Det främsta skälet till att vi fortfarande har en
vattenutbyggnadsdebatt är att kunskapen är dålig, både om
vad som hänt tidigare och om vad som skulle hända vid
fortsatt utbyggnad. Syftet med en forskningsförstärkning
skulle vara tredelat: (1) att följa upp vad tidigare
vattenkraftutbyggnader har inneburit ekologiskt, (2) att
fördjupa kunskapen om ekologin runt naturliga rinnande
vatten, (3) att studera förekomsten och utbredningen av
naturvärden längs rinnande vatten.
Kort sagt skulle målsättningen vara att bevara och
förstärka kunskapen om Sveriges rinnande vatten och deras
omgivningar. Sådan kunskap blir i dag alltmer splittrad på
grund av forskningens specialisering, olika projekts
kortsiktighet osv. Den önskvärda forskningen bör vidare ta
ett överordnat grepp på vattendragen, inte förlora sig i
detaljer om enskilda organismer och speciella fenomen utan
förklara strukturer och funktioner på ekosystemnivå för
vatten, stränder och omgivande landområden och för hela
vattensystem.
Älvar och älvstränder brukar anses bevarandevärda
därför att de är så artrika. Vad gäller växt- och djurvärlden
är det verkligen inte glesbygd som förstörs vid
älvutbyggnader utan de riktiga tätorterna. Men hur många
arter av växter och djur finns egentligen på stränder och i
vattnet längs en outbyggd Norrlandsälv? Ingen vet det idag.
Det finns ungefär 40 000 växt- och djurarter totalt i Sverige.
Börjar man räkna, inser man att man borde kunna träffa på
uppemot 10 000 arter vid en enda älv. Ett enda kraftverk
berör kanske 3 000 arter. En bra undersökning före ett
kraftverksbygge kan ta upp 300--500 arter i bästa fall, i de
flesta fall många färre, och då oftast bara triviala arter.
Även efter en god undersökning fattas alltså 2 500 arter.
Vilka är de? Är de viktiga, sällsynta, utrotningshotade osv?
Har vattendomstol och regering verkligen tillräckligt stort
underlag för att kunna besluta? Det finns alltså här en
väldigt stor gråzon, som vi inte vet något om. När det sedan
kommer till relationer mellan arter blir det ännu mer
komplext.
Det stora problemet för ekologer är att de aldrig kan ge
raka, entydiga svar. Standardsvaret är vanligen ''det beror
på''. Detta gör att man kommer till korta gentemot tekniker
och ekonomer. När det gäller naturvårdsekologi är det
nästan alltid svårt att ge enkla och politiskt lockande svar.
Det är i högsta grad påtagligt när det gäller rinnande vatten,
delvis på grund av att de är så ytterst komplexa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkt forskning kring
rinnande vatten.