Den svenska landsbygden står idag inför den största förändringen sedan urbaniseringen vid industrialismens genombrott.
Den mycket dramatiska befolkningsminskningen på landsbygden som följt av industrialiseringen och jordbrukets mekanisering har visserligen varit mycket omvälvande men ändå hittills inte lett till total avfolkning. Huvuddelen av åkermarken har alltjämt brukats och det traditonella jordbrukslandskapet har kunnat hållas i hävd. Däremot har betydande delar av forna tiders ängs- och hagmarker försvunnit. Det som fortfarande finns kvar av dessa sköts ofta med stöd av statliga och kommunala medel i kultur- och miljöbevarande syfte.
Jordbruket är fortfarande ryggraden för vår landsbygd. Med den omställning av svenskt jordbruk som nu kan förväntas, lagd till tidigare förändringar, kommer vi inte bara att få uppleva en ytterligare befolkningsminskning utan också påtagliga förändringar av jordbrukslandskapet och dess miljö.
Omställningen
Om de planer som nu finns, sätts i verket, kommer till en början 500 000--900 000 ha åkermark att tas ur produktion eller omställas till andra grödor. Den åker som inte kommer att användas för produktion kommer med tiden att växa igen. Vissa arealer kan komma att planteras in med granskog och stora delar kommer sannolikt att tas i anspråk för någon form av biobränsleproduktion, t ex energiskog. Vissa delar kommer i bästa fall att användas för framställning av råvara för drivmedelsetanol.
Med omställningen kommer många jordbruk att slås ut eller slås samman till allt större enheter. Det fåtal som fortfarande brukar jorden kommer troligtvis endast i begränsad omfattning att bo kvar på landsbygden utan kommer istället att bosätta sig i tätorter på pendelavstånd från brukningsenheten. Till följd av detta kommer på sikt allt fler bostadshus på landsbygden att försvinna eller omvandlas till fritidsbostäder. Den service som fortfarande finns kvar kommer att uttunnas ytterligare och i många fall helt försvinna.
För svensken i gemen kommer landsbygden att bli något helt annat än det man hittills förknippat den med. En levande landsbygd i dess rätta bemärkelse kommer inte längre att vara verklighet. Speciellt påtagligt blir detta i skogs- och mellanbygderna där de lågproducerande jordbruken är de som först kommer att slås ut i konkurrensen med de högproducerande slättjordbruken. Det är också dessa bygder som oftast förknippas med begreppet svensk landsbygd.
En levande landsbygd
Det är inte troligt att svenska folket vill se sin landsbygd utarmas och förfalla. En levande landsbygd är inte bara ett intresse för den mindre del av befolkningen som nu bor och verkar på landsbygden. Det är i högsta grad en fråga för oss alla -- för vårt behov av livsmedel, för vårt behov av energi och av förbättrad miljö och för vårt behov av rekreation.
Forskning för omställning av jordbruket
Även om det mesta av en omställning till energigrödor bygger på redan känd teknik och kända grödor kräver en så omfattande förändring som det nu är fråga om, både forskning och utveckling.
Det gäller inte bara produkter och produktionsmetoder utan kanske i ännu högre grad miljöaspekterna. Vi syftar då i första hand på konsekvenserna för odlingslandskapet.
Detta utgör ett omistligt natur- och kulturvärde som med stor varsamhet måste förvaltas för kommande generationer.
Beskogning av stora sammanhängande åkerarealer är ett exempel på en olycklig förändring som bör förhindras. Dels pga miljökonsekvenserna, dels därför att det för framtiden omöjliggör en återgång till livsmedelsproduktion när det kommer att behövas.
Nya, för energiändamål passande grödor, kan komma att utvecklas och bli aktuella i större skala. Det är då angeläget att det redan från början kan ske med metoder som minimerar behovet av kemikalier.
På de stora slätterna där storskaligt spannmålsjordbruk bedrivits sedan länge är den biologiska miljön ofta mycket enahanda. Omställningen ger möjlighet att samtidigt åstadkomma en större biologisk variation.
Även detta kräver forskning om samtidigt nya grödor och odlingsmetoder skall introduceras.
Med den radikala förändring som en ny jordbrukspolitik och en omställning av vårt energisystem kan komma att innebära för svensk landsbygd såväl ekonomiskt, miljömässigt som socialt, är det lämpligt att landsbygdsutvecklingen utifrån alla aspekter blir föremål för ett grundläggande forskningsprojekt. Ett sådant kan med fördel knytas till institutionen för temaforskning vid Linköpings universitet i samverkan med den forskning som bedrivs vid Lantbruksuniversitetet. Därigenom skulle hela bredden på landsbygdsutvecklingen kunna fångas upp.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om landsbygdsutveckling och jordbrukets omställning som forskningsprojekt.
Stockholm den 24 januari 1991 Roland Larsson (c) Hugo Andersson (c)