlands inland och
fjälltrakter.
Vi ser det som angeläget att åtgärder snarast sätts in för
att minska effekterna av försurningen. Det krävs av
miljövårdsskäl, för att inte ytterligare förvärra skadorna
och försvåra återetableringen av fisk och bottenfauna, men
också för att ge ortsbefolkningen hopp inför framtiden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om akut behov av ökade
kalkningsinsatser i Norrland.
Stockholm den 7 mars 1991
Sigrid Bolkéus (s)
Iris Mårtensson (s)
Axel Andersson (s)
Karl Hagström (s)
Olle Östrand (s)
Sinikka Bohlin (s)