Riksdagen beslutade 1984 (JoU1983/84:33) om vissa
förändringar av den högre skogliga utbildningen. Till grund
för besluten låg proposition 1983/84:131 samt i samband
därmed väckta motioner.
Propositionen byggde på skogsutbildningsutredningens
betänkande (Ds JoU1983:6) ''Högre skoglig utbildning'',
samt däröver ingivna remissyttranden.
Utredningen hade bl.a. i uppdrag att studera den högre
skogliga utbildningens uppdelning på skogstekniker-,
skogsmästar- och jägmästarlinje samt särskilt överväga
behovet av den mellannivå som skogsmästarlinjen
representerar. Utredningen kom till slutsatsen att
skogsmästarutbildningen väl fyller sin plats och att de tre
utbildningslinjerna bör bibehållas. Denna uppfattning
delades av de flesta remissinstanserna och av
departementschefen.
Vidare föreslog utredningen att antalet studerande på
skogsteknikerlinjen skulle öka med 30 st. och att denna
ökning skulle åstadkommas genom inrättande av en
skogsteknikerkurs vid Skogsmästarskolan i
Skinnskatteberg. Dessutom hade utredningen förslag om
ändringar i utbildningstid och kursinnehåll för både
skogsmästar- och skogsteknikerlinjen samt om skärpta
behörighetskrav för tillträde till skogsmästarlinjen för den
del av de studerande som ej genomgått skogsteknikerlinjen.
Proposition och riksdagsbeslut följde i stort sett
utredningens förslag. Ett undantag var dock att
departementschefen föreslog att skogsmästarlinjen enbart
skulle utgöra en vidareutbildning för skogstekniker medan
riksdagen, med utgångspunkt från ett par av de avgivna
motionerna, beslutade att denna linje även i fortsättningen
skulle vara öppen även för sökande med annan bakgrund.
Sedermera har antalet studerande på
skogsteknikerlinjen ökats med ytterligare 15 i samband med
utbyggnad av skogsinstitutet i Bispgården.
Genomförandet av besluten började 1985. På
skogsmästarlinjen har, beroende på
övergångsbestämmelser betr. intagningen av elever, endast
tre kurser enligt den nya studieordningen hunnit
utexamineras. Erfarenheterna från dessa är goda, men det
behövs naturligt nog ytterligare tid för befästande av
förändringarna. Antalet sökande med
skogsteknikerexamen till denna linje har ökat markant
sedan 1984.
Skogsteknikerundervisningen i Skinnskatteberg har
också fått en bra start. På denna linje har fyra kurser hittills
utexaminerats. Särskilt bör fördelarna från pedagogisk och
organisatorisk synpunkt av att ha både skogstekniker- och
skogsmästarutbildning vid samma skola observeras.
För närvarande oroas emellertid personal och elever
samt övriga berörda vid Skogsmästarskolan av det förslag
om skolans nedläggning som framlagts av en
enmansutredning gjord på uppdrag av kollegienämnden vid
skogliga fakulteten inom Sveriges Lantbruksuniversitet.
Bakgrunden till denna utredning är att kollegienämnden
fruktar en fortgående besparing av anslagsmedel till
fakulteten och anser att en sådan måste drabba
skogsteknikeroch skogsmästarlinjerna. Dessa är nämligen,
i motsats till jägmästarlinjen, inte direkt förknippade med
de forskande institutionerna vid fakulteten, vilka undantas
från besparingarna.
Härtill kommer att full kostnadstäckning inte erhållits
för utökningen av antalet studerande vid skogsinstitutet i
Bispgården, vilket medfört att Lantbruksuniversitetet för
detta ändamål tvingats omfördela medel från annan
verksamhet.
Utredningen skulle enligt direktiven ha koncentrerats på
konsekvenserna av inbesparingar på alla tre
utbildningslinjerna vid fakulteten. Utredningens förslag har
dock blivit mycket omfattande utan att för den skull klart
redovisa om sparmålet uppnås. Jägmästarlinjen berörs i
mycket ringa omfattning medan förändringar och
nedskärningar så gott som helt läggs på de övriga två
linjerna.
Utredningsmannen kommer, efter en snabbenkät bland
14 företag och organisationer, fram till att antalet
studerande vid skogstekniker- och skogsmästarlinjerna
måste reduceras. Han föreslår vidare nedläggning av
skogsmästarlinjen, flyttning av skogsinstituten i Bispgården
och Värnamo till Umeå resp. Växjö samt att
skogsteknikerutbildningen i Skinnskatteberg läggs ner.
Den vidareutbildning för skogstekniker som går förlorad
genom skogsmästarlinjens nedläggning föreslås av
utredaren bli ersatt av en möjlighet för skogsteknikerna att
vidareutbilda sig under 4-4,5 år till jägmästare. Detta är
också ett förslag som förekommer i fakultetens andra,
parallellt bedrivna utredning, ''Jägmästare inför 2000-
talet''.
Enmansutredningens förslag skall ses mot bakgrund av
följande:Antalet sökande till de bägge
utbildningslinjerna vid Skogsmästarskolan i
Skinnskatteberg är långt större än antalet elevplatser.De
elever som utexaminerats från skolan har i regel erhållit
goda anställningar.Skogsmästarna har ganska
framgångsrikt konkurrerat med jägmästare om ledande
befattningar inom skogsbruket samt i stor utsträckning
erhållit anställning inom till skogsbruket angränsande
arbetsområden.Den vidareutbildningsmöjlighet för
skogstekniker som skogsmästarlinjen erbjuder är beprövad
och enligt elevernas uppfattning väl avvägd till omfattning
och innehåll. Utredningsmannens förslag om
vidareutbildning vid jägmästarlinjen är ett oprövat
experiment med bl.a. lång studietid.Det innebär
kapitalförstöring att lägga ned en etablerad enhet som
Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg.Skinnskatteberg
har ett gynnsamt läge för skogsundervisning.
Klimatzonerna ligger tätt från Mälardalen upp mot
Bergslagen, läget är centralt i landet och skogsbruk med
skogsindustri dominerande näringar i orten.
Utredningsmannens påstående att även skogsundervisning
måste förläggas till städer med universitet eller annan
högskola är inte belagt. Däremot gynnas den tillämpande
undervisningen av närheten till skogen i Skinnskatteberg.
Möjligheterna till jakt och annat friluftsliv i skolans närhet
uppskattas av eleverna.Den fortbildning som bedrivs vid
Skogsmästarskolan skapar i kombination med
grundutbildningen och ortens aktiva skogsbruk och
skogsindustri en för utvecklingsarbete gynnsam miljö. På
sikt bör dock, försäkrade om en fortsatt gynnsam
utveckling, mer forskning förläggas till
Skogsmästarskolan.De från och med år 1985 genomförda
förändringarna av skogstekniker- och
skogsmästarutbildningarna måste få mogna och utvärderas
innan nya vägar prövas.
Man kan knappast säga annat än att denna utredning är
lättvindigt gjord och att utredningsmannen förefaller att ha
haft förutfattade meningar. Utredningen borde därför inte
tillmätas någon betydelse. Då frågan inte heller varit
föremål för behandling av vare sig rektorsämbetet eller
styrelsen vid Lantbruksuniversitetet kan oron för att
förslagen skall genomföras förefalla omotiverad.
Oron finns emellertid och leder f.n. till osäkerhet om
huruvida man skall våga satsa på en framtida
skogsutbildning i Skinnskatteberg och på orten som
centrum för framtida skoglig utveckling. Med hänsyn till
den allmänna situationen för näringslivet där är det
nödvändigt att denna oro stillas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att förändringar av riksdagens beslut år 1984 om
skogstekniker- och skogsmästarutbildningarna bör anstå
tills effekterna av dessa beslut hunnit framträda och
utvärderas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Skinnskatteberg även i framtiden bör vara
lokaliseringsort för skoglig undervisning och utveckling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att resurser för skogsforskning bör tillföras
Skogsmästarskolan i Skinnskatteberg.