med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Fortsatt sockerproduktion på Gotland
I propositionen föreslår regeringen stora satsningar för
att främja strukturomvandlingar som bl a anses krävas för
ökat internationellt samarbete och för att möta en ökad
konkurrens.
För Gotland innebär förslaget helt annat än tillväxt.
Enda intresset regeringen visat för Gotlands län är förslaget
om upphörande med statligt stöd till Sockerbolaget för att
upprätthålla sockerproduktion på Gotland. Det statliga
stöd som hittills utgått föreslås slopas senast om fem år.
Bristfällig utredning
Som underlag för förslaget ligger en utredning, utförd av
SIND, om stödet till sockernäringen på Gotland och Öland.
Utredningsdirektiven begränsade tyvärr möjligheterna till
en djupare analys av sockernäringens betydelse för hela
jordbrukssektorn med binäringar och det gotländska
näringslivet i helhet. Utredningsarbetet koncentrerades
helt till sockerproduktionen. Helhetsperspektivet saknas
vilket är i högsta grad anmärkningsvärt då sådana
genomgripande förändringar föreslås.
Den argumentering regeringen använder för att föreslå
slopande av stöd till sockernäringen på Gotland kan
användas då det gäller även övrig jordbruksproduktion, d v
s det är rationellare att koncentrera produktionen till
slättbygderna i omedelbar närhet till de stora
konsumtionsorterna i landet. Sockerbetorna är en av de
grödor som bäst klarar konkurrensen i en jämförelse med
Skåne då det gäller skördenivåer. I de fall
marknadskrafterna helt skall slå igenom blir det kanske
andra grödor som i första hand kommer att slås ut. Frågan
om sockerbetsodlingens vara eller icke vara är en
principfråga om samhället är berett att medverka till att
jordbruket på Gotland skall få möjlighet att leva vidare och
bidra med att skapa sysselsättning och av allmänheten
uppskattad miljö. Lantbruksnäringen på Gotland kräver en
viss omfattning för att så långt möjligt kunna drivas
konkurrenskraftigt. Med hänsyn till växtföljdssynpunkt och
den kombinationseffekt sockerbetsodlingen har med
animalieproduktionen utgör sockernäringen en mycket
viktig faktor.
Gotlands lantbrukare har rätt att få ett klart besked om
samhället kommer att se till att det i framtiden kommer att
finnas rimliga förutsättningar för livsmedelsproduktion på
ön.
Bland skälen för regeringens förslag hänvisas bl a till en
lång rad remissinstanser som enligt regeringens tolkning i
princip skulle dela utredningens förslag till nedläggning av
Roma sockerbruk. I ett flertal av dessa yttranden har i
verkligheten framförts klara besked om att man anser det
nödvändigt att sockernäringen blir kvar på Gotland.
Riksdagen bör tillställas en korrekt information om
remissyttrandenas innehåll.
Regionalpolitik
I årets statsbudget har anvisats 28 miljoner kronor för
det särskilda stödet till sockerbetsodlarna och sockerbruken
på Gotland och Öland. Detta måste ur statens synpunkt
anses vara mycket marginella arbetsmarknadspolitiska
pengar men har för Gotland oerhört stor regionalpolitisk
betydelse. Det geografiska läget innebär att förädlings- och
förnödenhetsanläggningarna på Gotland är helt hänvisade
till att drivas med det råvaruunderlag som finns på ön. Den
strukturomvandling inom svenskt lantbruk som nuvarande
jordbrukspolitik tvingat fram slår oerhört hårt mot
Gotland, just därför att så stor andel av den
yrkesverksamma befolkningen har sin försörjning från
denna näring, och det gäller såväl lantbrukarfamiljer som
industriarbetare och entreprenörer av olika slag.
Gotland har den näst högsta arbetslösheten bland länen
i landet. Inte minst i en sådan situation är det viktigt och
nödvändigt att lantbruket ges möjlighet att verka
regionalpolitiskt på Gotland. I detta hänseende betyder
sockerbetsodlingen oerhört mycket.
Helhetssyn nödvändig
Återigen kan konstateras att regeringens totala
avsaknad av förmågan att se till helheten tillåtits få full
genomslagskraft. Om alla faktorer vägs in, och här kan
nämnas några:sysselsättning för ca 1000 människor
Roma sockerbruk är Gotlandslinjens tredje största kund
miljöaspekter med minimalt kväveläckagenärheten till
stora konsumtionsområden så
leder detta fram till att ett fortsatt stöd till
sockerbetsodlingen och sockerbruket på Gotland är en av
de mest effektiva arbetsmarknadspolitiska insatser som kan
göras.
Sockerproduktionen skall således vara kvar på ön som
en mycket viktig del av näringslivet inom länet.
Sockerbetsodlingen är också viktig i själva
animalieproduktionen. Inte någonstans i landet används
biprodukterna från sockernäringen i så hög grad som på
Gotland.
Förutom av regionalpolitiska skäl bör det finnas
anledning att ha sockerbetsodlingen förlagd till mer än ett
område i landet, det ger större säkerhet för att uppnå
avsedd produktionsnivå.
I samband med det livsmedelspolitiska beslutet 1990
underströks vikten av att livsmedelsproduktion kan ske
småskaligt. Det finns ett alldeles utmärkt tillfälle att ta
tillvara den möjligheten genom att skapa förutsättningar för
att Roma sockerbruk får bestå.
Miljöaspekter
Naturvårdsverket varnar för ett förändrat
odlingslandskap om en nedläggning av betodlingen blir
verklighet. Odlingslandskapets natur- och
kulturmiljövärden på bl a Gotland har för Sverige och
Europa unika och oskattbara värden som skapats genom
många generationer bönders odlarmöda.
I prop. 1990/91:90 En god livsmiljö talar regeringen om
vikten av att hålla växande grödor på marken under så lång
tid som möjligt för att undvika läckage av näringsämnen till
grundvattnet. Sockerbetsodlingen utgör ur denna synpunkt
ett alldeles utmärkt alternativ. Romabruket har dessutom
ett helt slutet system för vattenrening.
Lönsamhet
Roma sockerbruks lönsamhet är naturligtvis i stor
utsträckning beroende av att anläggningen utnyttjas
effektivt. Under 1990 redovisar Romabruket en vinst som
står sig väl i en jämförelse med Sockerbolagets övriga bruk.
Sockerbolagets uppfattning att Roma sockerbruk ligger
strukturellt fel vill jag bestämt avvisa. Förutom att Gotland
ligger närmast den stora konsumtionsorten i landet så finns
det en omedelbar närhet österut som på sikt kan utgöra en
intressant marknad.
Transporter
Även för transportsektorn skulle en nedläggning av
Roma sockerbruk få mycket negativa konsekvenser.
Sockret transporteras från ön i form av 1 300
långtradarlaster varje år. Dessa frakter är oerhört viktiga
för att snedbalansen i vår godstrafik till och från Gotland
skall kunna hållas nere. Ett bortfall av denna frakt för
rederiet skulle kräva ytterligare miljoner i transportstöd av
staten för att upprätthålla linjesjöfarten.
Samhällsekonomi
Ur samhällsekonomisk synpunkt finns det alltså mycket
tungt vägande skäl för att bibehålla sockerproduktionen på
Gotland. Jag anser därför att stödet skall fortsätta att utgå
även efter den avvecklingsperiod på längst fem år som
regeringen nu föreslår. Regeringens förhoppningar om att
skapa alternativ sysselsättning som skulle ge ca 1 000
gotländska hushåll sin försörjning är i dagens
arbetsmarknadspolitiska läge närmast att betrakta som en
utopi. Överallt i landet varslas människor vare sig de
arbetar i statlig, kommunal eller privat tjänst. Att då
medvetet rasera en väl fungerande verksamhet i en tidigare
hårt prövad del av landet som Gotland utgör, det är att
missbruka det ansvar som regeringsinnehavet medför.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett bibehållande av det
regionalpolitiska stödet till Roma sockerbruk på Gotland
även efter den av regeringen föreslagna övergångsperioden.