Skogsnäringen och staten har satsat på ett särskilt
sydsvenskt skogsforskningsprogram. En viktig del är
etablering av forskarresurser till Sydsverige. I Alnarp har en
forskargrupp med sex forskare och en professor placerats
och i Asa, i Kronobergs län, finns en parkchef och tre
medarbetare. Även i Halland, Tönnersjöhedens
försökspark, har verksamheten byggts ut.
Det arbete som pågår i Asa kommer med all säkerhet att
få stor betydelse för hela skogsbruket i södra Sverige. Även
utanför skogsbruket kan det få effekter, t ex genom en
naturlig anknytning till näringslivet i den aktuella regionen.
Nyligen har skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges
lantbruksuniversitet slutfört två utredningar, dels
Jägmästarutbildningen inför 2000-talet, dels Skogliga
grundläggande utbildningars framtida resursbehov. Av
dessa framgår att skogen med tillhörande näringar är av
mycket stor betydelse för hela landet. Strukturen är dock
mycket olika. 70 %
av det privatägda småskogsbruket finns i Götaland.
Det sydsvenska skogsbruket utmärks utöver
småskaligheten också av hög bonitet och mångsidighet.
Skillnader mellan olika delar av Sverige avtecknar sig
även när det gäller utbildningsresursernas fördelning. Totalt
finns idag till Sveriges lantbruksuniversitets förfogande 1,4
miljarder kronor. Av dessa medel är endast någon procent
placerade i Götaland.
Ovannämnda utredningar föreslår att utbildningen av
jägmästare även framöver endast skall ske i Norrland och
Mellansverige. Här har utredningen inte tagit hänsyn till att
drygt 25 %
av de skogligt utbildade har sin utkomst i Götaland.
Utredningarna föreslår vidare att
skogstekniker/skogsmästare skall kunna fortsätta sin
utbildning till jägmästare. Det är då, enligt min mening,
nödvändigt med en rimlig geografisk närhet till högre
skogliga studier.
Sammanfattning
Den del av skogsforskningen som nu är förlagd till
Alnarp bör knytas till högskolan i Växjö, med närhet till
den praktiska forskningen i Asa. Den skulle också bli ett led
i strävandena att få till stånd ett nätverksuniversitet i
sydöstra Sverige med högskolorna i Växjö, Kalmar och
Karlskrona/Ronneby som gemensamma stödjepunkter.
En jämnare fördelning av den skogliga utbildningen är
en viktig fråga framöver. Det gäller att ta tillvara och
utveckla den resurs som skogen utgör i Sydsverige och
lämplig lokalisering torde då högskolan i Växjö vara.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fasta forskningstjänster inom
skogsnäringens område placeras vid högskolan i Växjö,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökad skoglig högre
utbildning i Sydsverige, lokaliserad till högskolan i Växjö.
Stockholm den 18 januari 1991
Stina Gustavsson (c)