Den politiska debatten är i hög grad relaterad till ett
idéarv som utvecklats av nationalekonomer och politiska
filosofer. En av 1900-talets ledande nationalekonomer,
John Maynard Keynes, uttryckte saken så att praktikens
företrädare som regel är slavar under någon avliden
ekonom. Adam Smiths idéer om arbetsdelning,
specialisering och om hur ''marknadsmekanismen'' och
''den osynliga handen'' ställer allting till rätta, hör till det
idémässiga arv som påverkar många av dagens politiker,
företagsledare och samhällsmedborgare.
Dagens samhällsekonomer upprepar och modifierar
dessa gamla idéer och presenterar dem inom ramen för en
ganska entydig och smalspårig nationalekonomi, s k
neoklassisk ekonomi. Denna nationalekonomi
tillhandahåller en filosofi för samhällsutveckling och
hushållning med resurser, dvs ett sätt att se på dessa frågor.
Man talar om samhällsekonomiskt korrekta priser, effektiv
resursfördelning, m.m. Samtidigt som denna klassiska teori
har sina förtjänster inom vissa delområden av
nationalekonomi, bör följande framhållas:
1. Gunnar Myrdal har lärt oss att nationalekonomi alltid
är politisk ekonomi. Det finns alltså inte någon
nationalekonomi som kan göra anspråk på politisk
neutralitet. Värderingar är alltid närvarande i den forskning
som bedrivs t ex när det gäller val av problemområde,
teoretiskt perspektiv, metod, sätt att använda en viss
metod, osv. Den neoklassiska nationalekonomin är alltså
inte bara vetenskap utan också värderingar. Det finns
alternativa perspektiv inom nationalekonomin som
återspeglar andra värderingar.
2. Insikt om nationalekonomins delvis
värderingsmässiga eller politiska karaktär borde leda till en
stor öppenhet för alternativa perspektiv bland
nationalekonomer. Tyvärr saknas en sådan öppenhet hos
många av de tongivande nationalekonomiska forskarna.
Man hyllar konkurrens när det gäller varumarknader, men
tenderar alltför ofta att undvika konkurrens inom den egna
vetenskapen. Detta yttrar sig så att endast de som är
följsamma gentemot den neoklassiska teorin i praktiken
kommer i fråga för högre tjänster.
3. Internationellt sker just nu en utveckling där
alternativa perspektiv inom nationalekonomin får en
alltmer framträdande roll. I Europa har de institutionella
ekonomerna bildat en organisation, European Association
for Evolutionary Political Economy, som 1989 och 1990
hållit konferenser i England resp. Italien om ekonomisk
integration inom EG resp. omprövning av
nationalekonomin. Också företrädare för andra
samhällsvetenskaper liksom för naturvetenskaper har
alltmer kommit att intressera sig för nationalekonomin. En
av de internationellt ledande sociologerna, Amitai Etzioni,
har skrivit en uppmärksammad bok, ''The Moral
Dimension. Toward a New Economics'', där främst
människosynen i neoklassisk teori kritiseras. Kring
tidsskriften Ecological Economics samlas såväl ekologer
som ekonomer för att diskutera alternativa sätt att närma
sig miljö- och naturresursproblem.
4. Många politiker men också andra aktörer i samhället
upplever en otillfredsställelse med det ekonomiska språk,
som i dag dominerar och som hänger ihop med neoklassisk
teori. Penningmässiga realiteter och penningmässiga
sammanhang bör uppmärksammas i framtiden liksom i dag.
Men det finns en tendens att låta det penningmässiga
språket, inklusive en penningmässig kvittningsfilosofi ta
överhand i så hög grad att man tappar bort andra realiteter
som kan vara minst lika grundläggande. Hit hör
förändringar i den naturresursbas som blir tillgänglig för
framtida generationer som en följd av agerande i dag. Vad
som händer med ekosystemen är t ex en lika, eller mer,
grundläggande ''realitet'' som skeenden i penningmässiga
budgettermer.
5. Universiteten och dess enskilda institutioner liksom
forskningsråden borde normalt uppmuntra till konkurrens
mellan företrädare för olika skolbildningar och
vetenskapliga perspektiv. Konkurrensbegränsningar och
diskriminering av oliktänkande borde ej äga rum.
Nationalekonomer uppträder dock i bland i enlighet med de
idéer om människor, som man företräder t ex enligt
''economic man'' antaganden eller i public choice teorin, dvs
väljer att arbeta efter gruppegoistiska kriterier. Det kan
därför i vissa situationer finnas skäl till påstötningar från oss
politiker och andra som efterfrågar ekonomisk teori.
Särskilt när det gäller de alltmer besvärande
miljöproblemen är en konstruktiv konkurrens mellan
etablerade teorier och dem som företräder en alternativ
teori en nödvändighet.
En professur i ekologisk ekonomi föreslås inrättad
vid Sveriges Lantbruksuniversitet, alternativt Uppsala
universitet. I tjänstebeskrivningen bör särskilt framhållas
att visad tvärvetenskaplig öppenhet och kännedom om
alternativa perspektiv inom nationalekonomin utgör
meriter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att en professur i
ekologisk ekonomi inrättas.
Stockholm den 18 januari 1991
Anna Horn af Rantzien (mp)
Eva Goe s (mp)
Anita Stenberg (mp)
Lars Norberg (mp)
Gösta Lyngå (mp)
Kjell Dahlström (mp)
Kent Lundgren (mp)